Första gången Karin Nyman fick veta att någon ville dramatisera hennes mammas liv var strax efter Astrid Lindgrens bortgång. Då gällde det en musikal, vilket fick Karin Nyman att skriva till teaterchefen för att fråga om det inte var lite väl tidigt.

–I ett trevligt brev förberedde han mig på att många kommer att försöka gestalta henne i litteratur och på scen.

Svaret fick henne att inse att om man har en högt älskad och internationellt erkänd barnboksförfattare till mamma, är hennes liv inte bara en privatsak. Och när ett tyskt filmproduktionsbolag för två år sedan väckte tanken att göra film om Astrid Lindgrens liv hade Karin Nyman fått tid att smälta detta faktum. Att producenterna är knutna till det tyska förlaget Oetinger, som gett ut Astrid Lindgrens böcker sedan 40-talet känns tryggt, att den inte är svenskproducerad ser hon som en fördel.

–Då kommer inte filmen så nära. Det blir lättare att skilja människan Astrid från skådespelaren. Filmen berättar sin historia, medan jag har min personliga historia med mamma. Min bild.

Astrid Lindgren fick ett enormt genomslag i Tyskland redan med Pippiböckerna.

–Böckerna översattes några år efter andra världskriget och fyllde ett tomrum efter den långa perioden av nazistisk censur och indoktrinering. Tyskarna hade då inget inhemskt alternativ inom barnlitteratur. Hon fick till och med brev från tyska barn som ville flytta till Sverige efter att ha läst böckerna, säger Karin Nyman och lutar sig tillbaka i fåtöljen.

En tyskproducerad film skänker alltså en viss distans. Å andra sidan ger en utländsk produktion kanske inte den mångfacetterade bild av Astrid Lindgren som vi svenskar har. För oss var ju Astrid Lindgren sannerligen ingen ofarlig sagogumma utan också en kvinna som med kraft och fantasi deltog i samhällsdebatten och som med hjälp av en fabel faktiskt drog hängslena av finansminister Gunnar Sträng.

–Hon var mycket speciell, föga påverkad av konvenansen. Det kan vara svårt att skildra övertygande för en publik, som inte känner henne lika väl som människa, säger Karin Nyman.

–Ska man försöka förklara hur hon kunde bli en så vida älskad barnboksförfattare är det svårt att bortse från barndomen och hur grundläggande den varit för hennes författarskap. De starka, sinnliga minnena som gjorde att hon kunde skriva barnböcker – hennes sätt att återuppleva sin barndom, det inbillar jag mig är det allra viktigaste. För henne var skrivandet alltid lustfyllt.

Astrid Lindgrens författarskap är också skarpsynt och genomlyst när det gäller barns ensamhet och utsatthet. Det innehåller humoristiska och träffsäkra pilar mot småborgerliga stadsbors värderingar och deras åtskillnad mellan fint och enklare folk. Hennes erfarenhet av relationen med en gift man, graviditeten och livet som ensamstående mamma måste väl också ha spelat stor roll? Astrid Lindgren har ju själv sagt att utan dessa erfarenheter hade hon blivit författare – men inte en världsberömd författare.

Karin Nyman instämmer, men något tveksamt

–Jag har ju blivit tvungen att fundera lite mer över hur alltihop var. Mamma var väl inte stolt över att hon hade blivit med barn, men hon tog ansvaret och konsekvenserna av det.

Filmen kommer att skildra Astrid Lindgrens liv, inklusive den omöjliga kärlekshistorien mellan en 18-åring och en äldre gift man.

Astrid Lindgren är ung reporter på Vimmerby Tidning och inleder en relation med tidningens chefredaktör Reinhold Blomberg. Hon blir gravid. Han ligger i skilsmässa, men innan den är klar stämmer frun honom för horeri. Han nekar. Enda möjligheten för dem att klara sig tills skilsmässan är lagfäst är att det inte blir känt att han är pappa till barnet. Alltså tvingas hon föda i Köpenhamn, eftersom man i Danmark inte måste uppge pappans namn. Och hon tvingas lämna barnet hos fosterföräldrar där tills hon fått ordning på sin situation. Den svåra situation denna 18-åring plötsligt befinner sig gör att hon måste ta ett alltför stort ansvar. Men hon gör det.

En sak är Karin Nyman mycket klar över. Det är frestande att dra en parallell till både Pippi och Madicken, två av Astrid Lindgrens starkaste och mest självständiga karaktärer, när hon avslutar intervjun med att säga:

–För mig är det viktigt att mamma inte gestaltas som ett offer i filmen. Det var hon inte. Själv såg hon sig definitivt aldrig som ett offer. Hon hade ett stort civilkurage, det var betecknande för henne. Hade det inte haft betydelse för henne själv att föda utomlands så hade hon säkert inte gått med på det.