Pojkar mellan 13 och 19 år är den ultimata representationen av mänsklig skönhet, slår journalisten och författaren Karl Andersson fast i boken Bögarnas värsta vän, som kommer ut i dag. I den berättar han om sin egen tidning Destroyer som kom ut med sitt sista nummer i februari i år.
När första numret gavs ut i maj 2006 var skandalen ett faktum. Bilder på omyndiga pojkar blandades med såväl porrbilder på myndiga personer som med sexualpolitiska artiklar i en tidskrift med homosexuella män som målgrupp.
Barnombudsmannen ansåg att den var barnpornografisk, och reaktionerna från gayvärlden var lika hårda. RFSL kallade den ”fruktansvärt osmaklig”, SR-programmet P3 Homo beskrev den som ”vidrig”, SVT-programmet Böglobbyn hävdade att den sprider bilden att bögar är pedofiler och Stockholms Pridefestival vägrade sälja den.
Sören Juvas, som då var ordförande för RFSL, tycker att Karl Andersson tar på sig ett oklädsamt martyrskap genom att nu ge ut en bok om kontroversen.
–Hela tidningens upplägg appellerar till en vuxen person som har sex med en ung pojke, jag har svårt att tolka det annorlunda. På något sätt legitimerar det en del av de övergrepp som försiggår, säger Sören Juvas.
Karl Andersson, med ett förflutet inom såväl gaymedier som på herrtidningen Slitz, kallar själv de tio nummer av Destroyer som kom ut för ett konstprojekt. Han är noga med att framhålla att han fick garantier för att alla nakenmodeller är över 18 år. Det kontroversiella, menar han, är att sådana bilder förekom i samma kontext som icke-pornografiska bilder på yngre pojkar.
–Pojken har hyllats som ideal i de flesta kulturer och tidsepoker, det är bara de senaste 50 åren i väst som det inte är så tydligt. En röd tråd genom Destroyer är skillnaden mellan ideal och verklighet. Ett ofta upprepat citat är ”sex förstör skönhet”, säger Karl Andersson på telefon från Berlin, där han bor sedan fyra år.
Se men inte röra, menar du?
–Ja, det var ett utforskande av idealet, men också av var gränsen går, att det är frestande att röra idealet. Det var intressant att se hur gayrörelsen reagerade på ett uttryck för gaykultur, att man använde samma retorik mot Destroyer som homofober ofta använt mot homosexualitet.
Den moderna gayrörelsen har vunnit framgång genom att knipsa av kontroversiella uttryck för homosexualitet, som promiskuitet, enligt Karl Andersson.
–Det mest kontroversiella uttrycket för homosexualitet är när män attraheras av tonårspojkar, säger han.
Gayrörelsens reaktioner på Destroyer handlar om en rädsla för att smutsas ner, anser han.
Sören Juvas påpekar att det Karl Andersson säger inte är representativt.
–Jag förstår inte varför han gör en kollektivistisk analys och gör sig till talesperson för gayrörelsen, sådan är ju inte verkligheten.
Riktigt alla var nu inte mot Destroyer. Bland andra författaren Unni Drougge och SvD:s modeskribent Daniel Björk medverkade som krönikörer i tidningen.
Och kritiken mot att svensk gaykultur är för mesig och urvattnad är inte ny. 2007 kom antologin Bögjävlar där författarna drev just den tesen, dock utan att skriva om tonårspojkar.
Johan Hilton, i dag biträdande kulturchef på Expressen, var en av Destroyers fränaste kritiker i ett inslag han gjorde för SVT:s Böglobbyn. Han svarar på SvD:s frågor via e-post, och säger att SVT-reportaget inte är hans ”största journalistiska ögonblick”.
Däremot tycker han fortfarande att Destroyer balanserade på en pressetiskt slak lina genom att publicera smygtagna bilder på barbröstade killar i nedre tonåren i ett sexuellt explicit sammanhang utan att ha frågat dem om lov. Samtidigt håller Johan Hilton med om att gayrörelsen är alltför angelägen om att visa upp en ofarlig sida.
–Men jag är inte säker på om diskussionsvågorna kring Destroyer är det bästa exemplet på det. Jag har svårt att se angelägenhetsgraden i att damma av en gammal antik gossekärlek, på samma sätt som jag inte känner någon större principiell lust att försvara Lolitavurmen bara för att den har varit och är en del av en patriarkal manskultur.
