Den senaste månadens ihärdiga regnande i nordvästra Skåne har ställt till bekymmer för Lars Nilsson och de andra potatisodlarna. Men snart är det dags för skörd på den här åkern med potatissorten balmoral.
Bjärehalvön i nordvästligaste Skåne är Sveriges färskpotatiscentrum. Här är jorden lätt, klimatet mildast i Sverige och i marken finns det gott om vatten, något som är bra för potatisodlarna men sämre för dem som försöker bygga tunnel genom Hallandsåsen en liten bit därifrån. De böljande kullarna sträcker sig ner mot Skälderviken med åkrar, hagar och små skogsdungar.
På Lars Nilssons gårdsplan i Glimminge by utanför Västra Karup står de stora röda och gula potatisplockningsmaskinerna parkerade för dagen. Sedan klockan sju på morgonen har de varit igång ute på potatisåkrarna och skickat hem låda efter låda med färskpotatis. Nu skall potatisen tvättas, sorteras och packas innan den skickas med lastbil till Stockholm för att vara ute i butikerna och hos restaurangerna nästa dag.
Det gäller inte de påsar som säljs i den egna lilla obemannade gårdsbutiken förstås. Där kommer kunderna in och hämtar sin potatis och lägger en slant i penningskrinet.
Lars Nilsson är född här och att han skulle bli lantbrukare var det ingen tvekan om. Redan som tvååring följde han gårdens dräng hack i häl ute på åkrarna och när han var fyra år började han köra traktor. Fick han inte följa med ut satt han hemma hos mor och storgrät.
I dag är det hans bror Lennart som har tagit över föräldrahemmet och Lars är närmsta granne i Trumpetargården, ett gammalt renoverat kronoställe. Bröderna driver sina gårdar tillsammans.
–Från början hade vi ett konventionellt jordbruk med mycket djur, berättar Lars Nilsson. Men 1990 gjorde vi oss av med korna och för fem år sedan med grisarna. Nu ägnar vi oss helt och hållet åt färskpotatisen.
Tillsammans har de cirka 200 tunnland och skörden pågår från mitten av maj tills potatisen tar slut i september.
Men det är inte bara bröderna Nilsson som samarbetar i Glimminge by. Tillsammans med ytterligare en stor potatisodlare och ett par mindre har de bildat Glimmingegruppen, både för att kunna arbeta effektivare och för att förbättra kvaliteten.
–Vi känner varandra sedan barnsben och har vuxit upp tillsammans, berättar Lars Nilsson. Vi konstaterade att vi var goda vänner tio månader om året och bittra konkurrenter två månader. Så vi bestämde oss för att slå oss samman och hjälpa och stötta varandra istället.
Och i den tuffa midsommarveckan när potatisplocken är i gång från tidig morgon till kvällen träffas Glimmingegruppen för ”after plock”. De slår sig ner med varsin pilsner och lägger upp arbetet för nästa dag.
En viktig del i gruppens kvalitetsarbete är potatistvätten. Högst en timme efter det att potatisen kommit ur jorden tvättas den i 6–7-gradigt vatten. Sedan besiktigas den manuellt och skadad potatis plockas bort innan den storlekssorteras och packas.
Att sträva efter kravodling och använda naturlig gödsel är inget realistiskt alternativ när det gäller den känsliga färskpotatisen, menar Lars Nilsson. Men han är mån om att inte lägga på mer kväve än vad som behövs på åkrarna.
–Vi är rädda om Skälderviken och vill inte att näringsämnena skall lakas ur.
Ett och annat ogräs hittar man i hans potatisåkrar. Han sprutar inte mot ogräs utan bekämpar det mekaniskt, något som han tycker ger bättre kvalitet.
–Vi kör tre, fyra gånger i potatisen, luckrar och lägger på jord. Jag tror att plantan blir stressad och försvagad om man sprutar och lättare drabbas av bladmögel.
Potatis står förstås ofta på bordet hemma hos en potatisodlare. En favorit hos Lars Nilsson är ugnsstekt kulpotatis, lika enkelt som gott: Lägg färskpotatis av minsta storleken i en långpanna. Blanda med olja, grovt salt, timjan och svartpeppar och stek i ugnen i 20 minuter.
