20000 delegater från 192 länder, varav 100 stats- och regeringschefer. Och Obama kommer. Redan den stora uppslutningen till FN:s 15:e klimatmöte har – vid sidan av de ödesfrågor för planetens framtid som står på agendan – alla förutsättningar för att bli ett medieevenemang av rang.
Lägg därtill bilder av hungerstrejkande tillresta aktivister, ett Köpenhamn rustat för kravaller med specialbyggda burar – och, sist men inte minst, Climategate; klimatskeptiker som hackat sig in i forskares mejl och menar sig ha upptäckt manipulationer för att överdriva klimathotet.
Det var en smula roande att höra att miljöminister Andreas Carlgren redan i Ekots lördagsintervju hade mediebilden klar för sig: Climategate avfärdade han som fullständigt förutsägbart eftersom ett evenemang av denna dignitet alltid drar till sig konspirationsteorier, och bilden av svettiga förhandlare som går ut ur rum och in i rum trodde han också att det skulle komma att bli åtskilligt av.
Bevakningen, inte minst i public service, är hur som helst ambitiös så det räcker. SVT:s Agenda sände bland annat en debatt som försökte ringa in de svåraste frågorna för mötet: Total klimatomställning eller bara reducerade utsläpp? Och vem skall betala notan?
I måndagens morgonsoffa figurerade sedan både Sveriges chefsförhandlare Anders Turesson och några av SVT:s egna klimatexperter, och det rådde en försiktig optimism inför mötets invigning – men under dagen kom, givetvis helt väntat, en rad medierapporter om oenighet.
Också på webben märks att detta är en fråga som planerats väl av medierna. Liksom SVT har SR en särskild klimathemsida. Denna har den stora förtjänsten att också inkludera tidigare program på temat, till exempel Konflikt om klimatet och Vetenskapsradions program om hur marknaden förväntas lösa klimathotet, båda från i januari.
Det sätter på ett nyttigt vis nyhetsrapporteringens aktualitetshets i perspektiv. Tillsammans med alla länkar till olika FN-sidor och EU-sidor, till nordiska public servicekanaler och BBC, till Naturvårdsverket och Världsnaturfonden, men också till det alternativa klimatmötet, är dessa sidor en rik kunskapskälla för var och en som i spåren av COP 15 lite yrvaket kommer till insikt om att frågan kan vara värd att fördjupa sig i.
Vem vet vad de två kommande veckorna kommer att bjuda på? Som mediekonsument får man bara hoppas att saklighet i rapporteringen får gå före de möjliga dramatiska poängerna.
