Med sina två böcker om apan Chico Bom-Bom skriver amerikanska författaren Chris Monroe tydligt in sig i denna tradition. Det är måhända inte omistlig litteratur, inga milstolpar, men originellt i det lilla – i längden rentav avväpnande charmfullt.
Chico Bom-Bom är inte bara apa, han är verktygsapa, utrustad med ett snickarbälte som rymmer allt upptänkligt, användbart som mindre användbart: skiftnyckel, stiftnyckel, viftnyckel, hackare, hafsare, knackare, krafsare, gummiskrapa, våg till apa.
Lotta Olssons översättningar är smidigt formulerade. Rim och rytm driver fram ett skönt flöde, pauserar där det behövs, överraskar med drastiska kikningar där så anbefalls.
Den första boken, som kom förra året i Sverige, bestämmer formen även för den andra. Det är inte nödvändigtvis av ondo. Strukturen är enkel och varieras skickligt, såväl i bildlösningar som i text.
En exposé över Chicos bedrifter med snickarbältet etablerar honom tidigt som en alltigenom sympatisk liten lirare, en polare och lekkamrat. Så plötsligt: en konflikt. I första boken kidnappning, där hjälten finner sig bortrövad till ett tivoli. I uppföljaren ett mystiskt och störande läte. Vad är det som stökar i trädkojan?
Med rätt verktyg fixar man förstås biffen. Monroe använder gärna ett seriellt berättande med tydligt framåtskridande mellan bildrutor, för att skapa spänning och ladda berättelsen. Det fungerar utmärkt, och sammantaget med den flyhänta ordflätningen och ett bildspråk som med omsorg citerar genrens klassiker, slår apan stundtals läsaren med häpnad – om inte med ett järnrör, så åtminstone med ett snickarbälte.
