Lena Adelsohn-Liljeroth (M) tillsammans med Haghulta förskola som är på Kungliga Operan och får prova kläder ur kostymförrådet.
Foto: karin grip
Vad är det viktigaste i Moderaternas kulturpolitiska ideologi?
– Att värna kvalitet, och se att kulturen i mångt och mycket kan stå på egna ben. Där kommer entreprenörskap in. Grunden för allt detta är barns och ungas rätt till kultur. Där grundläggs en nyfikenhet och lust till kultur. I alla regleringsbrev till våra myndigheter, och i Kulturrådets bidragsgivning, betonar vi barn och unga.
Vad ger M som inte andra allianspartier ger?
– Vi betonar entreprenörskap mer, och barns- och ungas rätt till kultur. Men de andra har hakat på, det är inga motsättningar. En annan sak är kulturarvets betydelse, samt volontärskap som jag alltmer talar om.
Är du inte rädd för att kvaliteten urholkas när kulturpolitiken regionaliseras?
– Nej. Storstädernas syn är ofta nedlåtande på det kulturengagemang som finns lokalt. Och det är inte så att staten abdikerar, utan en dialog ska föras mellan regionerna och Statens kulturråd utifrån de kulturpolitiska målen. Där är snarare kvaliteten mer betonad nu än tidigare.
Vad står M för som övriga har bromsat?
– Jag har inte sett något motstånd hos övriga Allianspartier. Även i opposition hade vi borgerliga partier ständiga möten. Vi har mycket gemensamt. Det finns ingen konflikt, och vi bromsar inte varandra. När vi ville satsa på hembygdsgårdar var det t ex lätt att få stöd av Centern. Den enda fråga som jag inte har nappat på är förslaget om litteratur-kanon (FP).
Vad är det största du genomfört under mandatperioden?
– Satsningen på barn och unga. Det är vår reform. Eleverna får kultur, lärarna kompetensutveckling och kulturskaparna jobb. Alla blir vinnare när Skapande skola drar igång processer på flera plan i skolan och närområdet. Skolorna har fått jobba med handlingsplaner – som de egentligen borde haft – där de har fått kontakter med lokala kulturverksamheter som de förut inte samarbetat med. Skapande skola har vi fört med oss. Det fanns inte förut, för detta är permanent och integrerat i skolan, säger Lena Adelsohn Liljeroth som också lägger till att hon är särskilt stolt över att hon kunnat öka kulturens tillgänglighet för syn- och hörselskadade.
Är du nöjd med reformutrymmet 153 miljoner kronor på fyra år?
– Ingen skulle säga nej till mer, men pengar kommer inte från himlen utan från skattebetalarna. Det är bättre att ihop med andra departement arbeta för mer kultur. Det kan vara kultur i vården, biståndsarbetet, miljöpolitiken…
Oppositionen invänder att kulturskolorna har haft det svårare…
Kulturskolan är kommunal självbestämmanderätt. Samtidigt är kultur- eller musikskolan som den hette förut - stadd i förändring. Jag tror inte att man kan se skillnad mellan rött och blått styrda kommuner i hur mycket som satsas på kultur i kommunerna, däremot varierar säkert prioriteringarna. Ser man just på det svenska musikundret så har studieförbunden betytt minst lika mycket som musikskolorna, det glömmer man ibland bort.
Kritiker säger att M:s kulturpolitik reducerats till att hantera kulturutredningen...
– Vill man göra förändring måste man ha utredningar. Våra utredningar, har vitaliserat t ex på musei- och filmområdet. Det som kommer, förutom regionaliseringen, är Kulturbryggan – många oroade sig när Löntagarfondspengarna i Framtidens kultur tog slut – samt den nya Analysmyndigheten. Jag tror att det otroligt viktigt att statistiken separeras från Kulturrådet. Ofta när vi får statistik på kulturvanor visas bara det offentligt finansierade, det civilt eller kommersiellt organiserade visas inte och bilden är därför inte heltäckande.
Har kulturen egenvärde?
Ja, det är klart. Den är det kitt som håller samman. Det har vi sett inte minst i konflikter. Då är det kulturen som man ger sig på, det är så man krossar människors motstånd – böcker bränns, man sticker kyrkor och teatrar i brand, raserar minnesmonument… Kultur har ett absolut egenvärde. Sedan ligger kulturen ofta i framkant och har ofta provocerat makten. Det innebär inte att den inte får kritiseras eller att den inte kan vara ytlig.
Nu är du på Operan...
– Även det här är en konstform som hela tiden utvecklas. Jag var på Dead man walking på Köpenhamnsoperan, där man baserat föreställningen på en verklig händelse. Att opera är en gammal konstform hindrar inte aktuella ämnen.
Ert senaste handlingsprogram för den fria kulturen framhåller en kundrelation, att även de som tar del av upplevelserna, publiken, avgör vilka kulturutryck som i längden är livskraftiga…
– En tredjedel av kulturen är offentligt finansierad, medan huvuddelen av kulturen i någon mening är efterfrågestyrd. Vi själva väljer ju vad vi vill lägga egna pengar på, t ex genom köp av en skulptur eller ett operaabonnemang.
Ser du en problematik i att ”nyttig konst” får en prioritet när ni vill få ut kulturen i nya samhällssektorer?
– Nej, konstnärerna själva har sin absoluta integritet. Genom tiden har det alltid funnits beställningsverk. Det handlar om hur uppdrag utformas.
Ni menar att Kulturen ska få dragkraft från andra samhällssektorer...
– Ja, och jag ser också att kulturen kan spela en mycket större roll i vården. Men det handlar kanske mer om att själv sjunga eller spela teater. Kultur kan också kopplas till turism. Turismen har inte haft kontakt med kulturvärlden på samma sätt som med t ex Idrotten.
Hur ser du på den samla kulturen som inte hittar ut?
– Det är den som ofta får offentligt stöd. Det kan handla om elektroakustisk musik. Det kan vara en konstart som ännu inte nått sin publik eller viss litteratur, t ex lyrik som ska finnas. Värdet behöver inte alltid mätas, och det kan också få effekter långt senare. Det måste finnas möjligheter för experiment.
Ni vill ha in entreprenörskap i konstutbildningarna...
– Det finns mycket kvar att göra. Man ska lära sig att se möjligheter, samverka med andra, bli bättre på kontakter, kunna lite bokföring och undvika att bli lurad när man skriver kontrakt. Det handlar inte bara om att bli en bra företagare. Jag skulle gärna se att detta genomförs snabbare än hittills, detta trycker M mer på (än FP). Entreprenörskap finns i dag till och med för barn i förskolor, även om det är ett sidospår.
Ni har talat om vikten av att underlätta kultursponsring, men bl a i finansdepartementet fruktar tjänstemän att det kan öppna för skatteflykt.
– Vi har partistämmobeslut om att underlätta för sponsring. Vi hade med oss frågan sedan förra valet. Jag har respekt för att delar av finansdepartementet ser komplikationen. Vi har hittills valt att ta bort förmögenhetsskatten, och det har ändå gått framåt.
Är det ett vallöfte att driva avdrag för sponsring?
– Jag tycker personligen att detta är en viktig fråga, men det finns från andra håll tvekan om ändringar i inkomstskattelagen. För mig handlar sponsring också om att få ambassadörer som faktiskt talar om den verksamhet man väljer att sponsra. Nu för vi diskussioner med Volontärbyrån som ska utarbeta ett koncept för en del av våra kulturinstitutioner för att de ska kunna arbeta mer med volontärer för att sprida kunskap om institutionens verksamhet. Man kan arbeta på flera sätt. Att hitta en ny publik är ett väl så viktigt syfte med sponsring som pengar. Att utveckla volontärskap tror jag är otroligt viktigt.
Hur ser du på SVT och SR, alltså public service?
– Vi har bytt fot där ja. Public service var länge det enda som fick finnas. Andra fick inte sända. Det var förbjudet med närradio och privata radio- och tv-sändningar. Stenbeck bröt monopolet, för tekniken gjorde det möjligt att sända från London. Sedan dess har vi fått ett gigantiskt utbud av nischade kanaler. Jag tror att public service har ett absolut speciellt uppdrag. Det är smalare nu än tidigare, för det finns många andra som står för underhållningsdelen. Det behöver inte public service göra. Det är därför jag tycker att det stärkta kulturuppdraget är bra.
– Vi har format en ny public service-politik genom propositionen i höstas, och den ska inte rivas upp. Nu ska den verka. Det fanns en diskussion bland annat ifrån utredaren att lägga in underhållning som ett kärnuppdrag, men det sa jag nej till. Det tycker jag absolut inte behövs, för det är ingen brist på underhållning i tv. Däremot behövs mer tydligt uppdrag för kultur, samhällsbevakning, utrikesbevakning och att program för barn- och unga värnas som i dag.
Ska public service få mer pengar?
– Nej. De har ju 6,7 miljarder…
Ska de få mindre?
– Nej, anslaget är kopplat till vad människor faktiskt betalar i radio- och tv-licens, och nu betalar fler, så det blir ingen höjning de kommande åren. Mitt parti tycker att det ska vara statlig public service, så att licensen slopas och finansieringen sker över statsbudgeten. I just den här frågan tycker vi alltså annorlunda än övriga alliansen.
