Han tar ett nytt bloss på cigarren och berättar om hur skönt det är att ha slutat röka. Fram tills för ett drygt halvår sedan drog Måns Herngren i sig 30 cigarretter om dagen. Sedan, precis innan inspelningen av Allt flyter skulle börja, fimpade han för gott. Men med ett stort undantag: Han skulle få fortsätta med cigarrerna.

– Det skulle vara en tröst och göra det hela lättare. Har man rökt sedan man var 14 år är tanken på att fimpa för resten av livet väldigt deprimerande. Tack och lov funkade det, vilket jag är väldigt tacksam för.

Han tar ytterligare ett bloss på sin Hoyo de Monterrey Epicure no 2.

– En fördel med att ha slutat med cigarretter är att jag känner fler smaker och aromer idag. Och det rör sig verkligen inte om något missbruk. Det kan gå ett par veckor mellan varje cigarr. Är jag ute på landet blir det något oftare – det bästa jag vet är att sitta utanför huset, röka en cigarr och titta på stjärnhimlen.

Måns Herngren säger att han var nikotinist redan som spermie. Föräldrarna rökte, men lyckligtvis har inte hans egna barn tagit efter.

– De har alltid varit på mig om att jag skulle sluta med cigarretterna. Sedan tog det ändå ett par veckor innan de ens märkte att jag hade fimpat. Min son är femton. Det är klart att det kändes märkligt att tänka sig att jag var kedjerökare i hans ålder, men det var dödsångesten som fick mig att ta steget. Jag är livrädd för lungemfysem och det var det sista jag tänkte på varje natt innan jag somnade. Tack och lov har barnen inget emot cigarrerna.

Allt flyter, som handlar om ett svensexegäng som startar ett konstsimslag och siktar mot VM, blev alltså Måns Herngrens första rökfria film. Tidigare har han struntat i eventuella rökförbud och bolmat på.

Vid ett tillfälle under en filminspelning tände han till och med en cigg på ett sjukhus, av ren reflex. Den här gången tänkte han att det intensiva tempot under filmarbetet skulle underlätta fimpningsprocessen.

– De flesta tänker att de ska sluta vid en viss tidpunkt, typ till sommaren. Men det finns aldrig några perfekta tillfällen. Därför slutade jag när det var dags för inspelning, för då visste jag att jag skulle ha så mycket annat att tänka på. Under perioden vi skrev manus hade det däremot varit helt omöjligt.

Platsen är medlemsklubben och cigarr-shopen The Lobby på Rådmansgatan i Stockholm, ett ganska exklusivt ställe där det är tillåtet att röka cigarrer i vissa rum. Inredningen påminner om en klassisk brittisk herrklubb, med Chesterfieldsoffor, lönndörrar i bokhyllorna och allmänt brunmurrig inredning.

På sätt och vis är det den totala motsatsen till den plats där Måns Herngrens stora cigarr- intresse inleddes.

– För tio år sedan var Hannes Holm och jag i Valldemossa, en bergsby på Mallorca. Vi var där för att skriva manus till vår film Det blir aldrig som man tänkt sig och på kvällarna hängde vi på en lokal bar. Där tittade ortsbefolkningen på teve och spelade biljard, men framförallt rökte de cigarrer. Det var ett väldigt folkligt nöje, man kunde köpa en handrullad Montecristo no 5 i baren för motsvarande 35 kronor.

Väl hemma i Stockholm gick han in på Brobergs tobak för att ta en titt på deras sortiment och fick en chock av priserna.

– Att köpa kubanska cigarrer i Spanien visade sig vara hälften så dyrt som i resten av Europa. Dessutom fanns det en snobbkultur här som jag inte gillade. På Mallorca hade det varit precis tvärtom, det var ingen yuppiegrej utan något för vanligt folk. Och då bestämde jag mig för att börja importera kubanska cigarrer från Spanien.

Knappt ett år efter den första cigarren drog han igång verksamhet. Fram tills rökförbudet trädde i kraft sommaren 2005 ägnade sig Måns Herngrens firma åt den något bisarra kombinationen filmproduktion och tobaksimport.

– Billiga cigarrer till folket, det var min tanke. Jag tog in allt från handrullade som kostade 30 kronor styck till de dyraste Cohiba som kostade 150 kronor. Givetvis gick bara de dyraste åt, även om de inte alls var lika prisvärda egentligen. Men det är väl samma sak med viner, antar jag. Folk köper de dyraste i tron att de är finare. När det gäller cigarrer slutar det hela tyvärr med att folk står och röker någon Churchillhistoria i tio minuter innan de börjar må illa.

Importverksamheten utgick från hans dåvarande hus ute på Lidingö. Villan hade en sval källare med en bastu som aldrig användes. Träväggarna i bastun var perfekta och den omvandlades i stället snabbt till en stor humidor.

– Skattemyndigheten kom hem till mig och kontrollerade att den var helt i sin ordning, de tyckte väl att firmans inriktning, film och tobak, var lite väl märklig. Precis som när det gäller vinimport så har du rätt att plocka ut en del varuprover. Och det gjorde jag förstås. Men allt sköttes helt seriöst. Jag gick alltid på rött i tullen.

Importen sköttes dels via beställningar, men det blev också många resor ner till Spanien. Då brukade han återvända hem med en hel resväska fylld med cigarrer.

Måns Herngren röker i stort sett bara kubanska cigarrer. Det beror inte bara på smaken, utan även på det stora Kubaintresset. Ett intresse som började när han var 14, alltså samma år som han började röka Gauloise utan filter för att likna sina idoler Jacques Brel, Jean-Paul Sartre och Pär Rådström.

– Jag valde Kuba som ämne för ett specialarbete. Sedan blev jag ännu mer torsk när jag läste Che Guevaras handböcker i gerillakrigföring – även om jag själv fick frisedel och i allra högsta grad var pacifist. Men det sammanföll väl med min egen revolution mot föräldrarna. Kuba är nog fortfarande ett av mina absoluta favoritresmål. Att komma till Havanna och se skotthålen från Batista-attentatet 1957 var nog samma sak för mig som det måste ha varit för Carola att komma till Jerusalem första gången.

Det har blivit ganska många resor dit under årens lopp. Han pratar om bilresorna till tobaksodlingarna i Pinar del Rios precis som folk brukar tala om utflykter till klassiska franska vingårdar i Bordeaux. Och det är där han har rökt sina allra bästa cigarrer i livet.

– Kajsa och jag var på Kuba och dök. Efter ett dyk åt vi hummerstjärt på båten och att få röka efter det, medan solen sken och flaggan vajade i vinden, det var nog det absolut bästa cigarrögonblicket om jag måste välja ett. Men det hade inte så mycket med själva cigarren att göra, utan hela omgivningen.

Kajsa är hans fru, friidrotterskan Kajsa Bergqvist. Att en världsrekordshållerska i höjdhopp är gift med en man som tills helt nyligen rökte 30 cigarretter per dag och älskar cigarrer kan kanske framstå som en smula märkligt.

– Men min upplevelse av Kajsa och hennes kollegor är att på den elitnivån är folk ganska schysta mot sig själva. Vill man ha en slabbig hamburgare med pommes, då tar man det. För på den nivån inser man hur viktigt det är att må bra mentalt för att lyckas i en grej i VM. Det spelar större roll än kolhydrater och kilojoule. Och kolla på Patrik Sjöberg, han rökte som en borstbindare.

Kopplingen till idrottsvärlden visar sig dessutom ha gett vissa otippade fördelar för cigarr-aficionadon Måns Herngren.

– Jag har faktiskt köpt cigarrer av kubanska friidrottare, de brukar sälja lite vid sidan av för att dryga ut kassan.

Tre bra cigarrer

1 Romeo y Julieta cedros de luxe no 3 (corona). En mediumstark cigarr som jag verkligen gillar.

2 Partagas serie D4 (robusto). En kraftfull cigarr som är tjock och bred, men ändå inte lika enorm och långsam som en Churchill-modell.

3 Montecristo no 5 (short corona). En ganska lättrökt cigarr som är perfekt för nybörjaren. Lämpar sig med andra ord bra för nyår eller vid barnfödslar.