Enklare svenska kulturföremål, vardagsnära ting som byråer, bord, stolar, golvur och kistor, sätts i containrar och säljs utomlands, framför allt i USA.
I Dalarna och Hälsingland förfasar sig ortsborna. Branschfolket inom auktionsvärlden tar det emellertid med ro. Föremålen är osignerade eller av sämre kvalitet och i en del fall hade de kanske ändå hamnat på tippen.
Helt lagligt ges därför export-licens till ett tusental svenska kulturföremål om året. Medelsvenssons vardagsnära ting som byråer, bord, stolar, golvur och kistor lastas på stora bilar, sätts i containrar och säljs utomlands. Strömmen av enklare svenska kulturföremål till framför allt USA har blivit big business, och även om priserna stigit under senare år är det fortfarande en god affär. Och att allt detta är möjligt beror framför allt på att svenskarna inte köper upp sina saker själva.
- Få svenskar är intresserade av stora 1800-talsmöbler och blev de kvar i landet skulle de förr eller senare ändå hamna i lut- karet, säger Anders Bengtsson på Uppsala auktionskammare.
Antikexperten Jane Fredlund håller med.
- I Sverige betalar vi inte mycket för till exempel golvur eftersom vi inte har
plats för dem. Och det är ett elände att bara få dem att fungera. Man kan tycka att det är synd att så mycket försvinner till andra länder, å andra sidan är det bättre att någon köper föremålen än att det förstörs eller huggs upp, säger hon.
På Nordiska museet tar man in cirka tusen ansökningar om exportlicens per år.
- Vi får in fotografier och beskrivningar av föremålen och i vissa fall ser vi på dem själva. Det finns ingen regelbok på hur man bedömer ett föremål, men är de osignerade, avlutade, saknar beslag och har förlorat sin ursprungliga karaktär tillåter vi som oftast export. Och att föra ut 1900-talsföremål är tillåtet. Som det nu är det svårt nog att rädda det lagskyddade materialet, berättar intendent Anna Womack på museet.
En av de cirka dussintal handlare som specialiserat sig på vårt svenska kulturarv är Jeffree Turney på Lone Ranger Antiques i Florida, USA. Han är svenskättling, har hus i Dalarna och vistas här några månader om året. Då åker han runt och köper av handlare i landet,
lastar en container och skeppar över till USA. Han har hållit på i branschen i drygt 20 år och älskar den, även om han tycker allt har blivit för dyrt.
- Antikrundan driver upp priserna, klagar han. Förr kunde man köpa något för 50 kronor eller en hundralapp, nu kan det gå på flera tusen.
Trots detta fortsätter han och efter att ha betalat för fyndet på auktion, eller för inköpen direkt till de svenska handlarna och därutöver 35 000 kronor för en containerfrakt över havet, hamnar det svenska kulturarvet så småningom hemma på hans gård. Här rustar han upp allt och har lärt sig hur han ska få föremålen att se fina ut.
- Jag försöker få dem att se lite äldre ut och målar dem gärna i grå, beigea och ljusa färger.
- Det roligaste är att restaurera och måla om svenska golvur. Sådana säljer jag ett eller två i månaden.
Efter amerikanska mått mätt är han billig. En svensk kista som kanske säljs för 500-1 000 i Sverige säljer han upprustad för drygt 1 700 kronor.
Ett golvur som han ursprungligen köpt
för kanske 1 000-2 000 kronor går för 7 000-14 000 kronor i Florida.
- Jag säljer även till handlare, men de tar tre gånger priset i New York. Där kan ett golvur kosta upp mot 100 000 svenska kronor.
Han är stolt över sitt hantverk och en gång när han hade restaurerat ett gammalt tilltufsat golvur på sin gård i Sverige fick han exportförbud när han skulle föra ut det - samma golvur som han tidigare hade fått exporttillstånd för.
- Många svenskar uppskattar inte sitt eget kulturarv. De har sett för mycket av det, är trötta på det och vill ha nytt. De köper hellre en ny Ikeamöbel än gammal fin byrå. Det är synd.
Men en dag, om de skulle ångra sig, finns tingen kvar i USA. Eller så kan man köpa på nätet.
Det har hänt förr att människor ångrat sig, men då brukar priserna ha stigit.
