Etnografiska museets butik säljer bland annat litteratur, indianska textilier, afrikanska leksaksbilar och broderade skor från Hmong-folket, allt utan vinstkrav på verksamheten.
Foto: dan hansson
Etnografiska museet en snöig måndag i januari. En ensam skidåkare korsar Ladugårdsgärdet i fjärran. Enstaka lunchgäster lämnar museirestaurangen Matmekka i bil. En skolklass stimmar förbi utställningen med filmaffischer, Bollywoodlika med lättklädda haremsdamer, ett minne från en svunnen tid, innan ayatollorna tog över Iran. Några elever stannar till i butiken. Småpratande botaniserar de bland textilskor från Hmong-folket, 550 kronor, franska bilmodeller av återanvända plåtburkar från Madagaskar, 115 kronor och en helt förtjusande kitschig ljusstake av målad plåt, Indien, 485 kronor.
Ansvarig för produkturvalet i de fyra världskulturmuseerna, Etnografiska, Östasiatiska, Medelhavsmuseet och Världskulturmuseet i Göteborg är Maja Fredricsson.
–Vi har ett väldigt specialiserat sortiment. Man kan inte sälja vad som helst i en museibutik. Det går inte att jämställa med kommersiell verksamhet, säger hon och betonar att varje butik är en del av sitt museum.
–Vi anpassar varorna efter museets profil och utställningar och jag tror inte någon privat intressent skulle vilja det.
Det krävs specialkunskaper att ta fram sortimentet av smycken, prydnadsföremål, leksaker, textilier och litteratur som är genomtänkt och knyter an till museets innehåll. Man strävar också efter att utbudet till stor del är rättvisemärkt i enlighet med museets etiska riktlinjer om rättvisetänkande.
–Vi handlar väldigt selektivt från schysta leverantörer, både sådana som är certifierade och en liten skara av personer som är ute och handlar i världen och kan gå i god för hur sakerna tillverkats.
Det är principer som skulle resa hinder för ett krasst kommersiellt agerande.
Men en aktör som spontant dyker upp i tankarna vore Afro Art på Nybrogatan?
–Jag tror nu inte att de skulle få lönsamhet. Det är skillnad att ha en butik på Östermalm och att ha en på Gärdet med museets begränsade öppettider.
På Etnografiska museet har man en ganska klar bild av sin kundprofil.
–Vi tänker oss en ganska medveten ung publik, mycket barnfamiljer, som har koll på vad rättvisetänkande innebär.
Hur kravmärkt och närmast ideell Världskulturmuseernas butiksverksamhet än är ser Maja Fredricsson det som mycket märkligt att den inte får gå med vinst.
–I och för sig har det hittills verkligen inte varit något problem, snarare tvärtom. Men det är ett konstigt synsätt. Vi skulle gärna ha den drivkraften som det innebär att kunna gå med vinst, och att den skulle komma museernas verksamhet till godo, med oss i butiksarbetet.
