I samband med examensutställningar är det kutym att tala om brokighet, olika uttryck och studenternas iver att förändra världen. Men tji fick vi. I år visar designeleverna upp en ganska enad fasad, knappast vad gäller idéer, material eller uttryck – men väl en sammanhållen eftertänksamhet. Formgivarens roll är numera satt under lupp och därmed får även konsumtionssamhället sig en välbehövlig känga.
En av dem som sparkar hårdast är Erik Rosin som helt sonika häktat av en gammal fanérdörr och använt den som bordsskiva på fiffiga egendesignade bockar. Men egentligen handlar projektet om att förändra människors beteenden, utan pekpinnar men väl med lust och insikt om planetens vacklande hälsa. Ytterligare ett antal idéer sitter fint upptejpade på väggen, bland dem Barnvagnsbiblioteket.
–När man får barn får man nya behov, som hittills krävt konsumtion av saker, som bara används en kort tid. Då är det bättre att låna dem för att sedan lämna över till nästa nybildade familj, säger Erik Rosin.
Design handlar inte om ytor, utan innehåll. Inte om att skrika högt, utan att kommunicera väl. Flera studenter har valt rörlig bild för sitt samtal, som Martin Wågnert. En skir musikvideo, som hämtat inspiration från konstnärer som Bill Viola, blir till en långsam studie av perspektiv medan Kian Zubicky valt att porträttera sin åldrande far i klassiskt dokumentärt format. Kan då en betraktelse av den egna familjen vara design, eller ens grafisk kommunikation? Säg det. Men Zubicky har tagit sig tid att lyssna, vilket är ett krav för att kunna ta in och reflektera över de problemställningar som dagens designer står inför. Och det är inte att skapa ytterligare en ny stol som gör sig på livsstilsmagasinens omslag.
Hilda Hellström har förvisso gjort stolar, men de är inga tystlåtna skapelser. Projektet inleddes med att hon annonserade efter beställare som fick beskriva sina önskemål som sedan följdes till punkt och pricka. Formgivaren blev till hantverkare och resultaten blev till egensinniga sittmöbler, långt från modernismens ideal om raka linjer och blonda träslag. Och de är unika. ”Man varken konsumerar eller slänger ut en livskamrat”, skriver Hellström i projektbeskrivningen. Kanske ingen sanning i sig, men väl en behjärtansvärd livshållning.
Så trots att designscenen är i det närmaste obefintlig i Sverige och endast ett fåtal gallerier visar formgivning, så lyckas studenterna alldeles själva hålla liv i samtalet om hållbar utveckling och vår gemensamt formade framtid.
Beckmans designhögskolas examensutställning pågår 19–23 maj och visas på Brahegatan 10.
