Niklas Nelldal har sedan förra året en studio och ett litet oberoende skivbolag. Han tycker att man kan komma långt i‑dag med små resurser, som att spela in hemma, kopiera egna cd-skivor, göra en snygg hemsida, göra en video. ”Det är mycket jobb att skapa en buzz, men det är ju kul också”, säger han.
För den aktivt letande musikkonsumenten finns det ett enormt utbud av musik i dag. Det finns hundratals nätsidor med gratis musik att ladda ner och massvis av små skivbolag som ger ut singlar och album med musik inspelad i egna studios och vardagsrum. Samtidigt minskar antalet artister och band på de stora skivbolagen. När bolag slagits ihop, personal sparkats och budgetar stramats åt har resurserna att utveckla nya artister minskat avsevärt. Kraven på de som kontrakteras blir högre än någonsin. David Mortimer Hawkins jobbar som A&R (Artist and repertoar - talangscout och artistansvarig) på Stockholm records, som sajnade två nya artister förra året:
- Vi lyssnar fortfarande på de demos som skickas till oss, i alla fall någon minut på varje. Men i princip händer det aldrig att ett samarbete med ett band eller en artist börjar på det sättet. Jag har aldrig sajnat någon på det sättet, och ingen annan A&R jag känner heller. Jag brukar råda artister att inte skicka demos till skivbolag, och det handlar inte
om någon dryg, kaxig attityd från vår sida. Men det är helt enkelt bättre att lägga energi på annat.
Som vadå?
- Ge ut en egen singel, skicka ut den till radio, fixa spelningar - vilka skitspelningar som helst om det är de enda du kan få - bjud in pressen, försök att bli omskriven, gör en video och skicka till musikvideokanalerna, gör en bra hemsida. Gör det själv, helt enkelt. Det har alltid varit mer attraktivt med artister som försöker fånga vårt intresse på det här sättet, men nu har det blivit snudd på ett kriterium. Vi har inte längre tid och möjlighet att utveckla en artist från början efter alla nedskärningar.
Mattias Wachtmeister, A&R på Warner, medger också att tiderna blivit stramare:
- Vi har inte råd att gå lika mycket med förlust som vi brukade göra. Kraven blir hårdare, färre artister sajnas av färre bolag. Och i det perspektivet är det självklart mer intressant med artister som tagit många viktiga steg på egen hand. De har en större förståelse för hur det funkar, hur skivbolagsvärlden
ser ut, och har ofta klart för sig vad de vill att vi ska tillföra. Det blir smidigare för båda parter.
Men är det inte lite taskigt att låta artisten ska göra allt hårt grovjobb, och hoppa på tåget när det börjar gå bra?
- Nej, jag tror faktiskt det här systemet är hälsosammast även för artisten. För om du är en helt grön artist, blir sajnad till ett stort skivbolag och gör en platta som floppar så blir du extremt ointressant för medier. Det krävs otroligt mycket för att komma tillbaka efter det. Ger du däremot ut din skiva på ett eget bolag så får den sälja dåligt, det är ingen som förväntar sig att det ska bli en succé utan stor uppbackning. Och då kan du utvecklas som artist i fred. Ingenting kan förstöra en karriär som prematura sajningar. På det här sättet sätter vi in våra resurser när de gör som mest nytta.
Finns det inte en risk att det är de med bäst entreprenörsanda, snarare än de som gör bäst musik, som kommer fram i det här klimatet? Skulle en skyggare artist, typ Stina Nordenstam, som
inte ger konserter, ha en chans i dag?
- Visst finns det en risk att en artist som inte alls låter höra talas om sig eller synas någonstans förblir oupptäckt och utan kontrakt. Men vill du ha en prioritering hos oss måste du vara beredd att jobba, få igång ett surr själv.
När mp3-filen slog igenom för ett par år sen pratades det mycket om att artister skulle kunna lansera sig och slå igenom på nätet och inte behöva skivbolag. Så har det inte riktigt blivit. David Mortimer Hawkins tror att problemet med musik på nätet är avsaknaden av en urvalsprocess:
- Det krävs otroligt mycket engagemang från konsumenten för att plöja igenom alla låtar på sajter som mp3.com. De flesta människor har inte den tiden. Jag tror snarare på konceptet att en artist säljer musik som digitala filer på sin hemsida - men det behövs fortfarande marknadsföring för att folk ska hitta dit. Det räcker inte med att finnas på internet, man måste finnas på radio, på tv, i tidningarna. Och där har de stora skivbolagen fortfarande de bästa
ingångarna, och pengarna som behövs för en ordentlig lansering.
Niklas Nelldal var förra året med och startade det oberoende skivbolaget Fashionpolice records med säte på Atlasgatan i Stockholm. Etiketten, som just nu är aktuell med Jonny Kocks fullängdsalbum Händ, är sprungen ur Fashionpolice studios och ett praktexempel på hur små skivbolag kommer till:
- Jonny Kock och Mollgan är två band som kom till studion förra året för att spela, säger Niklas. Jag tyckte de var så pass bra att jag ville ge ut musiken, så jag och några medlemmar ur banden startade Fashionpolice records.
Niklas Nelldal håller med David Mortimer Hawkins om att marknadsföring är den stora knäckfrågan när det gäller musikutgivning på nätet:
- Mp3-filerna har gjort det extremt mycket smidigare att få ut musiken men för dem som vill synas krävs fortfarande marknadsföring. Vi släpper mp3-singlar gratis; varför ska både vi, kunden och miljön gå back på en bit plast när det finns smidigare sätt? Vi väntar dock på att medierna ska börja
respektera mp3 som medium. Hur kommer det sig att man aldrig sett någon recension av nätmusik i någon av de stora tidningarna? Är musik fortfarande mer värd om den är gjuten i plast?
Ett alternativ till att ge ut sin musik på ett mindre skivbolag är att helt enkelt göra det själv. Torben Doe bildade syntpopduon Bobby tillsammmans med Julian Brandt 1998. Duon kom med ut sitt första album Romantic and bleeding 2003 på det lilla skivbolaget ADS entertainment:
- Det var katastrof från början till slut. De lovade guld och gröna skogar, men vi fick betala vår egen studiotid och har fortfarande inte fått en enda redovisning från skivförsäljningen, så vi valde att inte förlänga kontraktet. Vi kände att vi kunde göra ett lika bra jobb utan dem.
Sagt och gjort. När Bobby blev tillfrågade att bidra med en låt till samlingen Electropop Heroes 2 bestämde de sig för att även släppa låten på singel - själva:
- Vi lekte skivbolag helt enkelt. Tryckte upp 1 000 plattor, gjorde promotion, skickade ut skivor, styrde upp
en video. Vi kallade oss BB Music, och när vi ringde radio, tidningar och tv låtsades vi vara personer som jobbade på det påhittade skivbolaget för att det skulle verka proffsigare. Vi tog våra andranamn och mammors flicknamn och bara körde på. Ingen kom på oss. Det var jättekul, och lärorikt.
Resultatet? Come crashing in hamnade på P3:s spellista några veckor i januari, videon spelades på MTV och låten spelades även på tjugotalet radiostationer ute i landet. Förra året startade Torben och Julian ett nytt band, The Paper faces, som siktar på att bli sajnade så småningom. Men de kontaktar inga skivbolag, utan satsar i stället på att spela mycket ute; de senaste månaderna har man kunnat se dem live på Debaser, Mosebacke, O-baren, Lydmar - och senast i Spanien.
- I helgen spelade vi på International days festival i Fuengirola i Spanien och nu på torsdag åker vi till London för att framträda i ett radioprogram som heter BBC Raw talent. Dagen efter spelar vi på The Mill i Mansfield. Folk säger att det är
så svårt att fixa spelningar, men det gäller att våga vara lite fräck, att våga säga att man är bra och att man kommer att dra folk. Även om tiderna är hårdare nu än för tio år sen så kan man komma längre i dag med små resurser - spela in hemma, kopiera egna cd-skivor, göra en snygg hemsida, göra en video. Det är mycket jobb att skapa en buzz, men det är ju kul också.
