Bättre parker, mer välplanerade bostadsområden och intressantare arkitektur. Det är några av målen för Cabe, ett organ som lyder under kulturdepartementet i Storbritannien.

Cabe, Commission for architecture and the built environment, inrättades 1999. Och det har snabbt vuxit sig större och starkare.

På Cabes kontor i London jobbar drygt 100 personer. Rådet har en grundfinansiering på cirka 11,5 miljoner pund (mer än 160 miljoner kronor).

Storbritannien är bara ett av flera länder med ambitiös arkitekturpolitik. I Holland finns sedan länge en riksarkitekt, som är rådgivare till regeringen. Och i Danmark presenterades nyligen en stor statlig satsning på arkitektur.

I Danmarks arkitekturpolitiska program står bland annat att den danska arkitektutbildningen ska bli en av världens bästa. Exporten av dansk arkitektur ska främjas och utställningar och debatter ska sätta fart på arkitekturintresset och höja kvaliteten på hemmaplan.

Sedan 1990-talet har allt fler länder skaffat sig en arkitekturpolitik; det handlar om att förbättra medborgarnas livsmiljöer, men många ser också arkitekturen som en exportsektor. Dessutom har arkitektur blivit en viktig del i marknadsföringen av städer och länder.

Men i Sverige saknas den här typen av statlig arkitekturpolitik.

–Vi är inte föregångare, och vi har verkligen inte det mest ambitiösa programmet för det här, konstaterar Claes Eriksson, kanslichef vid Rådet för arkitektur, form och design, en kommitté som inrättades 2004.

Rådet för Arkitektur, form och design är Sveriges svar på brittiska Cabe. Men med en budget på 4 miljoner kan rådet knappast jämföras med sin brittiska motsvarighet.

Rådet har bland annat gjort en utredning om ett nytt Formmuseum på Blasieholmen, och ordnat en konferens om museibyggande. Men annars har kommittén varit ganska anonym inom arkitekturområdet.

–Vi är tre personer som arbetar här, och vi har ett jättebrett område. Vi arbetar ju med allt från stadsutveckling till hemslöjd, säger Claes Eriksson.

Rådet för arkitektur, form och design inrättades av den tidigare kulturministern Marita Ulvskog (s), och det är fortfarande oklart hur den nya regeringen ser på kommittén.

Eva Bergqvist, politiskt sakkunnig hos kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m), kan inte garantera att rådet kommer att finnas kvar nästa år.

–Hittills fortsätter arbetet i rådet enligt plan. Men frågan kan ju komma att prövas inför 2008, men det är inget besked jag har att lämna nu.

–Det finns ju flera andra initiativ som den nya regeringen satsar på, säger hon och nämner nya utredningar som ska jobba i kommittéform, exempelvis utredningen om språklag och översynen av vissa frågor inom begravningsområdet.

–Och man kan ju inte ha hur många kommittéer som helst, helt enkelt.

Catharina Gabrielsson, tidigare ordförande för rådet, menar att arkitektur är en ”undervärderad politisk fråga” i Sverige.

–Man tar inte politiskt de här frågorna på allvar. Man förstår inte att satsningar på arkitektur också kan generera en massa saker som är positiva för ekonomi och tillväxt, säger hon.

Cecilia Wikström (fp), alliansens gruppledare i kulturutskottet, tycker att Sverige borde följa Danmarks exempel och på allvar satsa på en arkitekturpolitik.

–Stadsbyggnad och arkitektur är verkliga framtidsfrågor. Det handlar i vidare mening om hur vi ska bygga ett samhälle som är hållbart, men också om vilka arkitektoniska mästerverk som vi ska lämna efter oss till framtida generationer, säger hon.

–Danmark har gjort rätt som har satt ner foten, det borde tjäna som ett gott föredöme för Sverige.