Vad skulle du aldrig skriva om?

–Det kan jag inte ens drömma om! Om jag säger insekter känner jag genast trycket att nyfiket se om dessa varelser skulle kunna bli bärande karaktärer i en historia...

Hur tycker du att barn-och ungdomslitteraturen diskuteras?

–Det är begränsande att litteraturvetare och recensenter betraktar barn- och ungdomslitteratur som en enda genre. I själva verket rymmer den förstås lika många skiftande grenar som den vuxna litteraturen, allt från chick lit till existentiella dramer. Man rör sig också ofta med alltför snäva frågeställningar, typ ”är ungdomars liv så mörkt som det framställs i ungdomsromanerna?”.

Din senaste bok, Oktober, handlar om en gruppvåldtäkt. Hur ofta får du höra att du skriver om för mörka saker?

–Man tar sig för pannan! Begränsningen ligger i hur man ser på ”ungdomar”. Tänk om man skulle byta ut ungdomsromanen mot bara romanen och fråga sig om människors liv är så mörkt! Vid sidan av det mörka tycker jag att jag lyckats hyggligt också med den ljusa sidan i Oktober.

Vad tycker du om diskussionen om huruvida barn- och ungdomslitteraturen ska vara pedagogisk eller ej?

–Det verkar som att vuxenvärlden fortfarande anser att ungdomslitteraturen – om den är seriös – har ett uppfostrande och vägledande uppdrag. I någon mån anser jag att man nog inte helt kan bortse från det. Man skriver ju för människor som ska börja orientera sig i en värld där man snart är vuxen, ja då blir man förstås en sorts vägvisare.