Foto: Karin Grip
När Zinat Pirzadeh var liten kunde hon sitta i timmar utanför sin mormors porslinsskåp och beundra allt fantastiskt som fanns där inne. Hennes mormor hade ett helt rum fyllt med koppar, tallrikar, vaser och prydnadsföremål. Hon samlade på porslin.
– Och hon var så rädd om det, så varsam. Det var så högtidligt att jag förstod att det måste vara frågan om något otroligt värdefullt.
Hos barnbarnet väcktes en fascination och passion, en kärlek till skönhet och form – och till porslin.
Zinat Pirzadeh flydde till Sverige från Iran tillsammans med sin äldste son för 15 år sedan. Bakom sig lämnade hon ett olyckligt tvångsäktenskap.
Hon är syokonsulenten som ville bli hattmakare, men som när kursen blev inställd istället började läsa retorik. Kursledare var komikern Adde Malmberg som tyckte att hon var en rolig tjej som bara måste satsa på komedi. Och så började Zinat med stå upp.
Hon bjuder på vitt te, kryddat med blomblad, ur koppar stora som soppskålar. Hela lägenheten är en explosion i mångkulturell färg och form: mosaikstolar från Indien, persiska mattor, handtryckta franska fondtapeter, fantastiska tyger och madonnor och gudar från hela världen. Zinat ler brett och tar en klunk te ur den enorma koppen – som en persisk Alice i Underlandet.
När hon kom till Sverige hade hon med sig ett stort intresse för inredning och estetik. Hon upptäckte konstnären och keramikern Wilhelm Kåge och började samla på hans porslin och stengods. Det var där intresset för den svenska formen väcktes.
– Jag tycker om riktiga hantverk, saker som är gjorda med kärlek och känsla, inte masstillverkat för slit och släng.
Hon tar fram en skål av formgivaren Berndt Friberg och låter den tankfullt vila i handen.
– Det finns en naturkraft i den, en speciell känsla. Det här är ett konstverk. Den har tillverkats för att det ska hålla, för att det ska finnas kvar.
Zinat är en hamster, en samlare, men hon handlar alltid mycket medvetet. Hon ser porslinet som en klok investering, något som blir mer värdefullt med tiden. Porslin är konst som går att använda.
– Det blir nästan som en valuta jag kan lämna kvar till mina barn. Om man inte har så mycket pengar kan man istället se till att ha värdefulla saker som barnen kan ärva. Det tänker jag alltid på när jag köper något.
För Zinat är det viktigt att ha kvar saker som tillhört äldre generationer. På så sätt stannar en del av människan också kvar. Och affektionsvärdet ökar.
En stor del av kärleken till porslinet ligger just i själva jakten, i sökandet. Hon älskar loppisar och auktioner och gör ofta riktiga fynd.
– På vissa loppisar kan man hitta de mest fantastiska saker för nästan inga pengar alls. Ibland kan jag inte låta bli att fråga människor om de är medvetna om att de nästan skänker bort saker som är gjorda av kända namn som Lisa Larsson eller Gunnar Nylund. De är ju fantastiskt värdefulla.
Vänner brukar säga till henne att inte visa för mycket entusiasm när hon hittar sina fynd. De tror att tanterna och farbröderna på andra sidan borden kommer att höja priset när hon hoppar upp och ner och hojtar att hon har letat efter just den saken i åratal. Hon har lätt för att bli exalterad. Zinat skrattar.
– Jag är en usel förhandlare och kan aldrig hålla masken om jag ser något jag tycker om. Jag är dålig på att dölja känslor över huvud taget, jag är som ett barn. Det kanske är alla åren i burka som har gjort att jag inte kan bli vuxen, jag har för mycket att ta igen. Men det är jag glad för. Jag tror att det är nyttigt.
I sitt jobb reser Zinat väldigt mycket och delarna i Stig Lindbergs servis Berså har hon samlat på sig över hela landet, en kopp i Malmö, en annan i Luleå och en tallrik i Dalarna.
– Att sätta ihop den var som att vara på skattjakt. Det var sjukt roligt. Nu är den nästan helt komplett, men det är en väldigt stor servis. Och ska sanningen fram vill jag nog inte bli helt klar … Lyckan sitter inte i sakerna man samlar. Men det är som om barnet inom mig blir lycklig av porslinet. Det är samma barn som satt och beundrade mormors porslin, men som nu har fått lite pengar.
Och visst finns det också ett tävlingsmoment. Zinat brukar lägga bud på auktionssajten Tradera.
– Där finns bland annat en kines som alltid bjuder över mig. Jag har aldrig träffat honom men jag har god lust att ge honom en fet smäll.
Mannen ifråga har mer tid än Zinat att bevaka auktionerna. Och hans strategi är att alltid bjuda en krona mer än hon.
– Och så vinner han och jag blir galen. Vi gillar exakt samma grejer och han håller koll på vad jag lägger bud på. Det känns som om han är min stalker från Kina.
Zinat skrattar igen och erkänner att det är en kul krydda i tillvaron.
– Jag har levt med krig. Att bråka om saker på Tradera är en mer lagom nivå.
Och det viktigaste är att samlandet är roligt. Det får inte bli en belastning. Zinat tycker att det är lätt att glömma bort att det är njuta man ska göra.
– Om någon ringer och beklagar att den blir försenad till ett möte försöker jag, istället för att bli sur, se om jag kan hitta på något kul under den där halvtimmen. Man måste bestämma sig, vi har inte så mycket tid här på jorden.
Det är syokonsulenten Zinat som talar. Det är viktigt att man själv väljer vem man vill vara – och inte det andra väljer att man ska vara.
Och det är en av anledningarna till att hon älskar gamla saker, de är ofta unika – och ger oss en möjlighet att också vara det. När Zinat handlar kläder är det ofta second hand.
– Där hittar man fantastiskt fina kvalitetskläder som inte är massproducerade. Har de hållit i så många år kan man vara säker på att de kommer att hålla i tio år till. De är sydda med omsorg av människor med yrkesstolthet. Man betalar väldigt lite pengar och får något vackert, hållbart och unikt.
Zinat ser sin garderob som en lekstuga och det har hänt att hon har gått till jobbet som syokonsulent iklädd silverskor och paljetter, eller Elviskostym och fuskläder.
– Mina elever älskade att ha en knäpp syokonsulent. Det är en av de saker jag tycker är tråkigt med Sverige, att alla vill se likadana ut. Varför ska man göra det? Det är roligare med lite lekfullhet. Vi har ju inte samma smak och vi tycker inte alltid lika – men man skulle ju kunna tro det när man ser alla kostymer.
En harmonisk simultanförmåga råder. Zinat rör sig hela tiden runt i lägenheten och ordnar med olika saker medan hon tänker och pratar och fyller på mer te i kopparna.
Hon erkänner att jättekopparna faktiskt är nytillverkade – inköpta hos Mio. Hennes absoluta favoritporslin är annars Gustavsbergs Gröna Anna. Den använder hon ofta och hon har nästan hela serien. Hon ställer absolut inte undan och sparar sitt fina porslin. Sakerna ska användas. Hon blir lycklig av att servera mat på vackra gamla uppläggningsfat.
– Min mamma har ju kungligt påbrå och som fattig flykting kan det kännas lite lyxigt att servera och dricka te i Wilhelm Kåges servis Aristokrat. Det är lite som om jag leker tebjudning, precis som man gjorde när man var liten. Och jag tycker ju om att leka. Om mormor levde skulle hon uppskatta det. Då hade det varit hon som nu satt och beundrade allt mitt fina porslin.
Mina bästa Stockholmstips
1. I andra hand på Södermalm. De bästa second hand- butikerna finns på Södermalm. Där kan man verkligen fynda. Det finns många butiker så det här är bara ett par exempel: Påkläderiet, Södermannagatan 19, Beyond Retro, Åsögatan 144, Lisa Larssons Second Hand, Bondegatan 48.
2. Shopping i Rinkeby centrum. Där finns fantastiska saker att upptäcka. Butiken Dyamans säljer kläder och skor, JMQ Sarees har indiska Bollywood-kläder, Nana afrikanska kläder och dessutom finns en guldaffär som man kan fynda i.
3. Naturen i Nacka- reservatet. För de sköna promenadernas skull, och tystnaden.
Landets bästa kvinnliga stå upp-komiker
1. Lena Frisk. Queen of comedy i hela Skåne. Hon är väldigt kul och har dessutom gjort väldigt mycket för branschen.
2. Yvonne Skattberg.Underbar kollega som jag har höga tankar om. Blev årets kvinnliga ståuppkomiker 2007.
3. Linn Edlund. Initiativtagare till klubben Dum Spiro Spero på KGB, Malmskillnadsgatan 45. Smart och egen.
4. Cecilia von Strokirch. Bibliotekarien som blev komiker – och som undrar varför folk viskar när de kommer in på biblioteket. Det är ju svårt att hjälpa nån när man inte hör vad de säger.
