Två flickor syns vid en sliten mur. Den ena möter fotografens blick i grådiset, den andra är på väg bort. ”Waiting for the future. Abkhazia 2009” heter serien där bilden ingår. På en annan bild syns olika generationer idka badliv nära ett strandat vrak.
Människorna är nära men samtidigt tydligt inskrivna i en miljö i Jens Olof Lastheins bilder från den autonoma men omstridda delrepubliken i en del av Georgien mellan Svarta havet och södra Kaukasus. Liksom Sydossetien härjades Abchazien av ett grymt inbördeskrig 1992–93 och har blivit en bricka i spelet mellan det väststödda Georgien och Ryssland.
–Jag ville se hur människorna lever i ett land hårt märkt av kriget och isolerat från omvärlden. Där sker inga investeringar. Hur planerar man en framtid som inte finns, berättar Jens Olof Lasthein som har sin frilansverksamhet i Stockholm.
Att få visum till Abchazien är en segdragen historia, att hyra bil omöjligt. Bästa vägen dit är via Ryssland – den som tar sig in från Georgien kan lätt bli haffad som spion, berättar fotografen som reste tillsammans med radiojournalisten Jesper Lindau.
De åkte till huvudstaden Suchumi vid Svarta havet. Längs kusten ligger ett pärlband av stränder som var Stalintidens semesterparadis. De besökte också en industristad i Kaukasus och områden präglade av folkfördrivning respektive den georgiska minoriteten.
–Det var helt olika stämningar. Jag försöker inte berätta en historia men få olika infallsvinklar på människornas liv. Jag vill ha element av mystik och magi i mina bilder samtidigt som jag hoppas att människor ska kunna identifiera sig med dem jag avbildar även om de aldrig har varit där, säger Jens Olof Lasthein.
Han går upp tidigt på morgnarna och vandrar runt med sin kamera. Panoramaformatet 140 grader har han arbetat länge med.
–Bilderna utvecklas medan jag fotograferar. Jag vill kunna stå mitt i och få med allt som händer. Det blir en nerv i att komma nära människor men samtidigt ha med mycket omkring. Fördelen med min gamla kamera är att jag inte behöver mixtra med skärpan.
Bildintresset har funnits länge. Jens Olof Lastheins pappa var bildlärare och sonen tyckte om att rita. Hans första kamera var en Leica.
–När man ritar använder man fantasin. Med foto kan du kombinera verklighet och fantasi. Fotografen laddar ju sina bilder med det som bara han eller hon uppfattar.
I 23 år har Jens Olof Lasthein, född 1964, arbetat professionellt. Människor är fokus i hans bilder och han har en förkärlek för Östeuropa. Böckerna Moments in between, som skildrar perioden efter Balkankriget, och White sea Black sea har nominerats till årets fotobok.
–Jag började resa till Östeuropa medan järnridån fanns kvar. Jag var nyfiken på om det var så annorlunda där. Då fanns ingen konsumtionskultur i Polen, Tjeckien och Rumänien. Jag kände mig hemma med relationen mellan människorna. I dag är mycket förändrat men jag kan fortfarande finna den där spänsten när jag reser till Ryssland, även om det är ett genomkapitaliserat samhälle.
–Det är i spänningsfältet mellan känslan av att vara en främling och att kunna relatera till det man möter som jag helst arbetar, konstaterar Jens Olof Lasthein, som förstås är glad över det fina priset men ännu inte har fått sina vinnande bilder publicerade.
