Det sägs ofta att svenska journalister är vänstervridna. Uppfattningen bygger på analyser som gjorts av kårens partisympatier. Men tydligen gör samma journalister sitt jobb väl, för när Granskningsnämnden för radio och tv sammanställer vad det klagas på och vilka som gör det, finner man att de som anser sig stå till vänster är lika kritiska som de som säger sig stå till höger. Och det är inte politisk snedvridning man främst klagar på.

Är det dags att avliva myten om den vänstervridna journalistiken?
– Ja, men det är en seglivad uppfattning. Journalisters partisympatier och journalistikens innehåll är olika saker, säger Lennart Weibull, professor i journalistik och masskommunikation vid Göteborgs universitet.
– Innehållet styrs av en helt egen medielogik och inte av journalisternas politiska uppfattningar.

Enligt rapporten är allmänheten nöjd med aktualitetsprogrammen i SVT och TV4. De klagomål som ändå kommer till Granskningsnämnden rör oftast verklighetsskildringen (hur ett visst samhällsfenomen beskrivs). De två näst största områdena är programutformning (hur personer behandlas eller programledare uppträder) och ämnesval.
Inom de här områdena är bristande opartiskhet och bristande saklighet de dominerande invändningarna. Politisk snedvridning är betydligt mindre frekvent.
Män och kvinnor tycker lika, men äldre är mer kritiska än yngre. Störst skillnad är det mellan högutbildade och politiskt intresserade, som är mer kritiska än lågutbildade och politiskt ointresserade.
De mycket politiskt intresserade kritiserar oftare bristande opartiskhet liksom de högutbildade gör. På högerkanten reagerar man oftare på bristande saklighet.

Forskarna har också ställt frågor om vad folk anser vara viktigast för ett nyhets- och samhällsprogram. Det helt dominerande kravet är ett sakligt korrekt innehåll, följt av att alla parter ska få tala och privatpersoners integritet respekteras.
Kraven som ligger på övre halvan av listan sammanfaller till stor del med vad klassisk public service står för, medan senare tillkomna krav på medierna som fördjupning och underhållning kommer längre ner på listan. Längst ner kommer kravet på ”lättsam ton”.
Programledarens neutralitet är oviktigt för de yngre och folk till vänster är känsligast mot smygreklam.
När det gäller granskning av makten, som ligger högt upp på listan, anser mer än hälften av dem med vänstersympatier att det är mycket viktigt, mot bara 9 procent av dem till höger.

Det kan till viss del förklaras av språklig laddning, menar Lennart Weibull, då ordet ”makthavare” som används i undersökningen upplevs mer negativt på vänster- än på högerkanten.
Forskarna trodde kraven på opartiskhet och saklighet skulle vara större på SVT, som public service-bolag, än på kommersiella TV4. Men de allra flesta ställer samma krav.
– Vi trodde väl det för att det är högutbildade och politiskt intresserade som ställer högre krav på SVT än på TV4, säger Lennart Weibull.
En fråga som forskarna hade att svara på var om granskningssystemet fungerar, om folk vet hur och var man ska anmäla, och om man har förtroende för utslagen.

Och fungerar det?
– Ja, i den meningen att de som är intresserade vet hur det fungerar. De som är ointresserade är också ointresserade av granskningssystemet, säger Lennart Weibull men tillägger att det i dag är lätt att ta reda på hur man ska göra.
Rapporten är gjord av SOM-institutet vid Göteborgs universitet (”Samhälle, opinion, massmedia”) på uppdrag av Granskningsnämnden för radio och tv.
Antalet ärenden hos Granskningsnämnden varierar över tid med nästan en fördubbling till drygt 1 000 per år 2002, vilket förklaras med att det då blev enkelt att anmäla över nätet (www.grn. se). Fällningarna har också ökat, men i betydligt långsammare takt och med färre variationer.