Under modeveckan i New York i september hade designern Diane von Furstenberg – välkänd för att ha uppfunnit den lyxiga omlottklänningen – ett arrangemang i sin flaggskeppsbutik i Meatpacking district. När hon talade till gästerna underströk von Furstenberg:
–Alla här måste vara demokrater! Inga republikaner tack!
Sedan bad hon alla att gå hem och titta på presidentens tal som skulle sändas kl 22 på kvällen, och avböjde intervjuer med närvarande journalister med ursäkten att hon måste hem och göra just det.
Diane von Furstenbergs privatägda företag omsatte förra året 300 miljoner dollar, ungefär två miljarder kronor, och hennes kläder säljs över hela jorden. USA och Kina är hennes största marknader. Effekten av hennes uttalande lät inte vänta på sig. På konservativa bloggar och Twitter gick republikanska kvinnor samman för att bojkotta märket. von Furstenberg twittrade själv en smula oentusiastiskt dagen efter ”I love and respect all Americans ... Democrats and Republicans ... love Diane”, vilket de flesta på den upprörda sidan ansåg inte vara värt ett dyft.
Även om få amerikanska modeskapare är lika skarpa i sina politiska uttalanden är Diane von Furstenberg inte ensam i modevärlden om att öppet välja sida. Det amerikanska tvåpartisystemet bäddar för en tydlig uppdelning mellan höger- och vänsteranhängare. Amerikanska modevärlden har sitt centrum i New York, en av de mest liberala städerna i USA, och är tillsammans med underhållningsindustrin oftast demokratblå. Även Marc Jacobs, designer för egna märket och Louis Vuitton, stödjer Obama, liksom exempelvis Jason Wu, Prabal Gurung och Marchesas designer Georgina Chapman. Obama har till och med en särskilt kampanjdel som heter ”Runway to win” med plagg och accessoarer framtagna av amerikanska designer som säljs för att samla in pengar till hans valkassa. Amerikanska Vogues chefredaktör Anna Wintour har arrangerat flera insamlingsmiddagar för Obama och räknas som en av presidentens toppdonatorer.
Nina Åkestam forskar i konsumentmarknadsföring på Handelshögskolan i Stockholm, men är också nyss hemflyttad från New York där hon arbetat på reklambyrå i två år och dessutom startade Miljöpartiets lokalavdelning.
–Jag är inte överraskad över att Diane von Furstenberg så öppet väljer sida. Hon är en New York-ikon och riskerar inte mycket när hon säger så. Många företag, inte bara inom mode och typiskt kreativa yrken, väljer i USA att öppet stödja en presidentkandidat, ett baseball- lag, eller en specifik hjärtefråga.
I Sverige, där det finns en djupt rotad kultur att inte avslöja partipolitiska preferenser ter det sig helt overkligt att exempelvis Acnes chefsdesigner Jonny Johansson eller systrarna bakom Minimarket skulle trumpeta att något parti inte var välkommet i deras butiker, eller liknande. Inte bara skulle det uppfattas som stötande – med en betydligt mindre befolkning, det vill säga färre potentiella kunder, skulle det kosta mycket mer än det smakade.
Svenska varumärket House of Dagmar är aktiva i flera intressefrågor – de har ett genomgående miljö- och rättvisetänk i sin tillverkning, samlar pengar till ett barnhem i Marocko och är i år engagerade i Cancerfonden och Rosa bandet till vilka de har gjort en särskild kollektion. Men de, liksom alla andra svenska modeskapare, tar inte ställning partipolitiskt.
–Vi har ingen uttalad policy om att medvetet välja bort det heller, det vi gör istället är att välja sådana projekt som ligger oss nära om hjärtat, säger Karin Söderlind som är en av märkets tre grundare.
Nina Åkestam påpekar att svenskar har ett speciellt, diskret förhållande till partipolitik. Åsiktsskillnaderna mellan partierna är inte heller så stora i kärnfrågor som de kan vara i USA.
–Dessutom, eftersom man sällan vet vilka ens kollegor röstar på, vet man inte heller vem man skulle trampa på tårna om man öppet tog ställning, säger Nina Åkestam.
I Sverige får istället kungahuset snarare än politikerna stå i fokus för glamour, klädspaning och skvaller. I USA är största äran för en designer att klä landets första dam, Michelle Obama. Men när hon i början av förra året bar brittiska Alexander McQueen på statsmiddag med kinesiska regeringen höjdes många arga röster, bland annat från Oscar de la Renta.
–Detta är ett tillfälle att stärka handeln mellan USA och Kina, varför bär hon europeiska kläder? undrade han missnöjt.
Efter det uttalandet har han flera gånger kommenterat Michelle Obamas klädval, främst att hon enbart borde bära amerikansk design. Faktum är att Michelle Obama faktiskt aldrig burit Oscar de la Renta. Det har däremot utmanaren Mitt Romneys fru Ann gjort. När Ann Romney gjorde entré på republikanernas nationalkonvent bar hon en tomatröd Oscar de la Renta-klänning – och modebevakarna på bland annat New York Magazine påpekade genast att detta var en markering mot Obama.
Nina Åkestam ser inte att modeskaparnas engagemang i politiken skulle vara skadligt för deras varumärken.
–Som marknadsförare kan jag snarare se det som ett möjligt utrymme att fylla för svenska designer. Mode kan ju visst vara politiskt, se på Mah-Jong på 1960- och 70-talet. Att ta ställning i sociala frågor är bra för varumärket, särskilt eftersom det inom mode är ovanligt att stå för något politiskt över huvud taget.
