Andreas Carlsson glider in på hotellet på Östermalm. Naturligtvis med svart läderjacka och svarta solglasögon. Men han leker inte rockstjärna den här gången. En ögoninfektion, som inte vill släppa taget, gör att tårarna nästan sprutar fram. Det kan vara ett tecken på att han jobbar för mycket.

–Jag har inte varit ledig på fyra år och tror att jag överdoserar på livet.

Andreas Carlsson är väldigt annorlunda mot stenstoden i tv-rutan som kastar ur sig nedvärderande omdömen som små snärtiga piskrapp. Snabbt kompletterat med ett bländvitt leende som kan göra vem som helst förvirrad. Nu är han istället lugn, ja nästan snäll och bemödar sig att svara på alla frågor. Inget verkar vara skämmigt eller pinsamt. Utom pengar då. Visst tjänar han miljoner men hur mycket han äger just nu blir aldrig klarlagt. Hans hits har ändå sålt i 100 miljoner exemplar.

–Det har blivit några pennies. Och visst fortsätter royalties att rulla in. Jag behöver inte mer men jag vill fortsätta att skapa.

Kan du få dåligt samvete av att vara rik?

–Nej, alla har möjlighet att jobba sju dagar i veckan. Jag eftersträvar inte att vara rik utan produktiv. Målet är att bygga en plattform där jag får vara wild och crazy i framtiden med mina grafiska noveller, animerade filmer och musikalprojekt.

Han har just givit ut sin självbiografi, bara 36 år gammal. Titeln ”Live to win, låtarna som skrev mitt liv” är en skildring av hur den lille killen från Tingsryd gjorde en klassresa som slutade i ett lyxhus i Los Angeles. På vägen blev han också – ruskigt motvilligt – pappa till William, som idag är åtta år. Han träffade dåvarande glamourmodellen Hannah Graaf på en Fröken Sverige-tävling. I sin bok skriver Andreas Carlsson att han inte var redo att bli ihop med henne och ta ”en sväng i skvaller- och kvällsspressen som Hannah Graafs nya kille”. Snart blev hon gravid, beställde tid för abort men bestämde sig för att behålla barnet. Andreas Carlsson kände då att han var ”rökt”.

–Jag hade en idé om att återskapa det perfekta livet. Sedan skulle jag träffa en tjej, älska i nöd och lust och få barn. Rosa illusioner tills livet slår ner som en atombomb. Plötsligt står jag där med en tjej jag inte känner samtidigt som jag är mitt uppe i karriären i USA.

Under tiden kom löpsedlarna: HANNAH GRAAF GRAVID MED OKÄND MAN. Sommaren 2001 föddes William och direkt efter förlossningen insåg den då 28-årige Andreas Carlsson att sonen var en skänk från ovan. I boken skriver han: ”Tack Hannah, för att du stod på dig.”

Hur hade ditt liv varit om hon gjort abort?

–Fruktansvärt tomt. Jag hade blivit för cynisk.

Andreas Carlsson var skräckslagen över att han inte skulle bli en bra förälder och pratade en period med en terapeut. Numera lyser ögonen upp så fort han nämner sonen.

–William vet att han kan räkna med mig. Även om jag är i USA kan jag omedelbart komma hem.

Sin egen barndom minns han som lycklig men han var definitivt en drömmare. Lärarna ringde hem och sade att han var svår att nå. En del uppfattar honom därför som arrogant och själv konstaterar han att han aldrig visat speciellt stort intresse för vad andra människor håller på med. Hans pappa spelade i band och var ofta ute på turnéer, men sadlade om och blev ekonomiansvarig i sport- och fritidssektorn i Djursholm och Danderyds kommun. Mamma var barnstjärnan som var med i filmen Briggen Tre liljor tillsammans med Allan Edwall och Sigge Fürst. Hon startade sedan en frisörsalong.

Vilka värderingar blev du uppfostrad med?

–Lägg dig aldrig på rygg. Ge inte upp, det finns alltid en till växel.

Pappas musikintresse gjorde att sonen ofta befann sig i replokaler, studior och på spelningar. Han älskade Elvis Presley och kunde som treåring till och med låttexter rockstjärnan sjungit in på tyska. I början av 1980-talet blev han däckad av hårdrocksgrupper som Iron Maiden, Saxon och framförallt Kiss. Han blev uppslukad av hårdrocksvärlden och livet verkade arta sig riktigt bra. Men precis som i tv-såpor fungerar aldrig dramaturgin om inte en katastrof tornar upp sig när allt är rosenskimrande.

Här dök ett par civilklädda poliser upp och förde bort Andreas Carlssons pappa. Han hade förskingrat stora summor pengar från kommunerna. Pappan var anhållen i sex dagar och i kvällstidningarna stod det om ”33-åringen”. Den perfekta familjen fanns inte längre. Skolkompisarna passade på att skrika glåpord efter Andreas Carlsson som drabbades av torgskräck.

–Jag trodde att alla pratade om mig fast det inte var så. Men förutom just då var jag populär i skolan, musikkillen som alltid var glad.

Familjen flydde till Tingsryd, söder om Växjö. Livet blev bättre igen och som elvaåring fick Andreas Carlsson åka iväg utan föräldrar för att se Kiss på Olympen i Lund. Han konstaterar i sin självbiografi att ”om jag hade vetat att jag 20 år senare skulle åka privatjet med Kiss hade jag nog dött.”

–Det var stort nog att sitta på axlarna på en äldre kompis på Olympen.

Andreas Carlsson fick ett älskat trumset av sin far, började sjunde klass och det mesta kändes än en gång bra. Då kom domen mot pappan, som legat i tingsrätten i fyra år. Sex månader på frigångsenhet. En mor som tvingades sälja villan. Uppbrott och flytt till morfar i Sollentuna. Skam. Hans syster drabbades av anorexia medan hans mamma fann Gud och idag är pastor.

–Det blev riktigt nattsvart. Jag var bångstyrig, ”Mr know it all”, som jag kanske är fortfarande.

Blev du aldrig arg på din pappa?

–Kanske besviken för att det blev som det blev. Vad tänkte du med, undrade jag. Men shit happens.

Andreas Carlsson började skriva låtar. Den första hette Waiting for your love och handlade om olycklig kärlek. Sakta började tillvaron räta ut sig igen trots att kronofogdemyndigheten gjort utmätning. Hans syster kom ur sin sjukdom medan Andreas Carlsson kokade inuti och ville visa upp något annat för alla som skrattat bakom familjens rygg. Han bestämde sig för att drömmar inte var nog utan han skulle bli förmögen och leva det liv han kände att han blivit bestulen på. Vägen dit skulle gå via musiken.

–Jag har fått vända på 50-öringar och lärt mig att vara försiktig med pengar, familjen och relationer. Nu brukar mamma säga att jag har ”matjord i fickorna”.

Andreas Carlssons dröm var tidigt att bli en internationellt erkänd låtskrivare, tv-profil, entreprenör, businessman och författare. Han byggde upp sitt kontaktnät där Peter Swartling, känd från Idoljuryn, ingick liksom nuvarande jurymedlemmen Anders Bagge. Fyra års av USA-resande resulterade till att hans första (och enda) platta The real thing släpptes 1996. Den sålde i ett par tusen exemplar.

Bättre gick det när Andreas Carlsson värvades som låtskrivare av Denniz Pop, producenten som gjorde Ace of Base världsberömda. I Cheiron-studion kopplades han ihop med Max Martin, känd som hitmakare till Britney Spears och Backstreet Boys. Kontaktnätet cementerades med Simon Cowell, numera maktfaktor i American Idol och Britain’s got talent. Snart jobbade Andreas Carlsson med den 16-åriga Britney Spears, som spelade in Born to make you happy, skriven av Andreas Carlsson tillsammans med Kristian Lundin. En omedelbar popballad, dock med Anna Anka-varning i texten (”I don’t know how to live without your love, I was born to make you happy”).

Andreas Carlsson insåg att Britney Spears hade något speciellt men var inget fan av hennes röst. Han kallade henne ”skogsmullen i sångbåset”. När hon spelade in videon till ...baby one more time hände något. Andreas Carlsson såg en ny superstjärna födas framför sina ögon.

–Hennes scennärvaro var inte bara enorm, den var elektrisk.

Ett par år senare var det inte lika roligt längre. Andreas Carlsson lade märke till att den unga sångerskan blev mer hålögd och trött. Han träffade henne på den trendiga klubben Forty Deuce i Hollywood och Spears var frånvarande och halvsluddrande. Dagen efter rakade hon av sig håret och det blev en lång väg utför.

–Det var en sargad, ensam människa som satt där med ett gäng av jasägare omkring sig. Hon är en härlig, godhjärtat tjej som blivit upplyft till en ikon och sedan nedtryckt.

Pengarna började rulla in som ersättning för låtskrivandet till artister som Céline Dion, Backstreet Boys och Bon Jovi. Klassresan tog sin början. Andreas Carlsson såg det som han återvunnit förlorad status som han blivit bestulen på i sin barndom.

I tidningarna beskrivs han alltid på följande sätt: Drömvilla i Hollywood, kompis med Céline Dion och Paul Stanley i Kiss, festar med Britney Spears och Katy Perry, kör Ferrari och flyger ständigt tvärs över jordklotet. Han sticker inte under stol med att han gillar ”schyssta grejer”, är en estet eller snarare en renässansmänniska.

–Killar har en fånig materiell ådra som ligger kvar i ett stambeteende, den som har störst klubba vinner. Det där måste man göra upp med. Men idag känns det inte så sexigt att köra sportbilar och jag köper mycket mindre nu.

Han har idag kontakt med sin pappa som är ett bollplank både för musik och marknadsföring. Mamma pastorn är hans stora hjälte för att hon aldrig gav upp.

Andreas Carlsson är stolt över sin senaste hit, Waking up in Vegas med Katy Perry, som nyligen låg etta på den amerikanska singellistan. Möjligen hade han varit ännu mer stolt om han hade skrivit en låt tillsammans med Bob Dylan. Och nära har det varit. Kiss-sångaren Gene Simmons bad honom komma till hans hus i Beverly Hills och spelade upp en låt som han gjort med Bob Dylan. Men den var inte klar så han slängde kassetten i knäet på Andreas Carlsson och sade: ”Skriv klart den!” Svensken ansåg att låten hade uppenbara svagheter i textstrukturen och även i vissa av melodiavsnitten.

–Någon skulle knyta ihop tåtarna och jag hade inte mage att göra det. Så jag lät kassetten ligga. Jag kunde inte ge mig på en Dylan/Simmons-komposition.

Till slut hamnade låten Waiting for the morning light på Gene Simmons soloplatta Asshole utan Andreas Carlsson som en av upphovsmakarna.

–Där gick gränsen, till och med för mig, för vad fan skulle jag tillföra?