Henning Mankell har hittills skrivit ett 90 sidor långt utkast med dokumentär botten men med en fiktiv frihet. Han vill redan från början poängtera att han inte ser framför sig en kronologisk historia om Ingmar Bergman från 1918 till 2007.

–Det förefaller mig skäligen ointressant. Utgångspunkten är till vilket pris man har sitt liv. Den stora konflikten i Ingmars liv var hans kompromisslöshet i förhållande till konsten och vilka skuggor den lade över hans vänner, barn och äktenskap, säger Henning Mankell.

Han kokar ner den stora frågan till vilket pris besattheten har. Henning Mankell presenterade idén för SVT och nu ska författaren ägna ett år till att skriva manus. Inspelningen görs 2011 och tittarna får se de fyra timslånga episoderna 2012.

Har besattheten drabbat dig också?

–Ja, alla liv har ett pris. Jag har betalt mitt pris med att leva som fattig konstnär i perioder och att hela tiden sätta arbetet först.

SVT:s vd Eva Hamilton betonar att det är en dyr historia, en internationell satsning med internationell finansiering. Om det handlar om tiotals eller hundratals miljoner vill hon inte säga.

–Varken det ena eller det andra, höll jag på att säga men kostymdrama är dyrt. Vi tror att det finns ett internationellt intresse och det är inte första gången vi samproducerar med andra länder.

Eftersom Henning Mankell är gift med Ingmar Bergmans dotter Eva Bergman så lärde de självklart känna varandra.

–Första gången jag träffade honom var oerhört länge sen men i och med att jag är gift med hans dotter blev det en successiv bekantskap som djupnade.

Mankell försöker tona ner betydelsen av detta och hävdar att han kunde ha skrivit manuset även om han inte känt honom.

–Jag sitter inte inne med någon spekulativ information, men det vore dumt om jag inte använde mig av någon sorts insikt som jag fått för att vi var så nära vänner. Jag ser inget problem med detta.

Finns det inte känsliga saker du kommer att utelämna?

–Det gör det i alla böcker och pjäser jag skrivit. Jag har kunskaper om människor som jag inte använt, just för att undvika något slags snaskighetsvärde. Ingmar var en väldigt tydlig och klar människa och eftersom han var så offentlig och inte rädd för att visa vem han var, sin egen skröplighet, så kan jag använda mig av detta.

Men kommer vänskapen inte att hämma dig?

–Nej, då hade jag inte gjort detta.

Ingen som kan liknas vid ett jävtillstånd?

–Nej, det är inte ett polisprotokoll som ska skrivas.

Har du pratat om manuset med din fru?

–Det är klart att jag diskuterat med henne och hon tycker att det är utmärkt att jag gör det. Jag vet inte om hon pratat med de andra barnen.

Henning Mankell vill inte säga ett ljud om vem som ska regissera eller vem som ska spela Ingmar Bergman. Han ser framför sig två eller tre svenska skådespelare som skulle passa in i rollen. Om det är de mest förekommande, som Mikael Persbrandt, vill han inte kommentera. Mest porträttlik är onekligen Peter Stormare som på en del bilder ser ut som om han är son till filmregissören. Stormare anser att förklaringen är enkel vilket han tidigare berättat för SvD.

–Jag har släktingar från Forsbacka i Gästrikland och Ingmars pappa var präst i Forsbacka ett tag. Hans farfars far bodde i Bergvik i Hälsingland där jag hade släktingar. Enligt Ingmar var farfars far där och skvätte. Det är näsan och ögonen som är lika.

Henning Mankell viftar bort alla frågor om rollbesättningen.

–Inga kontakter är tagna. Vissa människor svävar förbi i mitt medvetande men det styr inte mitt arbete.

Hur svårt är det att skriva manuset?

–Det är lika svårt som allt annat men det ska bli spännande. Jag är en författare som skriver vad fan jag vill.