Vi vet ju alla att feminism numera är ute. Det är legio att påstå att alla feminister har fel, det går rentav fint att påstå att feminister är onda. Jag kommer att bära det epitetet med stolthet ifall det tilldelas mig av Pär Ström – nu följer en feministisk inventering av Bolibompa. (Nej, det är inte första gången jag genomför en sådan, men det var nu länge sedan sist och det bör göras på årsbasis.)

Tillvägagångssätt: Jag har undersökt samtliga barnprogram som sändes inom ramen för Bolibompa mellan klockan 18 och 19 måndag till fredag föregående vecka. Jag har gjort en kvantitativ studie, det vill säga räknat antalet kvinnliga/manliga protagonister, och en kvalitativ studie där jag sett till respektive protagonists karaktär samt programmens övriga innehåll ur ett genusperspektiv. Resultaten av denna miniundersökning är slående.

Av de svenskproducerade inslagen skulle merparten med god marginal kunna få Kram-märkning; Vilda förlags uppmärksammade grepp för att värna demokrati, jämställdhet och mångfald inom barnlitteraturen. Av de utländska produktionerna skulle merparten med god marginal kunna få Kuk-märkning – om en sådan fanns, vill säga – eftersom åtta av åtta program har pojkar/hannar i huvudrollerna och få förmildrande omständigheter i form av en särdeles nyanserad mansbild eller synnerligen starka flickor/honor i birollerna.

Närapå samtliga dessa program handlar om djur. Det är pingvinen Jasper, hunden Voffy, kyckligen Pip, krokodilen Karl, apan Nicke och giraffen Billy. Och av någon anledning som förmodligen stavas ”gammal vana” har således den mänskliga bristfälliga könsmaktsordningen helt sonika överförts på dessa varelser som till det yttre är androgyna. Och många gånger, som i fallen Pip, Voffy, Karl och Billy, har den svenska översättaren haft chansen att justera obalansen genom att helt enkelt göra om dessa djur till honorna Pip, Voffi, Karla och Bella, utan att för den skull peta i några litterära förlagor. Men det har således inte gjorts.

Medan, alltså, de svenska produktionerna är genomtänkta, nyanserade, rentav ofta oklanderliga ur ett feministiskt perspektiv. Här finner vi spöket Laban som är rädd för tomten medan lillasyster är rädd för inget. Och Stora maskiner som körs av killar och tjejer. Och Evas superkoll där en kvinna får vara expert på allt. Och Felix och Fenix, om en sömnlös ung man och hans papegoja som egentligen heter både Fenix och Filippa eftersom den först var en hanne men sedan blev en hona.

Jag menar inte att alla pojkar på tv måste ha rosa kläder och tycka om att laga mat, eller att alla flickor ska vara hårdhudade. Men att de ska finnas och vara alldeles vanliga – också i de inköpta serierna som ju faktiskt uppgår till ungefär hälften i SVT, dominerar i Barnkanalen och är allenarådande i övriga kanaler.

,