Långa läderhandskar, morotsfärgat hår och en rutig omlottklänning som visar både midjan och pojkvännens boxershorts är bevis nog för att snart 70-åriga Vivienne Westwood fortfarande dikterar sina egna stilregler. Jordens undergång är temat för vårens herrkollektion som när vi ses just ska visas på militärakademin i Milano och backstage syns modeller på skateboards klädda i t-shirtar med glänsande vintergatantryck.

– Just nu ser jag oss människor som ett stjärnfall som är på väg att gå under på grund av våra egna handlingar, säger Westwood samtidigt som hon fäster en maskeradperuk på en modell, rättar till läsglasögonen och koncentrerat fortsätter diskussionen med sin partner Andreas Kronthaler om vem som ska bära den gigantiska solparasollen på catwalken.

Stämningen backstage beskrivs bäst med klyschan konstnärskaos. I högen med accessoarer som ska hitta sin plats i visningen finns bland annat en plasthatt som ser ut som en båt, rastafarifärgade knästrumpor och en sportig flaska i lättmetall. När det bara är två timmar kvar verkar modeveteranen dock utan problem kunna koppla bort kaoset. Fokus förflyttas till den inbokade intervjun och innan jag hinner ställa första frågan tar hon sig friheten att peta bort några irriterade hårstrån från mitt ansikte.

Hur kommer det sig att du bär din mans kalsonger?

– Vi utnyttjar bara fem procent av våra kläders kapacitet och slänger bort dem när vi tröttnat. Jag använder det jag har och idag blev det min mans kalsonger och en gammal klänning jag haft i många år.

Att intervjua Vivienne Westwood är som att prata med en politiker. När jag har tur svarar hon på mina frågor, men oftast pratar hon utifrån sin egen agenda. Likt modebranschens egen miljöminister använder hon sina kollektioner för att skapa debatt kring dagens klimatförändringar. Kläder och program pryds ofta med politiska budskap. Exempelvis försökte hon med sin omtalade Do it yourself-kollektion hösten 2008 uppmana till en insamling av trettio miljoner dollar för att rädda regnskogarna medan vårens catwalkprogram hyllar miljökämpen David de Rothschild.

– Jag vill inte verka negativ, men om två generationer kanske det inte finns några människor kvar. Vi kan inte konsumera som om det inte finns någon morgondag.

De senaste tre åren har Vivienne Westwood uppmanat till kortare shoppingstopp. När jag frågar henne hur det går ihop med att vara designer förklarar hon att designerjobbet numera även innefattar att utbilda oss konsumenter till att bli mer selektiva.

– Jag vill inte att människor ska köpa mina kläder om de inte tänker använda dem om och om igen.

Den trendiga sparsamheten blev Westwoods stilsignum redan 1971. Tillsammans med Malcolm McLaren startade hon butiken Let it Rock, som bytte namn åtskilliga gånger men som är mest känd för att ha fungerat som garderob för Sex Pistols. Stilen började med säkerhetsnålar som gav traditionella kläder nya former och följdes av disktrasor som fästes ihop till koftor. Trogen sina punkrötter uppmanar hon nu åter till kreativa gör det själv-lösningar och ett mode där bäraren är aktiv:

– Bär en handduk som en kofta, knäpp en skjorta fel eller vrid en tröja.

Westwood ser distraktion och passivitet som de största samhällsbovarna. I intervjuer pratar hon gärna om sin vardag utan tv och tidningsprenumerationer. När det saknas intresserade journalister i närheten har hon internetprojektet Active resistance to propaganda att använda för att kommunicera sin filosofi om framtid, klimat och distraktion.

– Shopping kan vara väldigt distraherande. Alla saker vi tar in i våra liv påverkar och alla måste därför bli mer selektiva så att vi inte bara fyller våra liv och vår värld med skräp.