Swischeliswosch, blanksvullna suvar letar efter parkeringsplats längs med redan fulla trottoarer. Brummelibrum, dyra motorcyklar gasar åter genom Vasastans nyss så öde raksträckor.

Under den stora hemvändarsöndagen på en bänk i en park läser jag att presidentkandidat Romney får bakläxa när han i ett uppmärksammat uttalande häromveckan förklarade att det är kulturella skillnader som gör att Israel är mer ekonomiskt framgångsrikt än Palestina. En observation han sa sig ha inspirerats till genom lektyr av populärvetenskapliga författaren och professorn Jared Diamonds Pulitzerprisade bok Guns, germs and steel (utgiven på svenska av Norstedts 1999 under titeln Vete, vapen och virus).

Men Jared Diamond påpekar själv i en text i New York Times att Romney läst honom fel. Han framhåller tvärtom klimat, råvarutillgångar och geografiskt läge – inte kultur – som förklaring till varför det gått bra för en del nationer och regioner och sämre för andra. Kulturens spelrum ökar däremot då de materiella tillgångarna ska spenderas – när väl grundläggande behov som mat och husrum är tillgodosedda.

Enligt gamle designkritikern Stephen Bailey i standardverket Taste (Faber&Faber 1990 och senare upplagor) är kultur den avgörande faktorn bakom vad som uppfattas som god smak. Det är den som avgör om badrummet stajlas i stram minimalism eller i bysantinsk guldglans.

Kulturen påverkas i sin tur av tillgång och efterfrågan. Då maten var knapp, som under målaren Peter Paul Rubens 1600-tal, tycktes det attraktivt med hull. När kalorier finns billigt och i överflöd på ett McDonald’s vid infarten till valfri stad blir slank fitness eftersträvansvärd. Så vad berättar en klädsamt brun och vältrimmad kafépublik utmed Rörstrandsgatans solsida, där den sitter tätt bord intill bord med ciabattor, sallader och smartphones framför sig, om vår tid?

Det faktum att man en söndag med hyfsat väder dröjer kvar till långt in på eftermiddagen visar att under en epok då karriär och inkomst (löpsedeln för dagen är ”De tjänar över en miljon i Vasastan)” är högprioriterade är det viktigt att manifestera sin ledighet genom att delta i en brunchritual. Den milda väderleken medger exponering av det senaste decenniets tatueringsmode, som tillsammans med shorts, kortärmat, sommarklänning och solglasögon skvallrar a) om att soliga dagar är ett sällsynt och därför värdefullt tillfälle värt att göra sig fin inför, samt b) om att så många individuella val mynnar ut i stort sett samma sak.

Nåväl, man är tillbaka i stan. På parkens gräsmattor såväl som bland olivträden på balkongerna har rosédrinkare, grillare och rökare återtagit de platser de lämnade för några veckors skärgård, Gotland eller annan provins. Nu dansar ystra män, fast mest kvinnor, sensommarsalsakurs i Vasaparken medan byggmästare Sven Harrys gyllene mausoleum glänser i bakgrunden. Jag ser allt detta och fylls av säsongens melankoli. För först kommer regnet, sen kommer kylan och efter det mörkret. Är sommaren 2012 slut innan den ens börjat på riktigt?