På Junibacken ålar sig en trind femåring genom Karlsson på takets ytterdörr, medan en jämnårig kompis envist bankar en hammare mot en sågspånsfylld snickarbänk. Jojje Wadenius har just landat från Osloflyget och sitter i gråslingat hår vid ett av kafeterians långbord.
- Jag visste inte alls vem James var när han hörde av sig, säger han och väger lätt på stolen.
- Men när jag hörde hans grejer insåg jag att det fanns ett släktskap med det jag gjorde.
James Hollingworth nickar.
- Vi kompletterar varandra, säger han och förklarar att han först skriver texterna, som sedan tonsätts av Jojje.
Resultatet är en skiva med klar sjuttiotalskänsla, där tidlösa texter om en herrelös hund, listiga rävar och en gammal tupp samsas med mer nutida fenomen som ”Men alla bara stressar / vad säger ni om det / kan någon fatta varför / ingen bra idé”.

Gitarristen, kompositören och producenten Jojje Wadenius spelade med stora namn som Simon and Garfunkel, Aretha Franklin och Roberta Flack under 70- och 80-talet. I Sverige är
han kanske mest känd för sin barnmusik: Goda´ goda´ från 1969 och Zzoppa från 1999.
- Jag tycker att det görs för lite påkostad musik för barn, istället blir det mycket av de allra dummaste syntmelodierna, säger Jojje Wadenius och beskriver dagens barnprogram som masshypnos i snabba klipp.
- Barn gillar att lära sig något, säger James Hollingworth, som smyger in ordförklaringar och talesätt som ”lägga benen på ryggen”, ”peppar, peppar ta i trä” och ”grädde på moset” i texterna på den nya skivan.

För James Hollingworth började karriären som programledare i Vill du veta 1969. Tillsammans med Karin Liungman gav han ut skivorna Barnlåtar och Djurens Brevlåda med sånger som Älgarna demonstrerar och Jag är en liten mört. Men James Hollingworth bytte karriär, blev mellanchef på Electrolux och startade bland annat värdshuset Älgen och ett reklamföretag.
Så för några år sedan gjorde han en spelning på Kulturhusets Lava.
- Det var häftig att inse att min musik gett nostalgitrippar till en hel generation, säger
James Hollingworth, som även har ny barnbok på gång.
Tjugofem år efter Djurens brevlåda insåg han att proggen haft ett visst värde för barnkulturen. Man ifrågasatte överheten och gick tillbaka till naturen.
- Jag funderade på om man kan skriva samma musik idag som på 70-talet, säger James Hollingworth.
- Jag kom fram till att man kan behålla det tokiga och de annorlunda infallsvinklarna. Djuren är också självskrivna, säger han och förklarar att han försöker skriva texterna utifrån något han kallar för ”handtag”, tydliga bilder som kittlar fantasin.
Jojje Wadenius och James Hollingworths strategi för att nå fram till nutidens barn är att synas på skolor och barnscener runt om i landet - och sedan hoppas på föräldrarnas goda smak.
- Det är de som köper skivorna, säger James Hollingworth.
Men det kostar med ideal som hämtade från en tid när musiken kom från raspiga skivor och papporna hade toppluvor och utsvängt. Projektet har gjorts utan stort skivbolag i ryggen och har därför kostat över 100 000 kronor
i studio- och musikerkostnader. En självklar investering för Hollingworth och Wadenius.
- Det här är en skiva för barnasinnet. Och vi tar barnasinnet på allvar, säger Jojje Wadenius.