Både press- och förlagsrepresentationen är hög på Postmuseum i Gamla stan i Stockholm när Förläggareföreningens ordförande Kjell Bohlund avslöjar de nominerade i klasserna Lilla Augustpriset, Årets svenska fackbok, Årets svenska barn- och ungdomsbok och så till sist: Årets svenska skönlitterära bok.
Ser inte Albert Bonniers lite glada ut där i hörnet? Och hur är det med Norstedts? Antagligen är de båda storförlagen lika nöjda. För de sex nominerade, visar det sig, delas lika mellan dem.
Anders Cullhed, juryordföranden i den skönlitterära klassen, slår fast att årets läsning inte varit någon solskenshistoria. Men mer slående än de mörka stråken är att både Per Agne Erkelius roman Hotel Galicja, Aris Fioretos Den siste greken och Steve Sem-Sandbergs De fattiga i Łódź är utforskningar bakåt i tiden utanför landets gränser. Både Per Agne Erkelius och Steve Sem-Sandbergs verk behandlar dessutom Förintelsen.
–Vi har märkligt nog fått konstatera att svenska författare 2009 letar sig ut i Europas 1900-talshistoria, ofta till de allra mörkaste mest traumatiska kapitlen: getton, koncentrationsläger och fördrivningen av grekerna från Smyrna. Det är om inte en trend så i alla fall en vibration som går genom årets böcker att man tar sig an ett slags stora kollektiva öden och beskriver vad som händer under ett antal år. Vi har haft mindre i år av skilsmässo-romaner från innerstads-Stockholm, säger Anders Cullhed om de 128 böcker som juryn har fått ta ställning till.
Han är samtidigt noga med att tillägga att juryn så klart inte har några som helst kriterier när de väljer.
–Det är inte så att vi utgått från att ”i år ska vi ta oss an stora europeiska teman”. Och även om man kan se likheterna mellan flera av romanerna är de samtidigt väldigt olika.
Den tidigare SvD-medarbetaren Steve Sem-Sandberg ler åt sin andra Augustprisnominering. Den första fick han för Ravensbrück 2003. I De fattiga i Łódź skildrar han Förintelsen genom det judiska gettot i polska Łódź.
–Inget ont om priset, men jag har tänkt att det inte är en typisk Augustbok. Fast nu har två av de nominerade romanerna det här ämnet, så det kanske bara visar hur fel jag hade, säger Steve Sem-Sandberg.
Hans roman som kom i september har redan börjat gå bra ute i världen. Den lär ha varit en av favoriterna på bokmässan i Frankfurt förra veckan och har köpts av förlag i bland annat Tyskland och USA.
–Sådana här nomineringar betyder att man känner att man står lite stadigare på sina egna fötter. Särskilt när man har skrivit en bok av det här slaget, det är ensamt och slitigt och man pratar inte med någon om det, och så kommer det ett slags bekräftelse på att det man ville nådde fram har gjort det. Det kan betyda att svårflörtade läsare inser att det kan vara värt att läsa den.
”Ingen poet i år heller”. Så låter det efter Augustpristudelningen nästan varje år. Förra året var tre diktsamlingar nominerade, men P O Enquist tog hem priset för memoarboken Ett annat liv.
I år är två lyrikböcker nominerade: Ann Jäderlunds Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar och Johannes Anyurus Städerna inuti Hall. Anders Cullhed tycker att de båda är mycket starka, men att det överlag varit ett bättre år för prosan.
–Men två poeter är ju ändå inte som den klassiska bilden man har av de 21 åren av Augustpriser: att man har ett så kallat lyrik-alibi.
Johannes Anyuru har hela tiden själv tyckt att Städerna inuti Hall är hans bästa bok.
–Men jag har inte riktigt trott att så många andra skulle tycka att den var bra. Så jag är lite förvånad, tacksam och glad, säger han medan kamerorna smattrar omkring honom.
–Jag tror att den mer än mina tidigare böcker är en bok som man antingen gillar väldigt mycket eller inte fattar. Det har varit en del skitbra läsningar men också en del konstiga felläsningar. Juryn har nog fattat! Jag skulle givetvis tycka att det var fett om en poet vann. Det skulle väl ge lite mer litterär tyngd åt priset.
Vinnaren avslöjas på Augustgalan 23 november.
