Medan askplymen spritts från Island ut över Europa och luftfarten stått lamslagen har medier och resenärer försökt finna sig till rätta i situationen. Vad är det som händer? Naturkatastrofer brukar ju vara där, någonstans i en annan världsdel, inte här. Med tanke på att Eyjafjallajökull hållit sig lugn sedan tidigt 1800-tal är situationen förstås också unik ur medieperspektiv. Även den mer explosiva grannen Katla, som nu enligt flera geofysiker riskerar att påverkas, har varit vilande ända sedan 1918.
I Agenda i söndags fick en klassisk expertpanel komma till tals, som kunnigt belyste vulkanutbrottet och dess följder ur olika perspektiv.
Annars märks de ändrade medievanorna tydligt i en akut situation som denna. Det råder ingen tvekan om att webben har blivit den viktigaste publiceringskanalen, som grupperar både snabba uppdateringar av läget och fördjupade analyser.
Det mest spännande i sammanhanget ur medieperspektiv är väl annars den roll som sociala medier kommit att spela. På Facebook och Twitter har drabbade fått kontakt. Alternativa färdvägar har stakats ut.
Strandsatta svenskar har givetvis varit framträdande i mediebilden här hemma. Nära 75 procent av alla som svarat på Gomorron Sveriges webbenkät känner någon som fastnat någonstans.
Det ”kränkt konsument”-perspektiv som var så framträdande i rapporteringen från vinterns snökaos har här inte varit lika dominerande. Det lär bli mer av det slaget när det akuta läget väl är över. Men när flygen inte får lyfta av hänsyn till säkerheten kommer man inte så långt med indignationsreportage –annat än möjligen då kring den övergripande frågan ifall det verkligen varit nödvändigt att stänga ner luftrummet i den utsträckning som skett.
Den blödande flygnäringen har ju redan länge varit ämne för mediernas uppmärksamhet. Nu blev det med ens värre än någon kunnat förutsäga. Föga förvånande då att spekulationerna haglar. Var bolagens testflygningar desperata högriskspel – eller tvärtom djärva försök att bryta en kollektiv förlamning? Och kan det rentav bli en ny finanskris om den vulkaniska aktiviteten fortsätter?
Sist men inte minst finns förstås alla miljö- och klimatfrågorna: Nej, sommaren blir inte kallare. Det är bara ett litet utbrott.
Mediernas ansvar och betydelse aktualiseras här än en gång. Var hamnar fokus? På globala ödesfrågor eller individuella små förtretligheter? Eller går det rentav förlorat i den omöjliga jakten på total kunskap och kontroll?
