Regissören Michel Gondry myntade häromåret ett nytt ord. I filmen Be kind rewind försökte Mos Def och Jack Black rädda en videobutik där alla band hade avmagnetiserats genom att sweda filmerna, spela in egna versioner av dem. ”Sweding” var ett påhittat begrepp. Men amatörinspelade remakes finns faktiskt på riktigt.

I verkligheten kallas konceptet fanfilm och har enligt en ny bok existerat ända sedan 20- talet. Homemade Hollywood av journalisten Clive Young redogör för fanfilmens klassiker. Det är Spindelmannen som kastar sig i ett rep från ett sexvåningshus, allt för att hans hobbyfilm ska bli trovärdig. Det är tonåringarna som jobbar i sju år med sin Jakten på den försvunna skatten, så att Indiana Jones är tolv år i en scen och sjutton i nästa.

Det är leksaker som agerar ubåtar i Moonraker, strykjärn som föreställer rymdskepp i Star wars. Länge kunde dessa amatörfilmare bara visa sina verk på science fiction- konvent. Men när nätet nu löser upp gränsen mellan kulturkonsument och aktör har fanfilm gått från nördobskyritet till en genre med underkategorier: remakes, parodier, filmer med ny story men kända karaktärer, korsningar av filmkoncept samt latmansversionen – klassiska scener dubbade med nytt ljud.

Till skillnad från i Gondrys film, där kunderna älskar heminspelningarna, blir riktiga fanproduktioner tyvärr sällan mer än charmiga. Vissa är tvärtom rent plågsamma att genomlida.

Verkligen överträffar däremot feel good-komedin på ett annat plan. I Be kind rewind hotas filmamatörerna av 63 000 års fängelse, varpå onda advokater mosar deras vhs-band med en ångvält. Clive Youngs bok slutar lyckligare. Bolag som Lucasfilm, DC och Paramount har börjat inse att fanfilm är gratis reklam och låter entusiasterna hållas, så länge de inte tjänar pengar på filmerna. I en tid då nöjesindustrin tycks lägga all energi på fildelarjakt är det uppmuntrande läsning.