Häromdagen fastnade jag vid ett skyltfönster. Varorna som bjöds ut var skor, men inte vilka skor som helst. De här skorna hade inte synålsklackar eller glitterspännen. Istället stod en prydligt textad kartongbit mitt bland sulor och snören. Den förkunnade att man hade extra breda läster på lager.
Min nyfikenhet väcktes men samtidigt blev jag lite skamsen. Jag visste inte riktigt hur en läst såg ut. Var började den? Fanns det människor som hade problem med lästen?
Det var ett så lustigt ord: läst. Det kunde ju läsas som en verbform och då kom genast en hemkänsla. Hur var det nu? Fanns det inte ett ordspråk om att bli vid sin läst? Eller snarare var det ett talesätt. Det var visst en speciell yrkesgrupp man vände sig till. Skomakarna! Skomakare bliv vid din läst hette det visst. Det var alltså önskvärt att man stannade i den vrå där lästen/skon höll till. Det framgick klart att det inte var tal om att ge sig av. Man skulle bliva!
Nu, medan jag studerade skylten om skon, tänkte jag att det handlade om ett sätt att hejda möjligheterna till förändring. Det handlade om att underkänna människans rätt till förändring. Och om man gömde sig i det utnötta vanliga blev man så småningom svagare. Då hjälpte inte de bästa avsikter.
Medan aprils klara, uppfordrande luft tumlade om med vimplar och påskris, tänkte jag på hur lyckosamt det var att mina yrkeskolleger aldrig hade tillhört den lästkurande skaran. Istället hade vi älskat rörligheten, oppositionen.
Det påmindes jag om vid ett besök på huvudbiblioteket på Sveavägen. På kort tid har det glesnat på hyllorna. Tyvärr beror det ingalunda på växande läslust. Istället handlar det om magasinering. En tredjedel av böckerna ska magasineras på okänd tid. Och gamla minnen vaknar. Var det inte just så här allt började på 70-talet?
Inledningen var en debatt om böcker som sällan blev utlånade och som därför kunde flyttas ner i magasinen. Böckerna kallades föraktfullt ”hyllvärmare” och det låg ingen ömhet i den benämningen. Ändå hade det ljusnat på bokfronten. I flera månader hade vi författare sålt böcker i tre kiosker på tunnelbaneperronger och äventyret hade gått med vinst!
I kiosker vid Zinkensdamm, Gärdet och vill jag minnas Hornstull sålde vi böcker för glatta livet, inte minst gick svårsålda ryska klassiker åt!
Företaget Centrumkiosker upphörde på grund av alltför stor popularitet. Kioskerna drog tjuvar! De revs, det blev andra tider. Men vi lämnade vår läst och gick till handling. Och nu, i bestsellerkonceptens tid, är det kanske dags att aktualisera kvalitetsbegreppen. Vad händer med de magasinerade böckerna? Är det dags att lämna lästen ännu en gång?
April är en uppbrottens månad.
