Malena Laszlo är en av Sveriges främsta musikalartister. Trots det försörjer hon sig huvudsakligen som frilansande sångerska och skådespelerska.
–Jag gör musikaler ibland för att jag älskar det så mycket. Men det skulle inte gå att leva enbart på det. Det är svårt att livnära sig enbart som musikalartist i en ensemble. Jag insåg ganska tidigt att man måste vara egenföretagare och producera sina egna grejor, säger hon.
Musikalbranschen är på många sätt den tuffaste av alla konstnärliga grenar, visar en ny rapport från Konstnärsnämnden. Musikalartister har högst arbetslöshet, bara 23 procent av dem har fast anställning och var tredje konstnär inom området har fler än tio olika uppdragsgivare om året.
Konstnärsnämndens inkomstundersökning bygger på en stor enkätundersökning som gjorts med hjälp av Statistiska Centralbyrån. Ingrid Elam, ordförande i Konstnärsnämndens styrelse, tycker att det mest överraskande resultatet är att så många konstnärer faktiskt lever på sitt kulturskapande och inte av ett ”brödjobb” vid sidan om. Sveriges kulturskapare ägnar i snitt 85 procent av sin arbetstid åt någon form av konstnärligt arbete, och hämtar cirka 80 procent av sin inkomst från det arbetet.
–Det är inte alls lika många pendeltågsförare bland konstutövarna som jag trott, utan de tjänar i stor utsträckning pengar på sin konst. Det är oerhört positivt. Det är också bra att myten om konstnären som den eviga bidragstagaren inte heller visa sig stämma, säger Ingrid Elam.
I sammanhanget blir förstås definitionen av vem som är konstnär viktig. I undersökningen har man utgått från dem som någon gång sökt bidrag hos Konstnärsnämnden eller Författarfonden, eller är medlem i ett konstnärligt fackförbund. En tänkbar felkälla är att de som svarat på enkäten utgör en professionell kärna, och att många som inte lyckas försörja sig på sin konst struntat i att svara – svarsfrekvensen är bara 42 procent.
Trots den höga försörjningsgraden uppger var fjärde att de tagit emot ekonomisk hjälp från familj eller anhöriga, jämfört med var tionde person i befolkningen som helhet. Framförallt film- och bildkonstnärer behöver närståendes hjälp.
–Hur man än vrider och vänder på det värderas det konstnärliga arbetet för lågt. I den offentliga kulturpolitiken bör vi titta på om vi själva värderar konstnärligt arbete tillräckligt, det offentliga bör vara en föregångare där, säger Ann Larsson, Konstnärsnämndens kanslichef.
En annan välkänd ”sanning” om kulturarbetare är att arbetslösheten är hög. 25 procent har visserligen varit arbetslös någon gång det senaste året. Men enkäten visar också att bara knappt fyra procent har varit arbetslös mer än hälften av tiden.
Konstnärer jobbar i själva verket mer än de flesta, visar rapporten, i snitt 46 timmar i veckan. Mest jobbar filmkonstnärer, med 49-timmarsveckor.
Andelen kulturutövare med fast anställning har minskat kraftigt de senaste decennierna. Bara hälften av dem med en anställning har idag ett fast jobb, visar rapporten. Det kan jämföras med den svenska arbetsmarknaden som helhet där 85 procent har fast anställning. Musiken är det område där flest konstnärer har fast jobb.
Från kulturministerns håll pratas det numera mycket om entreprenörskap inom kulturvärlden. Ingrid Elam konstaterar att konstnärer redan är egenföretagare i en helt annan utsträckning än övriga befolkningen – idag har nästan varannan konstnär enskild firma.
–I mediernas bevakning har det sett ut som om konstnärer ska lära sig sälja sin konst. Där finns en övertro på vad marknaden är beredd att köpa. Det är i huvudsak en privat marknad för konstnärer, och den betalar inte mer än den vill, säger hon.
Fotnot: Konstnärsnämndens inkomstundersökning bygger på en enkätstudie som genomförts av SCB 2009. Enkäten sändes via post till 3500 konstutövare, varav 42 procent svarade. Frågorna gällde verksamhetsåret 2008. Konstnärsnämnden är en statlig myndighet med uppgift att stödja konstnärer i deras verksamhet.
