–Lite förvånad är jag, säger Aleksander Wolodarski när han tar emot i sitt hörnrum på stadsbyggnadskontoret i Stockholm.
På bordet ligger boken Building New York. På väggarna hänger illustrationer över framtidens Norra stationsområde, där man kan se hur han prövat olika former för skyskraporna Tors torn.
Aleksander Wolodarski säger att han upplevt förvånande lite intresse för den nya stadsdel som snart ska bli verklighet.
–Det vi gör i Norra station har inte hänt sedan 30-talet, när Gärdet förlängde stenstaden. Och då ska man komma ihåg att när Gärdet byggdes, då kokade Stockholm. Vilken debatt man hade då! Gärdet blev också ett paradexempel på modern stadsförnyelse. Men nu, när det här kommer igång, så är det knäpptyst.
Aleksander Wolodarski konstaterar att Norra station innebär att en drygt 1,6 kilometer lång ny årsring fogas till Vasastan. Men han tycker att den debatt som förekommit varit för grund, och mest fokuserat på exploateringsgraden och Tors torn.
–Det handlar mycket om att man ställer sig oerhört negativ till tätheten. Men det vore intressant att debattera hur vi klarar den här exploateringsgraden arkitektoniskt, och hur den här stadsstrukturen ska se ut.
Aleksander Wolodarski har arbetat på Stockholms stadsbyggnadskontor sedan 1968. Han ligger bakom bostadsområden som Starrbäcksängen och S:t Eriksområdet, och han har utformat nya Kungsträdgården och Raoul Wallenbergs torg vid Nybroplan.
Som planarkitekt har han skapat sig stort handlingsutrymme på stadsbyggnadskontoret, och han talar gärna om arkitektur och stadsbyggande som en kombination av kontinuitet, förnyelse och respekt för platsen.
–I Norra stationsområdet handlar förnyelsen bland annat om att vi på allvar prövar att introducera den här urbana tätheten.
Kritiken mot honom handlar ofta om att hans planer skulle vara för storslagna, monumentala och formalistiska.
–Arkitektur är trygghet och harmoni för mig. Och ibland behövs väldigt starka former för att bringa ordning i kaos, säger Aleksander Wolodarski som menar att urbana former är grunden för den stadsmässighet som är så eftertraktad idag.
–Många tror att det är ett varierat innehåll som skapar urbanitet. Men det är förbaskat fel, så hänger det inte ihop. Först kommer den urbana formen, och den omfattar väldigt många nivåer från stadsstrukturen ned till minsta detalj.
Genom åren har han fått både ros och ris; S:t Eriksområdet blev starkt kritiserat, inte minst av den svenska arkitektkåren, men prisat av den internationella nyurbanismrörelsen.
Genom åren har Aleksander Wolodarski också sett hur debatt och rubriker påverkat politikernas intresse för stadsbyggnadsfrågor.
–Det påverkar omedelbart oss här i huset, säger han och knackar med knogen mot arbetsbordet.
Under de senaste årtiondena tycker han att arkitektur och stadsbyggnadsfrågor ofta behandlats som rena designfrågor.
–Det har påverkat politiken negativt. När medierna började rapportera om arkitektur som design så fick politikerna genast behov av spektakulär arkitektur, vilket inte var så kul, för det är väldigt svårt att hantera.
Det han efterlyser är mer diskussion om arkitektur och stadsbyggnad som samhällsfrågor.
–Det förekommer naturligtvis debatt om Stadsbiblioteket och andra saker som är superkontroversiella. Men det räcker inte. Det behövs en stadigvarande stadsbyggnadsdebatt, som inte minst politikerna kan lära sig något av.
Han återkommer till det han kallar förvånande – att diskussionen om den nya stadsdelen Norra station varit så begränsad.
–Det är så tyst, så det är nästan farligt. För om vi inte har någon debatt, då är risken stor att resultatet blir dåligt, säger han och tillägger att debatt och rubriker sätter press på byggherrarna.
Utan medial uppmärksamhet lämnas arkitekturen åt sitt öde, menar han.
–När debatten dör minskar politikernas intresse för stadsbyggnadsfrågor. Och då kan arkitekturen och stadsbyggandet bli lämnade åt råa, ekonomiska krafter.
