Dagarna före finalen är hektiska. Charlotte Perrelli, som är favorittippad, är dessutom förkyld – ”ungarna har smittat mig”. Efter Melodifestivalen släpper Charlotte Perrelli ett nytt popalbum med både discolåtar och svulstiga ballader. Men först är det tre minuter ikväll som avgör om hon ska ta hem alltihop eller inte. ­Låten Hero fastnar direkt men Charlotte Perrelli vågar inte sticka ut hakan och säga att hon vinner.

–Det är många faktorer som spelar in och många skrällar har ställt till det under resans gång de här veckorna. Jag är jättecool inför hur det ska gå och ibland känns det som om alla som gått till final är vinnare.

Är pressen som favorittippad positiv?

–Både och. Det är väldigt smickrande att folk gillar det jag presterat. Samtidigt är jag rädd att folk ska sitta och tänka­ ”Ja ja, hon är favorit­ så det är nog någon annan som röstar på henne”. Då når jag ju inte ända fram. Det är alltid lättare att slå under­ifrån.

Vilka är för- och nackdelarna med att du är först ut ikväll?

–Det är rätt skönt att få det avklarat och slippa vänta. Jag var först även när jag vann med ­Tusen och en natt. Samtidigt har jag en förbannat jobbig klänning och jag skojar inte! Det är en ­korsettklänning med skenor som inte går att böja så det är ­problem att sitta. Jag får försöka halvsitta på ena höften efter min insats.

Du har sagt många gånger att du inte ska ställa upp i Melodifestivalen igen. Varför har du ändrat dig?

–Det är så enkelt att när jag hörde låten så kunde jag inte tacka nej för att den är så bra. Jag trodde aldrig att jag skulle vara med igen för jag hade bestämt mig och är en envis människa. Men passionen vann över logiken och nu kände jag plötsligt att jag var helt knockad av låten.

Charlotte Perrelli föddes som Nilsson 1974 i Hovmantorp utanför Växjö och ställde upp i sin första talangtävling på varuhuset i hemstaden när hon var sex år. Som 13-åring började hon sjunga med dansbandet Bengt Ingvars. Sedan avverkade hon banden Kendix, Anders Engbergs och tog sedan över i Wizex 1997.

Händer det att du är nostalgisk över dansbandstiden?

–Nej, bara publikkontakten och alla glada fantastiska människor som var så supportande. Men jag saknar inte att stå på scen 4-5 timmar per kväll. Jag var jämt hes.

Saknar du någonsin såpan Vita lögner där du spelade Millan Svensson 1997?

–Det har du koll på, haha. Nej, det är passé även om det var roligt att prova på. Det var för maskinellt och jag hade behövt mer coaching.

Hon vann Melodifestivalen 1999 med Tusen och en natt och tog hem segern i Eurovision song contest i Jerusalem samma år med den engelska versionen Take me to your heaven. Då lämnade hon Wizex och satsade på en solokarriär. Men hon stack emellan som musikalartist i Skönheten och odjuret och har också varit programledare två gånger i Melodifestivalen. Första gången tillsammans med Lena Philipsson 2003 och året därpå med Peter Settman och Ola Lindholm. Det var då det legendariska löpet ”Charlotte Perrellis bröst växte under direktsändning” fick alla att höja på ögonbrynen.

Just löp är något av Charlotte Perrellis signatur. Den senaste tiden­ har de mest handlat om hennes viktminskning där en del experter bestämt hävdat att hon lider av anorexia och inte borde få ställa upp i schlagertävlingen för att hon är en ohälsosam förebild för unga. I bloggvärlden debatteras också om hon är för smal eller inte. Själv är hon luttrad och förstår att det skrivs mycket om att vikten går upp och ner efter att hon varit gravid två gånger under fyra år och ständigt ammat.

–Jag bestämde mig för att börja träna långt innan Melodifestivalen. Det är synd att det vinklas så att det verkar som om jag inte mår bra. Det ger fel signaler till småtjejer eftersom jag inte håller på med någon form av hetsbantning.