Gisela de la Caridad Delgado Sablón från Kubas fria bibliotek kom inte till vårt avtalade möte. Myndigheterna vägrade att ge henne utresetillstånd.
Men hon sände ett brev, som avslutas med följande citat: Att vara bildade är enda sättet att vara fria.
Utöver brevet skickade hon ett sändebud, Ramon Humberto Colas, också han i ledningen för det nya, privata biblioteksväsendet, men sedan länge utvisad och bosatt i Florida.
Han är också en av grundarna, tillsammans med Berta del Carmen Mexidor Vázquez.
Vi möts på en servering i Göteborg, tillsammans med två tålmodiga översättare. Maeliz Orrego har tolkat hela dagen, är trött och orkar endast översätta mina frågor, under det att Kajsa Norman översätter Colas svar.
Det är ett riskabelt arrangemang, som emellanåt leder till att de tre i stället talar till varandra, djupt engagerade i Kubas fria bibliotek.
- Det började i mars 1988. Castro höll presskonferens på den stora bokmässan i Havanna. Som svar på en fråga sa han: På Kuba finns inga förbjudna böcker, det
som inte finns är pengar att köpa dem för.
Denna enda mening räckte för att initiera ett nytt biblioteksväsende. Fem år senare finns över 100 fribrytare, många med Castros uttalande på en skylt i lånelokalen.
- Böckerna kommer främst från kubaner som stödjer det fria ordet, och som vågar trotsa regimen. Dessutom får vi böcker från utlandet. Några skickas med post, andra förs in i landet med hjälp av diplomater, politiker, affärsmän och turister, berättar Colas.
- På så vis har många kubaner för första gången kunnat läsa författare som Astrid Lindgren, Maria Vargas Llosa och George Orwell.
Vad krävs för att få starta ett fritt bibliotek?
- Du måste kunna erbjuda minst 250 böcker på spanska. Vidare ska du sätta upp en stor och synlig skylt i den lokal där böckerna förvaras. Det brukar vara folks vardagsrum. Punkt nummer tre handlar om att verka i det lokala samhället.
- Många bibliotek fungerar som sociala mötesplatser, där man kan andas fritt. Människor som bor i området kommer för att lyssna på
föredrag, poesi eller debatter. Det gäller att bygga upp ett nytt civilt samhälle.
- Vidare krävs att du är införstådd med att detta inte är en politisk handling. Vårt mål är inte att störta regimen. Vi är inte emot Castro, bara för det fria ordet.
För regimen är det ingen skillnad, och de fria bibliotekarierna tar stora risker. Man kan utsättas för organiserad ryktesspridning, till exempel arrangerad av Kommittén för revolutionens försvar, man kan mista sitt arbete, och man kan hamna i fängelse.
- Som fri bibliotekarie måste du lära dig att leva med rädsla.
Den 18 mars i år inleddes en våg av razzior mot journalister, bibliotekarier och oppositionella. Säkerhetspolisen konfiskerade böcker, tidskrifter, dokument, skrivmaskiner, datorer, radioapparater och bandspelare. Dessutom greps 75 personer. Samtliga dömdes till fängelse, i snitt 20 år.
- Hade jag varit kvar på Kuba hade jag fått ett hårt straff. En av mina nära vänner dömdes till 27 år, en annan till 24, säger Colas.
- Att Castro slog till just då
var strategiskt. Irakkriget rasade för fullt, och han hoppades att medierna inte skulle uppmärksamma attacken. Men där hade han fel. Världen bryr sig om Kuba.
Men varför dömer Castro inte de oppositionella till döden?
- Han skulle kunna göra det, han är tillräckligt brutal. Men samtidigt måste han ta hänsyn till de internationella reaktionerna, särskilt nuförtiden, eftersom Kuba inte längre har några bundsförvanter.
Även efter tillslagen i våras kommer det in nya ansökningar till de fria biblioteken. Just nu behandlas sju stycken.
- Vi har kommit för att stanna. När Castro dör måste medborgarna vara förberedda. Vi ska sprida mångfald och demokrati. Det är vår stora uppgift. Fram till dess att Castro försvinner kommer inget att hända. Varken inre eller yttre krafter kan störta honom.
- Sen vet man inte. Det värsta som kan hända är att de ortodoxa sitter kvar vid makten, att klicken kring Castro blir dom som tar över efter att han dör. Å andra sidan, de allra flesta kubaner är antingen reformvänner eller
radikaler.
Stödet från utlandet är ytterst viktigt för de fria biblioteken, och Colas talar berömmande om Sveriges insatser. Vi var först med att skicka böcker, genom SILC, Sweden International Liberal Centre.
- Vilka böcker vi önskar? Nya böcker om politik och samhälle. Barn- och ungdomslitteratur. Milan Kundera, Vaclav Havel, Jean-Paul Sartre. Det finns så oerhört mycket som vi inte har.
Colas hoppas att svenska turister till Kuba blir medvetna om att de fria biblioteken finns, och han vädjar till varje besökare att ta med sig en bok, och en adress till ett bibliotek.
- Man riskerar ingenting. På sin höjd kan tullen beslagta ens böcker, det är allt.
Dessutom skulle han vilja att den svenska ambassaden i Havanna gör som amerikaner och fransmän, och emellanåt erbjuder sina internetuppkopplingar till fria bibliotekarier och journalister. Franska ambassaden gjorde det senaste under sin nationaldag den 14 juli.
Isoleringen måste brytas, så gott det går.
Sista frågan: Vad skulle hända om Amerikas embargo
plötsligt upphör?
- Ingenting, säger han och skakar leende på huvudet. Kubas problem är inte vad USA gör eller inte gör. Kubas problem är Castros embargo av sitt eget folk.
Mer info om de fria biblioteken på www.bibliocuba.org, om SILC på www.silc.liberal.se eller ring tel: 08 -20 94 52
