Katarina Bonnevier söker alternativ till heteronormativ arkitektur.
Katarina Bonnevier kisar i den starka aprilsolen.
Hon sitter på Café Copacabanas smala uteservering vid Hornstull i Stockholm, med en urdrucken caffè latte.
Vissa säger att gamla Knivsöder håller på att förvandlas till Queersöder; här finns queerställen som Café Copacabana och Hallongrottan. Här har också den feministiska tidskriften Bang sin redaktion.
Feministisk teori och queermiljöer är något Katarina Bonnevier ägnat sig åt i flera år. Nyligen disputerade hon på avhandlingen ”Behind straight curtains”, där hon analyserar miljöer skapade av kvinnor.
–En viktig utgångspunkt var att arkitekturhistorien är så tom på kvinnor, det är bara en enda räcka män, säger hon och tillägger att kvinnor antingen gjort ”fel” saker, eller så har deras insatser tillskrivits olika män som de samarbetat med.
Visserligen har det sedan 1970-talet pågått en feministisk omläsning av arkitekturhistorien.
–Men det går så tröööögt, säger Katarina Bonnevier med plötslig hetta i den vänliga rösten.
I avhandlingen lyfter hon bland annat fram Eileen Gray, som länge var bortglömd, men som i dag anses som en av det tidiga 1900-talets viktigaste möbelformgivare och arkitekter.
Eileen Gray var inte bara en av de första kvinnliga arkitekterna. Hon skapade också ett eget hus på Franska rivieran, som inbjöd till ett annat sätt att leva.
–Huset är väldigt präglat av en livsstil som är något annat än livet i en patriarkal familj, säger Katarina Bonnevier, som söker byggnader som erbjuder ett alternativ till heteronormativ arkitektur.
I hennes ögon är ett hus inte bara ett hus. Ett hus är också med och skapar sociala normer.
–Vi bygger hus, men husen är med och konstruerar de liv vi lever, säger hon och tillägger att arkitekturen tenderar att upprepa en sanning om hur människor lever.
Exempelvis upprepar den svenska bostadsarkitekturen fortfarande bilden av den traditionella kärnfamiljen – trots att så många lever på andra sätt i dag.
–När jag började titta på hur heteronormen manifesteras i husen, så blev jag intresserad av hur man kan göra på annat sätt. Hur bygger man utifrån ett utanförskap?
I avhandlingen analyserar hon miljöer skapade av Eileen Gray, Selma Lagerlöf och Natalie Barney. Tre starka kvinnor – men samtidigt kvinnor i ett utanförskap, eftersom de levde vad vi i dag kallar ett lesbiskt liv.
Katarina Bonnevier gör bland annat den första queeranalysen av Lagerlöfs Mårbacka, ett hus som många haft svårt att förstå sig på.
Begreppet queer är undflyende, och används på många olika sätt. För Katarina Bonnevier handlar queer om att hitta ett annat betraktelsesätt än det heteronormativa.
–Det är ett sätt att titta, det handlar om att försöka se det som inte vanligtvis syns, säger hon.
Hon menar att det är först när man tar på sig queerglasögonen som man kan förstå Mårbacka, det gamla prästbostället som Selma Lagerlöf lät bygga om till en storstilad tvåvåningsbyggnad i karolinsk stil.
Mårbacka har ansetts konstigt, malplacerat och vulgärt – ja helt enkelt too much.
–Nästan alla som beskriver Mårbacka är obekväma, fördömande, säger Katarina Bonnevier och bläddrar i sin avhandling.
–Titta här, huset skevar, det är asymmetriskt, säger hon och konstaterar att Mårbacka saknar den strikta symmetrin hos en karolinsk herrgård.
Hon pekar på en bild där man faktiskt ser att husets veranda har fått en femte kolonn, avsedd att lura ögat och trolla bort asymmetrin.
Fem kolonner – istället för fyra – var helt emot arkitekturens regler. Arkitekten Isak Gustaf Clason var inte glad när han tvingades till denna lösning. Och byggnaden har ofta fotograferats med den femte kolonnen dold bakom grönska.
Katarina Bonnevier menar att det finns en dissonans i det asymmetriska Mårbacka. Huset berättar inte bara om den stora författaren och nobelpristagaren Selma Lagerlöf. Huset kan också ses som en berättelse om en person som inte följde samhällets normer.
–Det blir en iscensättning av hennes avvikande position.
På Mårbacka bodde Selma Lagerlöf tillsammans med Valborg Olander (som officiellt kallades sekreterare). Här inrättades också en minnessalong över den döda Sophie Elkan (som officiellt varit Lagerlöfs reskamrat). I huset bodde även Lagerlöfs hushållerska, och tidvis också hennes mamma.
Huset planerades för ett enkönat, kvinnligt hushåll.
–Det skulle inte bo några män i huvudbyggnaden. När man vet det så får man också nycklar till varför planlösningen ser ut som den gör, säger Katarina Bonnevier och nämner att Isak Gustaf Clason ville göra biblioteket till något av ett herrum, med avskild placering.
Men Clason tvingades istället göra biblioteket till ett genomgångsrum, en salong som binder samman alla kvinnors rum.
Samarbetet mellan Selma Lagerlöf och den ansedde arkitekten Isak Gustaf Clason var inte friktionsfritt.
–Det fanns en konflikt mellan Isak Clason och Lagerlöf. Han visste inte riktigt hur han skulle hantera henne, konstaterar Katarina Bonnevier.
Katarina Bonnevier menar att Mårbacka blev ett överraskande tydligt uttryck för en queer livsstil – i en tid när homosexualitet var kriminaliserat, och begreppet lesbisk var synonymt med ett sjukdomstillstånd.
I inredningen hittar hon många ”läckor”, här finns ironiska blinkningar från den stora författaren, synliga för den som vill se. Som exempel nämner hon släktporträtten som Selma Lagerlöf beställde till salongen – målningarna av präster och prästfruar är så taffliga att de inte kan tas på allvar; det blir något komiskt över raden av heterosexuella par.
Även i Eileen Grays villa vid Medelhavet finns många ”läckor” för den som vill se. Villan, kallad E.1027, kan sägas utgå från en stor säng.
–Det finns en otrolig sensualitet i huset, säger Katarina Bonnevier och talar om en arkitektur som både döljer och avslöjar på samma gång.
Eileen Gray är i dag erkänd som en stor modernist, ofta jämförd med namn som Adolf Loos och Le Corbusier – men hittills har ingen velat analysera vad hennes lesbiska livsstil betytt för hennes arkitektur.
–Jag tror att det har att göra med att man varit rädd för att ”smutsa ner” henne, säger Katarina Bonnevier som menar att många dimensioner går förlorade för den som bara betraktar E.1027 med heteronormativa ögon.
–Då får man blinda fläckar. Och man reducerar arkitekturen. Jag vill visa att arkitektur handlar om så mycket mer än sådant som tekniska landvinningar och spel mellan ljus och skuggor.
