”Kvinnor gråter och skvalpar och stormar och lever i ett hav av vätskor. I varje fall gör du det. Och drömmar och religiösa svärmerier. Och svårmod och barnungar och väninnors olyckor. Jag blir trött, bara jag tänker på det.”

Ja, Ingmar Bergman behövde väl skriva av sig. 1968 hade han tre, snart fyra äktenskap bakom sig, plus relationerna med Harriet och Bibi Andersson. Repliken kommer från en slags förstudie till En passion och Scener ur ett äktenskap, ett av de ofilmade Bergman-manus som Marcus Lindeen vävt ihop till Arkivet för orealiserbara drömmar och visioner – sista föreställningen idag på Stadsteatern!

Det är befriande att kunna skratta med, och åt, en nationalklenod. Inte minst för att Bergman inbjöd till det själv, när han donerade sitt arkiv till forskning före sin död. Man kan förstås också se det som att han var fobiker och/eller megaloman, som ville att varenda lapp skulle bevaras till eftervärlden.

Oavsett vad, Bergman är fem år efter sin död mer aktuell än någonsin. I höst är det premiär för SVT:s nya filmprogram Bergmans video, som utgår från Dämonens privata vhs-samling, mer spretig än man kunde tro. Internationellt är han en av våra stora fixstjärnor, som ständigt inspirerar nya filmskapare. Jag har intervjuat några av de nominerade till The Ingmar Bergman international debut award som delats ut på Göteborgs filmfestival de senaste sex åren. De brukar se lyriska ut när man nämner att de deltar i en Bergman-tävling. Tre av pristagarna har varit kvinnor (vilket i ännu högre grad gäller för Bergmancenters egen manustävling Efter Bergman). Årets vinnare Alice Rohrwacher visar sin Corpo celeste, en växa-upp-skildring om en ifrågasättande 13-årig tjej, i Sudersandsbion på Fårö under Bergmanveckan (25 juni-1 juli). Rohrwacher har jämförts med bröderna Dardenne, som är Bergmanveckans internationella hedersgäster.

Att det blir en Bergmanvecka i år också och att ett besökscenter för turister på Fårö verkar kunna bli av, beror på att stiftelserna ifråga drivs av eldsjälar som jobbar ur-hand-i-mun, snarare än att de under det senaste året beviljats de bidrag de hoppats på. De 15 miljoner som Bergmancenter eventuellt ska få av EU och Region Gotland, för ombyggnad av den skola som ska bli den publika delen av Bergmanarvet, kan sättas i proportion till de 207 miljoner som Statens fastighetsverk nyligen plöjde ner i Palatset, det aktivitetshus för välbeställda barn som gick i konkurs efter fyra månader. Ett av våra starkaste svenska varumärken borde vårdas med mer kontinuitet än det görs nu.