Webb-tv
Han och hon förlorar sin lille son, som leder till att hon drabbas av fruktansvärd panikångest.
Jag är världens bästa regissör, säger Lars von Trier klädd i vit kostym till den församlade pressen i Cannes och får ett stort skratt till svar. Samtidigt ser han påtagligt nervös ut och händerna skakar. Han vet att det finns många som hatar hans nya film Antichrist, men han är sannerligen inte rädd.
Litet senare tar han halvt om halvt tillbaka det han sagt genom att lägga till att varje regissör säkert anser att just han är världens bästa regissör.
På frågan hur han kan försvara Antichrist svarar Lars von Trier:
– Jag behöver inte be om ursäkt för min film. Jag har gjort den för mig själv och inte för publiken. Jag hade inget annat val. Det är Guds hand. Men Gud är kanske inte världens bästa Gud.
Att filmen kanske får dåliga recensioner bryr han sig inte om.
– Jag har inget emot att pressen hatar filmen. Känslor är bra. Men jag hoppas att folk vill komma och se den. Jag har alltid ett ärligt uppsåt med det jag gör.
Antichrist har utan tvekan varit festivalens mest emotsedda film. Motsvarar den förväntningarna? Både ja och nej. Den första halvan är outhärdligt vacker i omväxlande svartvitt och svalt tintade färger, bitvis i slow motion.
Filmen handlar om ett par som mitt under kärleksakten mister sitt barn och de skuldkänslor detta föder. Vi ser bara dessa två under hela filmen. Han är terapeut (spelad av Willem Dafoe), hon (Charlotte Gainsbourg) är forskare i kvinnohistoria.
När hennes sorg inte vill gå över tar mannen med henne till ett hus i skogen, där de en gång bott, för att hon ska genomgå hans terapi. Där ska hon gå till botten med sina verkliga rädslor för att bli frisk, men resultatet blir det motsatta.
När vansinnet bryter ut lämnar Lars von Trier det drömska, mångbottnade där åskådaren själv får fylla i, för ett antal ohyggligt konkreta scener av misshandel och tortyr. Under visningen skrattades det en hel del på fel ställe när det bara blev för mycket otäckheter. Eftertexterna möttes av både applåder och burop.
Men varken Willem Dafoe eller Charlotte Gainsbourg ångrar att de var med trots att deras roller är väldigt utlämnade både fysiskt och psykiskt.
Lars von Trier har en fantastisk förmåga att skapa ”buzz” kring sin person. Först kom hans rädsla för att flyga. Vilken gjorde att han var tvungen att åka bil hela vägen från Köpenhamn till Cannes. Färden följdes med spänning. Skulle han komma fram? Det gjorde han.
Sedan lanserade han Dogma 95, reglerna för en ny sorts film, som fick sitt genombrott två år senare i Cannes 1998 när Thomas Winterberg presenterade den första Dogma-filmen Festen, som också vann juryns pris.
I år berättar han om hur han drabbades av en förlamande depression för två år sedan. Enda sättet för honom att ta sig ur demonernas grepp blev till slut att göra skräckfilmen Antichrist.
Att han behärskar skräckgenren har Lars von Trier redan övertygat världen om med den banbrytande tv- serien Riket.
En av hans inspirationskällor denna gång är August Strindberg. Den Strindberg som skrev om sin egen mentala kris i Inferno och om äktenskapet som ett instängt helvete i pjäserna Dödsdansen 1 och 2.
När han får frågan hur han mår nu svarar han:
– Arbetsrutinerna när man gör en film hjälper en, men man blir inte kurerad från en depression genom att göra en film om den.
Lars von Trier förnekar att han är religiös, men säger att han gillar skräck därför att det är en genre som tillåter ologiska saker att ske som man ändå tror på. Han håller inte i kameran själv den här gången som han brukar, eftersom han inte orkade.
Den planerade sista delen, Wasington (utan h), i hans trilogi med filmerna Dogville och Manderlay som del ett och två, blir antagligen inte av. Han tycker så här i efterhand att det var fel att spela in Manderlay på samma sätt som Dogville, i en tom studio med enbart kritmarkeringar av hus på golvet.
Dogma 95 är också ett dött projekt. Han måste förnya sig för att kunna komma vidare. Hans senaste film var komedin Direktören för det hela som kom 2006. Antichrist är hans fjärde tävlingsfilm i Cannes. Han har varit här med Europa, Breaking the waves och Dancer in the dark som han vann Guldpalmen för år 2000.
Antichrist får svensk premiär den 5 juni.
