I dag hade jag tänkt vara så där lättsamt skojig som jag bara kan vara när jag är på mitt mest sarkastiska humör. Hade, ända tills jag faktiskt började skriva, tänkt göra mig lustig över hur SVT:s litteraturprogram Babel svanmärkt sig själva och ska rädda miljön genom att, bland mycket annat, sluta flyga samt bygga sina egna gem. Men fingrarna, ledda av hjärtat som de är, vill inte vara ett dugg roliga just nu. För hjärtat betraktar här bortifrån ett sargat och förvirrat kultur-Sverige.

Inte sedan Sverige var ett väglöst bondesamhälle har omvärlden – det amerikanska presidentvalet och valfri ny HBO-serie givetvis undantagna – känts längre bort. Babels miljövänliga flygstopp sammanfaller med rapporter om hur svenska folket endast läser svenskspråkiga böcker av svenska författare, så pass att de stora förlagen överväger att sluta översätta världslitteratur till svenska. ”Vi läser ju ändå bara Liza Marklund, på sin höjd Åsa Linderborg”.

Att en journalist på Expressens fredagsbilaga ordagrant översätter en artikel från brittiska modetidningen Grazia utan att ens be om lov är symptomatiskt och – i förlängningen – ett av hundratals skäl varför ett svenskt litteraturprogram mer än någonsin ­tidigare måste ut i världen. Ty vad en sådan stöld säger är ”äh, ingen bryr sig om utländska medier, ingen av våra läsare kommer att upptäcka det ändå”.

Inte oväntat är det just nu som slipade nyliberaler högljutt tar plats i media och skickligt utnyttjar internet och bloggmediet med lika effektivt cynisk populism som Ny demokrati använde till synes marginella tv-soffor i den kommersiella televisionens ungdom. Om Babel stannar hemma tystnar en viktig plattform för andra språk, för annorlunda röster – röster som inte stöpts i den nya svenska provinsialismen, som inte ser flaggviftande schlagerfestivalshets som norm, inte har hört talas om tvillingarna Rongedals ytterst märkliga ansiktsbehåring eller glasögonbågar och inte behöver försöka förstå varför den svenska albumlistan så här i slutet av februari 2008 är ensam om att toppas av Eros Ramazotti och Johnny Logan.