Igår kom Bruce Springsteen till Stockholm för att ge sin 15:e konsert i Sverige. Innan han försvann in på Grand Hotell hann han skriva några autografer till fansen. Sedan 1975 har hans turnéer regelbundet stannat i Sverige. Varenda en av spelningarna har varit slutsålda. Kvällens föreställning i Globen sålde slut i rekordfart. Foto: Gunnar Lundmark

Bruce Springsteen bor med hustrun Patti, två söner och en dotter i Colts Neck, New Jersey där ortsbefolkningen ibland kan se Mr och Mrs Springsteen komma ridande mot kvällningen. När tidningen The Uncut träffar honom har han en för stor, fladdrande skjorta, jeans och boots och ser mer ut som killen som ska olja traktorväxeln än en rockens superhjälte.

Han pratar mest om sitt senaste album, The Rising, som till stor del består av låtar influerade av terrorattackerna den 11 september. The Rising är det första album Bruce Springsteen gjort med the E Street Band sedan Born in the USA från 1984.
Han menar att "det finns ett väldigt behov av ett bra ledarskap just nu och jag är inte säker på att jag ser det någonstans".
Han berättar om hur alla påverkades av World Trade Center-kollapsen. Och om att han gjorde shower i Asbury och Redbank för att hjälpa till att få upp moralen.
- Om du tog bilen till havet veckorna efter attacken och körde förbi en katolsk kyrka så var det en begravning varje dag.
Springsteen har definitivt aldrig sett sig som rockkillen som måste bränna ut sig och dö vid 27 års ålder.
- Jag vill leva för att bli gammal som fan. Jag är glad att The Who fortfarande kan gå upp på scenen och sjunga My generation. Jag gillar att se Marlon Brando leva och ha sig. Jag har förstått att dödskulten alltid varit en mycket integrerad del av rockmyten och att idén finns om att gå till det yttersta och att musiken ska kännas som liv och död.

På frågan om han hade en aning om vart han var på väg som 25-åring just när han skulle spela in Born to run, svarar Bruce Springsteen:
- Jag hade redan haft lokala framgångar och gillade det. Jag fick uppmärksamhet från tjejerna. Jag tjänade några dollar, inte mycket men jag behövde inte mycket och jag slapp 9-5-prylen som jag var ointresserad av. Jag hade inga praktiska färdigheter och var inte så smart i skolan men hade lärt mig detta yrke som höll mig flytande. Det gjorde mig exalterad och jag visste att jag ville bli en musiker.
Han insåg snart att bandet var bra, till och med bättre än de flesta och säger till The Uncut:
- Jag satte på radion och tänkte "jag är lika bra som de andra banden på radion, så varför ska inte jag spelas där?"

Debutalbumet sålde 20 000 exemplar vilket managern Mike Appel såg som ett misslyckande. Bruce Springsteen höll inte med.
- Det är ju otroligt. Jag känner inte 20 000 människor så jag tänkte "Vem köper en skiva av någon de inte vet ett dugg om?"

Harry Amster
08-13 58 66