Veronica Maggios Satan i gatan är en av SvD:s kritikers favoriter i år.
Foto: SCANPIX
Här nedan följer 45 recensioner om de utvalda skivorna:
.
.
DAN BACKMAN:
The Unthanks
Last
(Rabble Rouser/Border)
Inga sjunger med lika magiskt dimmiga röster som de hänförande egensinniga systrarna Rachel och Betty Unthank. Traditionella sånger från Northumberland blandas med Adrian McNallys starka titelspår och King Crimsons progrockklassiker Starless.
.
Pop
Beach Boys
Smile
(Capitol/EMI)
När Brian Wilsons visionära mästerverk Smile nu äntligen släppts (44 år efter att de ofullbordade inspelningarna lagts på hyllan) låter det mer som ett himmelskt meddelande från framtiden än en nostalgisk återblick. Fragmentarisk popkonst i sin vackraste form.
.
Rock
The Amazing
Gentle stream
(Subliminal sounds/Border)
Svenska gruppen The Amazing svävar så högt upp i den psykedeliska folkrockhimlen att de berömmande orden inte räcker till. Sorgset vackra melodier, omslutande harmonik och ett organiskt rytmiskt flyt att sakta och mjukt sjunka ner i.
.
MAGNUS ERIKSSON
Keith Jarrett
Rio
(ECM/Naxos)
Keith Jarretts nya solokonsert rymmer lekfulla infall och starkt förtätade stämningar men också vackra melodier som för tankarna till den klassiska kammarmusiken. Musiken är både konkret och egenartat förandligad. Allt skapas i ögonblicket – utan några upprepningar.
.
Klassiskt
Danielle de Niese
Beauty of the Baroque
(Decca/Universal)
Den lyriska sopranen Danielle de Niese utforskar barocken på sin nya skiva. Hon framför stycken av Purcell, Dowland, Bach, Händel och Monteverdi. Hennes stämma är underskön, fraseringen kristallklar och lyssnandet en oavbruten njutning.
.
Country
Matraca Berg
The Dreaming Fields
(Dualtone/Border)
Fjorton år efter sin förra skiva, Sunday Morning to Saturday Night, återkommer Matraca Berg med ett nytt mästerverk. I melankoliska melodier tolkar hon själens minsta rörelser, men låter också texterna genomsyras av mytiska och arkaiska stämningar.
.
LARS HEDBLAD
Franz Schubert
Winterreise
(Onyx/Naxos)
En exceptionell tolkning av Franz Schuberts främsta sångcykel, där den österrikiske barytonsångaren Florian Boesch tonar ned det subjektiva. Den skotske pianisten Malcolm Martineau ackompanjerar sensibelt och intelligent.
.
Klassiskt
Bach
Passio Secundum Johannem
(Mirare/Naxos)
Den belgiska instrumentalensemblen Ricercar Consort ger Bachs Johannespassion i första versionen från 1724, med externa vokalsolister som även utgör kör. Intim skala på detta täta och innerliga utförande under Philippe Pierlot.
.
Klassiskt
Walton
String Quartets
(Chandos/Naxos)
Av William Waltons två stråkkvartetter är nr 1 ett tidigt eklektiskt verk, nu inspelat oavkortat för första gången. Bitande rytmer och energi i den fragmentariskt byggda nr 2. Helt lysande kvartettspel av brittiska Doric String Quartet.
.
ANDRES LOKKO
James Blake
James Blake
(Atlas/Universal)
Man måste ta av sig hatten och buga tacksamt inför Blakes enorma inflytande och maniska produktionstakt. Hans debutalbum skrapar egentligen bara på ytan av artistens Blakes ymnighetshorn till värld mellan doowop och dubstep.
.
Dans
Gil Scott-Heron & Jamie xx
We’re new here
(XL/Cosmos)
The xx:s producent förflyttar funkpoetens hela återkomstalbum från 2010 till – vart annars? – en nattbuss mot en elektronisk södra Londonförort. Tack vare det vilar Gil Scott-Heron välförtjänt under kyrkogårdens modernaste gravsten.
.
Electronica
Nicolas Jaar
Space is only noise
(Circus company)
Ex-chilensk litteraturvetare skapar en så behagligt omslutande kokong av house i slow motion att man knappt förstår dess grad av intelligens och perfektion förrän man släcker ljuset och lägger sig raklång på golvet.
.
LARS LOVÉN
Yemen Blues
Yemen Blues
(Lev)
Ravid Kahalani har ett storband, en sentimental känsla för de jemenitiska judarna och beundrar Fela Kuti. Resultatet är storslagen Mellanösternsoul som refererar på ett närmast övertonsartat sätt till den högkultur som förenade Etiopien och Jemen för ett par tusen år sedan.
.
Pop
Feist
Metals
(Polydor/Universal)
Till sist bryter gospeln igenom i ett gungande piano som liksom glider omkring på ekot. Men den finns där hela tiden under ytan, som budskap, visshet och hårt stampade jordgolv. Och gör att Metals berör på ett djupare sätt än något annat den kanadensiska sångerskan gjort.
.
Hiphop
Wanlov
Brown Card – African Gypsy
(Pidgen)
Ghanas musikhistoria, filtrerad genom hiplifebeat, nonsensverser och rumänska stråkar. Tagna var för sig är vissa låtar irriterande enkelspåriga. Tillsammans utgör de ett slående och mitt ibland pidginskämten faktiskt vemodigt panorama över det moderna Afrika.
.
KRISTIN LUNDELL
Deportees
Islands & shores
(Universal)
Barrig soul, politiska dansmelodier och grubblande pop – alla vägar som Umeåkvartetten följer har det perfekta målet som slutdestination. Med sin fjärde skiva befinner de sig återigen i sitt esse, med dörren till nya självlysande höjder uppslagen på vid gavel.
.
Pop
Bon Iver
Bon Iver
(4AD/Playground)
Det tar aldrig slut eller mattas av. I det karga landskap som omger Bon Ivers låtar möts ensamhet och samförstånd. Med en samling låtar – som utan att släppa på sin integritet nu närmar sig omvärlden – har Justin Vernon skapat en plats att ta ständig tillflykt till.
Pop
PJ Harvey
Let England shake
(Island/Universal)
Polly Jean Harvey packade kofferten och gav sig ut i världen för att studera historien. Med sig hem tog hon kunskapen som ligger till grund för hennes bästa skiva. Det är musikalisk krigskorrespondens som hela tiden låter de udda vändningarna ta befälet.
.
SVEN MALM
Jan Lundgren & Bengt Hallberg
Back 2 back
(Volenza)
Två pianister, två generationer, i ett lyckat möte på två flyglar. Hallberg åter efter tio års tystnad tillsammans med 35 år yngre Lundgren. Dubbelpiano är lite cirkus men här är två virtuoser på häftigt lekhumör i både egna låtar och evergreens.
.
Jazz
Stan Getz at Nalen with Jan Johansson
(Riverside/Border)
En nyfunnen inspelning från Harlemlokalen i Nalen 1959 med både Getz och Johansson i ypperlig form och hyfsat ljud, trots 50 år i hyllan. Getz lysande i ballader och i svängiga I want to be happy, Johansson visar sin storhet i improvisationerna.
.
Jazz
Talk
Nålsöga
(Quica/Plugged)
Årets kanske mest sensationella svenska cd. Tenoristen Kari Sjöstrand med kvartett. Hon är en imponerande solist med rötterna i 50-talsjazzen (Gordon, Getz, Rosengren) men också en högt begåvad kompositör med en egen ton, lite svensk visa, Gullin och blues.
.
MAGNUS NYGREN
Nina de Heney
III
(Found You Recordings/Plugged)
Sällan blir klanger från en solobas så rörliga som hos Nina de Heney. Den tekniska briljansen är lika uppenbar som den är satt i bakgrunden. Hon förkroppsligar musiken till en mycket laddad och spänstig dans. Och hon lyckas alldeles förträffligt.
.
Electronica
Alva Noto
Univrs
(Raster-Noton)
Sylvass electronica mitt emellan det abstrakt ljudmässiga och det funktionellt dansanta. Med skarpa beats och tydliga konturer formar Carsten Nicolai, aka Alva Noto, digitala skulpturer som hämtade ur framtiden. Oerhört mycket kropp – och lika mycket hjärna.
.
Jazz
Tarfala Trio
Syzygy
(No Business)
En högtidsstund med saxofonisten Mats Gustafsson, trumslagaren Raymond Strid och basisten Barry Guy. Storheten ligger inte i att de hittar något fullkomligt nytt utan i att de agerar så fantastiskt i stunden. En dubbel-lp om livet, om konsten och om interaktion.
.
LINNÉA OLSSON
In Solitude
The world. The flesh. The devil
(Metal blade/Border)
Det finns inte många hårdrocksband av In Solitudes kaliber. Bandets andra album fullständigt sopar mattan med den svenska konkurrensen och visar på en låtskrivarbegåvning och rå musikalisk talang som är omatchad i deras generation.
.
Rock
Amebix
Sonic mass
(Easy action/Sound pollution)
Amebix är höjden av engelskhet: det finns lika mycket krut och asfalt som regniga vidder. Den återuppståndna, inflytelserika trion knyter fortfarande näven, men har öppnat upp ett brutalt och vackert landskap som visar på fortsatt brytande av ny mark.
.
Rock
Negative Plane
Stained glass revelations
(Invictus/Bertus)
Ett av mitt livs mest omvälvande black metal-upplevelser. Genren är inte främmande för orgel och klockor, men här är det som om ljuden vänts ut och in. Tillsammans med det makalösa gitarrspelet gör det årets mest gripande skiva.
.
PAULINA STOLTZ KRAGH
Veronica Maggio
Satan i gatan
(Universal)
På tredje albumet gillt stämde äntligen allt: texterna, melodierna, känslan och självförtroendet. Veronica Maggio släppte kontrollen, lät sitt hjärta blöda, gjorde upp med sina demoner och trädde fram som landets starkast lysande popstjärna.
.
Hiphop
Lil Wayne
Tha Carter IV
(Cash Money/Universal)
Lil Wayne tömde ut hela sitt känsloregister, visade nya sidor av sig själv, gjorde poesi av ordlekar, överträffade dansgolvsexplosionen A Milli med nya 6 Foot 7 Foot och John och var ensam om att precis varenda låt skulle kunna släppas som singel.
.
Hiphop
Tyler, The Creator
Goblin
(XL/Cosmos)
Genom aliaset Tyler, The Creator skapade OFWGKTA-medlemmen Tyler Okonma ett obscent monster som hämtat ur en skräckfilm. Känsliga öron varnas, men för dem som kan se underhållningsvärdet väntar årets mest egensinniga och unika hiphop-upplevelse.
.
INGRID STRÖMDAHL
Pop
Veronica Maggio
Satan i gatan
(Universal)
Hennes vemodiga röst tonade ur högtalarna i en butik, och jag har följt henne sedan dess. Vår tids Ulla Billquist? Den nya ljudbilden är ett lyckokast med sitt tydliga tilltal. Maggio går hem hos olika åldrar och kommer att hålla länge.
.
Jazz
Velodrône
The beenhouse session
(HK)
H3FK har fått ett ”riktigt” namn och förändrad sättning. Allt sitter som gjutet, med närvaron i ett jam. Inspirationen flödar i ett mästerligt möte präglat av utbyte musikerna emellan och med påtaglig känsla för ensemblespel.
.
Jazz
Je suis!
Mistluren
(Umlaut)
Åttiotalisterna har intagit jazzscenen. Med sitt fria tänkande och djärva grepp sätter de fart på svensk jazz. Nivån är hög, men den akademiska manteln har fallit. Här råder snarare en uppfriskande punkattityd med oförblommerat raka budskap och drastisk humor.
.
STEFAN THUNGREN
Zomby
Dedication
(4AD/Cosmos)
Ännu en anonym producent som snickrar dystopisk post-dubstep under uppdragen huva är kanske inte vad vi behöver. Men Zomby använder sig av ljud från en dansgolvskontext för att måla upp ett svidande vackert album om bottenlös saknad. Och 2011 saknade det motstycke.
.
Dans
The Field
Looping state of mind
(Kompakt/Border)
Svenske Axel Willner, under namnet The Field, centrifugerar dansmusikens historia på olika hastigheter, från 70-talets krautrock till den djupaste av detroitsk deep house. Och i de varma looparna uppstår årets mest beroendeframkallande techno.
.
Dans
Locussolus
Locussolus
(International Feel)
Skäggdiscons överstepräst Dj Harvey och hans Locussolus är en summering av åratals rotande i skivbackar. Den krängande produktionen får oss att fumla efter omöjliga begrepp som electro-folk eller balearisk gubbdisco. Själv kallar han det future primitive.
.
KALLE TIDERMAN
Siri Karlsson
Gran Fuego
(Flora & Fauna/Border)
Jo, jag gillar Gillian Welch och Unthanks också, men i år vill jag lyfta fram tre utmärkta svenska folkplattor. Främst då duon Siri Karlsson som med saxofon, nyckelharpa och gästmusiker skapar en helt egen musikhybrid som lyfter hela genren.
.
Folkmusik
Merit Hemmingson
EQ
(Amigo/Cosmos)
Vid fyllda 71 visar Merit Hemmingson varför band som The Ark knäfallit inför hennes grooviga Hammond-folk. EQ är inget mindre än en pånyttfödelse, där medmusikerna Peter Morén (gitarr, bas) och Lars Skoglund (trummor) ihop med Merit blir rena drömtrion.
.
Folkmusik
Hazelius & Hedin
Om du ville människa heta
(Amigo/Cosmos)
Johan Hedin (nyckelharpa) och Esbjörn Hazelius (mandola, sång) är var för sig två av de främsta svenska folkartisterna idag. Som duo matchar de här varandra fullständigt i musik som lyriskt pendlar mellan visa och spelmanslåtar.
.
ELIN UNNES
Gillian Welch
The Harrow and the harvest
(Warner)
När The Harrow and the harvest kom var jag rädd att skivan skulle kidnappas av mysfik och nötas ner till outhärdlig cafécountry. Det har inte hänt. I stället har den bara växt sig större och mer hjärtskärande och den enda som nött ut skivan är jag själv.
.
Rock
Mattias Alkberg
Anarkist
(Teg Publishing/Cosmos)
Mattias Alkberg är en av få personer som med mycket små medel – sånger om livslång kärlek, generisk tvål och hemvändare – fortfarande kan provocera fram fradga runt munnen på halva Sveriges befolkning. Anarkist är hans bästa skiva hittills.
.
Rock
The Devil’s Blood
The thousandfold epicentre
(Van/Sound Pollution)
Psykedelia, djävulsdyrkan och 70-talsrock – The Devil’s Blood är ett av de mest intressanta banden i en nygammal genre som nu har sin revival, och The thousandfold epicentre är en labyrint som man längtar efter att gå vilse i.
.
ERIK WALLRUP
Anders Hillborg
Eleven Gates
(BIS/Naxos)
I Anders Hillborgs orkestermusik är allting scen – för musikaliska äventyr, akrobatnummer och vansinnesfärder, men också emotionella utbrott och bombastiska repliker. Scenen är tom, orden frånvarande. Men ändå är det som om allt funnes där.
.
Klassiskt
Robert Schumann
Manfred
(Arthaus/Naxos)
När Düsseldorf förra året firade Schumann-jubileet var Manfred ett huvudnummer. Johannes Deutschs iscensättning är flyktig, mångtydig och föränderlig. Johann von Bülows Manfred är en sann galning. En dvd för ärkeromantiker, med eller utan käpp.
.
Opera
Carl Orff
Oedipus der Tyrann
(Wergo/Euroton)
Jag är nog rätt ensam om att i åratal ha väntat på en dvd med Orffs musikdramer byggda på Hölderlins märkliga översättningar av grekiska tragedier. John Dews version av Oedipus der Tyrann (Darmstadt) är kanske inte optimal – men förödande, fascinerande.
