Lars Dahlbäck, huvudredaktör för Nationalupplagan av August Strindbergs samlade verk, lämnar uppdraget efter 30 års arbete.
Foto: Malin Hoelstad
När docent Lars Dahlbäck 1979 blev huvudredaktör för Strindbergs samlade verk präglades framtidsutsikterna av optimism. 30 år senare är läget annorlunda. Prestigeprojektet, en av de största forskningssatsningarna inom svensk humaniora, har dragit ut ordentligt på tiden. Det har lett till kritik från flera håll och gjort att förlaget Norstedts nedprioriterat marknadsföringen av utgivningen, som från början var tänkt att bli klar inom 10-15 års tid.
Konflikten är inte ny, på 80-talet benämndes den putslustigt Nya Strindbergsfejden. Författaren PO Enquist ropade ”skandal” med anledning av den långsamma utgivningstakten och kallade Lars Dahlbäck för Strindbergsutgivningens Napoleon. På den andra sidan stod forskarna, mer måna om den vetenskapliga kvaliteten än att snabbt få ut Strindberg till folket, och det var de som fick sin vilja igenom. 1986 tog Stockholms universitet över uppdraget från Strindbergssällskapet.
Forskningsprojektet har fått beröm för sin höga nivå och uppmärksammats internationellt. Men sedan bidragen från Vetenskapsrådet tagit slut och Kulturrådet slutat betala ut pengar på årsbasis för att i stället fördela bidragen vid varje färdigställd volym har arbetsförhållandena blivit alltmer ansträngda. Och hårdare kommer de att bli. Lars Dahlbäck vägrar nämligen att acceptera sina ekonomiska villkor.
Eftersom han har hunnit fylla 70 år kan han inte räkna med någon lön från universitetet. Istället har han erbjudits ett arvode som motsvarar 30 procent av lönen. Mer än så vill inte Torsten och Ragnar Söderbergs stiftelser, som beviljat pengar för 2009, betala ut. Därför har Lars Dahlbäck valt att lämna projektet, trots att ersättningen tillsammans med hans pension motsvarar en heltidslön. Redaktionen står nu utan den person som har bäst överblick på projektet och vars kompetens kommer att saknas, inte minst i de textkritiska kommentarer som återstår.
Varför väljer då Lars Dahlbäck, som lagt ner hela sin själ i Nationalupplagan, att inte slutföra sitt livsprojekt? Handlar det bara om att han inte får fullständig lön? Hans egen nitiska granskning är ju den främsta orsaken till att utgivningen försenats kraftigt och att han hamnat i den här situationen. Nu börjar dessutom slutet på projektet att närma sig, endast 7 av de 72 volymerna återstår att sammanställa och redaktionen räknar med att Nationalupplagan är klar 2012.
Pengarna är ett av skälen till att Lars Dahlbäck lämnar uppdraget, men enligt honom själv har beslutet även andra förklaringar.
– Det har under hösten växt fram en motsättning mellan mig och ledningsgruppens ordförande Gunnel Engwall. Jag har hela tiden hävdat att man måste se till att det blir första klassens kvalitet på allting. Hon är mindre intresserad av det, säger han.
Lars Dahlbäck är besviken och upprörd. Han säger sig också vara förvånad över att universitetet inte ansträngt sig mer för att behålla honom. Utan hans medverkan kommer projektet att bli ett misslyckande, förutspår han. ”De i och för sig duktiga personer som finns kvar på redaktionen klarar tyvärr inte att färdigredigera texter och kommentarer så att dessa håller den kvalitet som inte bara jag utan också Redaktionskommittén anser att de bör hålla”, skriver han i sitt avskedsbrev.
Ledningsgruppens ordförande, professor Gunnel Engwall, menar att hon givetvis har lika höga krav på kvalitet som Lars Dahlbäck. Hon förnekar att hon har någon personlig konflikt med honom och hoppas att han vill stå till förfogande som expert framöver, inte minst när det gäller utgivningen av Hemsöborna, som är hans expertområde.
– Vi hade väldigt gärna haft honom kvar, men som det blev nu ville han inte. En del kommer inte att bli gjort som det skulle ha blivit, men vi kommer att klara av det. Nu är det bara att hålla tummen för att han kan tänka sig att utnyttja det erbjudande vi gett honom, säger hon.
Gunnel Engwall får dock räkna med ett nekande svar.
– Hon vet att jag inte kommer att göra det. Jag tror inte på projektets avslutning eftersom jag vet vad det innebär att jag försvinner från redaktionen, konstaterar Lars Dahlbäck.
Bland Lars Dahlbäcks och Gunnel Engwalls kolleger finns både de som ställer sig bakom beslutet att inte låta honom vara kvar med full lön och de som är starkt kritiska till att universitetet inte kan hitta en lösning. Flera av de delredaktörer som stöder honom har skrivit på en protestlista. En av dem är docent Hans-Göran Ekman, som även beslutat att avgå ur redaktionskommittén.
– Jag gör det i protest mot att han i praktiken fick foten. Det är inte förenligt med mitt vetenskapliga samvete att sitta kvar, jag anser att de som är kvar inte kan ro det här i land, säger han.
Den som axlar rollen som ny huvudredaktör är docent Per Stam. Han konstaterar diplomatiskt att arbetet fortskrider och att det gäller att göra det bästa möjliga av den uppkomna situationen.
– Nu får vi starta på nytt. I det stora hela är det inte så enormt stor skillnad. En person har försvunnit, en viktig person som kan väldigt mycket, men vi strävar mot samma mål som tidigare och har lång erfarenhet av det här arbetet. Vi kommer att försöka hålla produktionsplanen även om vissa saker ser komplicerade ut.
