Dan Brown, Dan Brown, Dan Brown och en och annan hög med kokböcker. Pallar med bästsäljare möter allt oftare läsaren redan vid ingången till bokhandeln eller på varuhuset. Kanske blir det ännu mer så framöver? För mycket har hänt i den svenska bokhandeln det senaste året.
Gamla böcker ut. Nya, storsäljande böcker in. Den största kedjan, Akademibokhandeln, har genomgått stora förändringar som kan sammanfattas med att de satsar mer på bästsäljare och mindre på smalare litteratur, som kanske lyrik. Samma sak gör konkurrentkedjan Bokia.
Invändningarna har varit hätska, inte bara från tyckare i medier och läsare som vurmar för den klassiska bokhandeln utan även från de större förlagen som menar att kedjebutikernas fokus på färre titlar gör att de måste dra ned på sin utgivning. Och de mindre förlagens förläggare river sitt hår för att kedjorna inte längre vill ha deras böcker.
Den främsta måltavlan för kritiken har varit Ulf Lindstrand, som tillträdde som vd för Akademibokhandeln hösten 2008 och då kavlade upp ärmarna rejält. När vi träffar honom i kedjans nyöppnade butik vid Sergels torg i Stockholm börjar han med att beskriva på vilket sätt just den är så som han vill att en butik ska vara.
–Läget, säger han och pekar genom de stora fönstren ut i mörkret och förklarar att hans butiker ska ligga där folk passerar.
”Mysigt och trevligt” är en annan paroll. Tydlighet ytterligare en. Ulf Lindstrand pekar igen, nu på skyltar med stora bokstäver som visar till Nyheter, Topplista och Pocket. Och böckerna ska stå med omslaget, ”ansiktet”, utåt.
–Jag upptäckte att det var lite väl mycket bibliotekskänsla och lite mycket bokryggar i butikerna.
Med en bakgrund bland annat som vice vd på Åhléns kom Ulf Lindstrand till ett blödande företag med över 60 butiker. Liksom andra i branschen märkte Akademibokhandeln av konkurrensen från nätbokhandlarna och förra hösten också den finansiella krisen.
–Det går inte bara att säga: ”Förbjud internet”. Man måste fråga sig varför kunderna har valt bort oss, säger han när vi har satt oss i ett städskrubbstort kontor.
Han funderade ut nya strategier för att få boken att komma till kunden istället för tvärtom. Han vill att kunderna snarare ska ”shoppa” än ”handla”. De ska därmed inte veta exakt vad de ska ha utan springa på det.
En annan förändring varsom sagt att minska antalet titlar, delvis som ett resultat av de centrala, mindre lokalerna.
–Jag upptäckte att många böcker har stått i hyllorna länge utan att någon kund hade frågat efter dem. Det är inte god ekonomi att köpa böcker och ha dem på hyllan i några år för att sedan slänga dem.
Det är alltså det sistnämnda som har gjort att kritiken har fallit över Ulf Lindstrand som böcker från en vinglig bokhylla. Hans svar är förstås att läsarna kan hitta de ”smalare” böckerna på Bokus.com, som numera tillhör Akademibokhandeln. Bokusterminaler finns därför också i butikerna, precis som man i Bokiabutikerna kan beställa på Bokia.se.
–Det man vet är lite gammalt och smalt söker man efter på nätet. Det som är väldigt frekvent, här och nu, förväntar man sig finns i butiken.
Att kedjornas förändrade inriktning tvingar förlagen att ändra utgivningen tycker han är en befängd anklagelse.
–Finns det kunder som vill ha boken och är beredda att köpa den kommer förlagen att trycka den. Det är kunden och inte vi som avgör det.
Ulf Lindstrand upplever att mycket av kritiken har varit orättvis.
–Vi försöker inte döda bokhandeln, vi försöker rädda den. Då får man fråga sig om räddningen ligger i att fortsätta som man alltid har gjort eller i att man försöker hitta ett nytt sätt. Där har jag tagit ställning.
På Söderbokhandeln i Götgatsbacken ljuder jazz med glada trumpeter. Väggarna och borden täcks av böcker och ingenting annat än böcker. I ett hörn längst bort i den avlånga lokalen står en vinröd plyschsoffa för den som vill bläddra ett tag i någon bok.
Som en övertydlig illustration till skillnaden mellan kedjebutikerna och de oberoende står en serieruta från SvD-tecknarna Berglins på disken: ”Dom hade inte sista delen av Platons dialoger för dom är visst en ”B-bokhandel” numera, men dom hade jättemånga Carolina Gynning och dom var så rosa... dom kollrade liksom bort mig.”
Det var Platonöversättaren själv, Jan Stolpe, som tog med sig klippet – som står just på hans översättning av Platons samlade skrifter – när han var på en av butikens författarträffar. B-bokhandel syftar nog på det storlekssystem, A-D, som Akademibokhandeln numera delar in sina butiker i. Ulf Lindstrand påpekar att det bara handlar om lokalens storlek och inte, som det felaktigt påståtts, vilket utbud butiken har.
Enligt Anna Gillinger, som har drivit bokhandeln på Södermalm i tio år, började det efter sommaren plötsligt gå bättre för hennes boklåda. Hon tror att det beror på kedjornas omstruktureringar. Söderbokhandeln får nya kunder, som ibland argt säger att de tänker sluta gå till kedjebutiker för att de inte hittar vad de vill ha.
–Vad det handlar om i bokbranschen just nu är bara ekonomi. Volymer och rabatter är allt folk talar om. Det är jättetråkigt, säger hon när vi har satt oss på det lilla bokfyllda kontoret i den bortre änden av butiken.
På frågan om vad Akademibokhandeln kunde ha gjort istället tvekar hon först, men kommer fram till att hon tror att bokhandeln fungerar bäst småskaligt.
–Man kanske inte kan bli rik av att driva bokhandel, men det är ett kul arbete.
När vi kommer in på det som Ulf Lindstrand menar är osäljbara titlar slår hon fast att hon inte har samma uppfattning om vad det är.
–För oss är Camilla Läckberg en osäljbar titel. Vi köper in dem också, men de säljer kanske bara ett ex. Man kommer inte hit för det.
Över huvud taget är det sällsynt att det säljs mycket av en titel. Att ens sälja tre–fyra exemplar av en bok under samma dag är ovanligt.
–Det är verkligen ”den långa svansen”, konstaterar Anna Gillinger och syftar på Chris Andersons teori och bok med samma namn, The long tail, att många titlar säljer mycket i få exemplar, att jämföra med de klassiska bästsäljarna där få titlar säljer i många exemplar.
Hon är inte så oroad för sin egen butik. Hon har inte ens påverkats särskilt mycket av nätförsäljningen, de ”köpstarka, välutbildade” människorna på Södermalm kommer ändå.
Hon skräms mer av det som händer med bokhandlarna utanför storstäderna, det kommer allt oftare rapporter om orter utan boklådor.
Bo Greider, som är med och driver butiken sedan 2002, betonar att det är ett problem som man har diskuterat mycket i USA.
–Människor som bor i områden där man inte har tillgång till bokhandel köper sina böcker på stormarknader där det finns en viss typ av böcker.
– Det är inget nytt fenomen i Sverige heller, men det man ser nu är att vissa områden utarmas på bokhandlar. Ingen vet ju om nätbokhandeln kommer fylla det tomrummet, men orter utan bokhandlar är tristare.
Till skillnad från Ulf Lindstrand tycker Anna Gillinger att hon har ett kulturellt ansvar som bokhandelsägare.Vissa böcker vill hon alltid ha inne, säger hon och nämner bland andra Harry Martinson, Sara Lidman, Georges Perec, Marcel Proust och Fernando Pessoa.
–Jag skulle aldrig säga: ”Jag tar inte in den här boken om jag inte får 20 procent på inköpspriset”.
För hon är liksom många andra irriterad över de rabatter som nätbokhandeln och kedjorna får, storleken avslöjas inte offentligt. Hon påpekar dessutom att Bonniers äger Adlibris och att Norstedts, Akademibokhandeln och Bokus ingår i samma koncern. Förlagen och återförsäljarna är alltså tätt sammanlänkade. Hon tycker, liksom Ulf Lindstrand, därför inte att de stora förlagen kan anklaga återförsäljarna för att de skär ned på utgivningen.
Men hon tror att det finns en stor risk att hennes bokhandel påverkas negativt av kedjornas förändring.
–Det kan leda till att kunderna enbart söker sig till nätet för att de inte tror att de hittar det de söker i boklådorna.
Lasse Winkler, chefredaktör på branschtidningen Svensk bokhandel, tror att kan vara ett guldläge för de oberoende butikerna just nu. Han är samtidigt noga med att inte döma ut det kedjorna gör.
–Många kulturjournalister verkar ju tycka att det är Armageddon, men det är onyanserad kritik. Det handlar om professionella människor som vill driva en bokhandel.
Han menar ändå att det kan finnas ett utrymme ”när den största kedjan nu har avsagt sig uppdraget att satsa på den smalare kvalitetslitteraturen” i de fysiska butikerna. Han tror att det liksom inom många andra områden kan komma en ny våg där man har tröttnat på det likriktade och vill ha variation och individualitet.
Samtidigt finns det otaliga faktorer som kan påverka den svenska fristående bokhandeln. Ett av alla aktuella hot är att det så kallade sortimentstödet, som har funnits för att mindre bokhandlare ska kunna ha ett brett sortiment, tas bort.
Liknande diskussioner om bokhandelns framtid förs runt om i världen, kanske framför allt i Storbritannien och USA där kedjorna har börjat få problem och där man nu sätter hopp till de fristående så kallade indiebokhandlarna. I Frankrike oroar man sig så för utvecklingen att oberoende boklådor kan få en kvalitetsmärkning om de uppfyller kriterier som ett visst antal titlar.
I Sverige filar Mats Ahlström, ägare av Djursholms bokhandel, på ett förslag om att Bokhandlareföreningen bara ska ha fristående butiker som medlemmar. Han tycker att det går en vattendelare mellan de fristående boklådornas ägare, som han anser driver sina butiker för att de är läsande människor, och kedjorna, som gör det av rent vinstintresse.
Men behövs boklådor? Är det inte reaktionärt att propagera för dem? Kan vi inte hellre bara köpa allt – billigare – på nätet?
–Det gäller att förklara att det finns ett mervärde att komma in i bokhandeln. Vi har böckerna där just nu. Det handlar dessutom om miljön och atmosfären, säger Mats Ahlström.
–Man kan inte hitta en bok på nätet om man inte känner till den. Man måste ha ett stort kunnande inom litteratur för att hitta det man vill ha, säger Anna Gillinger.
Inte heller Ulf Lindstrand dömer ut den fysiska butiken, Akademibokhandeln planerar att öppna 20 nya butiker de närmaste åren. Och Lasse Winkler har en teori om att nätbokhandeln kommer att möta samma utveckling som i USA, att den bara ökar till en viss nivå och därefter måste hitta ett annat sätt än tillväxt för lönsamheten, alltså prisökning. Då kan den fysiska bokhandeln konkurrera lättare.
Förra året tvingades hur som helst många bokhandlare konstatera att även böckerna är konjunkturkänsliga. I år finns ny optimism inför den viktiga julhandeln.
Fast mycket står så klart öppet även efter att den sista julklappen är öppnad. Under 2010 spås e-bokläsningen ta fart även i Sverige. Laddar vi om några år ned alla böcker digitalt? Kommer boklådorna att gå samma öde till mötes som skivbutikerna som fått se sig besegrade en efter en?
–Man måste se den digitala distributionen som en vän och inte en fiende och fråga sig hur vi kan använda det till vår fördel. Vi skulle heller aldrig vara så dumma att vi stämmer våra kunder som skivbranschen har gjort, säger Ulf Lindstrand.
Mats Ahlström, som i vår åker till USA för att se hur de möter utvecklingen där, tycker inte att man kan jämföra en bok med en skiva.
–Den tryckta boken är en starkare kultur- och informationsbärare än cd och vinyl, det är lite längre tillbaka till Gutenberg.
På Söderbokhandeln slår Bo Greider ihop händerna som ”Poff!” när vi föreställer oss en framtid där e-boken har tagit över.
–Om det blir så får vi väl bygga om det här till en bar!
Anna Gillinger skrattar och säger att de kanske skulle låta butiken bli ett monument över en fulländad bokhandel, ett museum över den tid som varit.
–Så får någon stå här anställd av staten. Och så småningom flyttar det till Skansen.
