Tävlingens uppgift är att ge Stadsbiblioteket de ökade ytor det behöver för att kunna vara kvar i Asplunds byggnad utan att minsta tvivel uppstår om att arkitekten Erik Gunnar Asplunds biblioteksbyggnad, en av våra stora kulturskatter, får den respekt det förtjänar.
Alla sex förslag visar den respekten, men på helt olika sätt. ”Blanket”, ”The Book Hill” och ”Delphinium” river de tre smala huskropparna längs Odengatan som är en del av Asplunds stadsplan för området. Det skapar ett ödsligt hål bakom Stadsbibliotekets byggnad och exponerar den som ett museiföremål, plockat ur det sammanhang det är avsett att ingå i. Det är inte en bra lösning.

Två förslag bygger in biblioteket i Observatoriekullen. ”Dikthörnan” ger kullens hörn mot Stadsbiblioteket fasader utåt medan ”Cut” gör en triangulär ljusgård i kullen. Cut gör det mest övertygande, och är det förslag av de sex som gör minst ingrepp i dagens byggnader.
Men det mest lovande förslaget är utan tvekan ”Nosce Te Ipsum”, som lyckas med konststycket att inte bara behålla Asplunds bibliotek utan också elegant skapa ett ännu intressantare och mer asplundskt sammanhang. Den kompletterar de tre smala huskropparna med en fjärde som fanns med i Asplunds ursprungliga projekt men som aldrig blev byggd.
Mellan Stadsbibliotekets överbyggnad och Läkarhusets höghus vid Odenplan ställer den en ny, hög byggnadskropp, som skulle skapa en fond till Drottninggatan på andra sidan Observatoriekullen. Det refererar diskret till ett Asplundprojekt i Stockholm som aldrig blev byggt, ett tävlingsförslag till socialt nämndhus från 1938. Det är ett förslag som lyckas förena kravet på ökad synlighet med respekt. Applåd!