Amadou et Mariam inkarnerar på många sätt det malinesiska musikundret, alltså det att ett av världens fattigaste länder plötsligt, om inte hamnade i centrum för musikvärldens intresse, så åtminstone fick till synes oproportionerligt mycket uppmärksamhet. I huvudstaden Bamako samlas inte bara musiker från resten av Västafrika utan även från Europa och USA. Men när den blinda duon spelade in sina första kassettalbum på 80-talet var det inte i hemlandet utan i Elfenbenskusten.

– Tiderna förändras. Då var det Abidjan som gällde, nu kommer alla till Bamako. Men då fanns det knappt några inspelningsstudior eller producenter i Mali, säger Amadou Bagayoko.

Vi sitter hemma hos Amadou Bagayoko och Mariam Doubia i deras lägenhet i Montreuil. Efter ett missförstånd i kommunikationen har de klätt upp sig för den fotografering jag fått höra de inte velat gå med på. Amadous kostym och Mariams guldglittrande klänning kontrasterar skarpt mot det mycket sparsamt inredda rummet och soffan i konstläder.

Att de bor iParis istället för i Mali är helt följdriktigt, här hamnar förr eller senare många av de afrikanska musiker som får ett internationellt genombrott. Andra får det för att de hamnat här.

– Det var naturligt att flytta hit, Mali är ju fransktalande och vi hade många vänner här. Paris har också betytt mycket för vår musik, här hör man sådant man aldrig hör i Mali, som engelsk musik och även musik från andra ställen i Afrika, säger Amadou, medan Mariam fyller i och liksom körar på ordens sista stavelser.

Men om Amadou et Mariam på många sätt kan fungera som ett exempel på Malis framgångar är de inte helt representativa, de är helt enkelt för framgångsrika. För även om artister som Tinariwen och Oumou Sangaré också blivit uppmärksammade i väst hamnar de knappast på topplistorna och de spelar ytterst sällan på mainstreamfestivaler. Eller som skivbolagskillen Thierry, som också är med hemma i Montreuil, lite mer krasst uttrycker det: det är ju inga andra som tjänar några pengar.

– Jag tror vår framgång beror på att vi skriver om de glada, soliga delarna av livet. Och så utgår vi från traditionell musik men också från pop och rock. Det gör att det är afrikansk musik men också universell, säger Mariam.

Men det är ju inte bara ni, vad är det med Mali som gör att det kommer så mycket bra därifrån?

– Musiken är väldigt varierad, varje folk, mandé, bamabara, peul och tuaregerna, har sin egen musik. Och landet har en lång och levande musiktradition. Musiken har alltid funnits där men det är först nu det går att spela in den under bra förhållanden, och då sprids den över världen, säger Amadou.