När rederimagnaten Mæersk McKinley Møller hostade upp 2,5 miljarder danska kronor resulterade detta 2005 i en storslagen operabyggnad mitt emot drottningens residens Amalienborg i Köpenhamn.

Idag har Det Kongelige Teater ebb i kassan och 80 anställda ska försvinna, antingen genom uppsägningar eller genom pensionsavgångar.

Tre år senare var det dags för Oslos nya operahus vid Bjørvika att slå upp portarna. Och arkitektstjärnorna på Snøhetta må ha skapat en märkesbyggnad, men särskilt mycket opera spelas inte i den. Här ges färre föreställningar än i det gamla operahuset – det lönar sig bättre att hyra ut till events än att spela opera.

SvD:s musikredaktör Bo Löfvendahl har tidigare varnat för att historien skulle kunna upprepa sig i Stockholm – om vi också satsar på ett skrytbygge utan att räkna på vad driften av operan och dess föreställningar kostar.

Nu tycks vi ändå ha ett liknande exempel i vår stad – ytterligare ett fantastiskt kulturhus som inte har råd med sin verksamhet.

I årtionden stod Gamla riksarkivet på Riddarholmen tomt. Ingen visste vad man skulle använda 1800-talsbyggnaden till. Tills tanken på barnkulturhuset Palatset föddes och Fastighetsverket lät renovera det k-märkta huset för 207 miljoner kronor. Det är tre och en halv gånger mer än den årliga omsättning på 60 miljoner som Palatset har räknat på.

Och alltså inte kommit i närheten av.

Man har tänkt sig en finansiering som bygger på 20 procent offentligt stöd, 20 procent från näringslivet och 60 procent egna medel – biljettintäkter, matförsäljning och dylikt.

Men så stor andel har Palatset alltså inte lyckats hämta in. Tvärtom har många reagerat på att biljettpriserna varit höga – 120 kronor – och på så sätt utestängt mindre bemedlade barn.

Nu kan man alltså konstatera att biljettpriserna hur som helst var för låga för att få Palatset att gå runt. Eller omvänt: barnen/besökarna har varit för få.

Synd på en så fin idé i ett så fint hus. Det borde Stockholm ha råd med.

LÄS OCKSÅ: Konkurs nära för Palatset