”Jag får ofta kommentarer om min look. Det är uppenbart att det är fler än jag som tycker att man klädde sig snyggare förr. Det var när jag började klä mig i klassiskt 50-tal för fyra, fem år sedan som jag fick jag upp ögonen för att det inte är så lätt att få tag i den här typen av kläder på andrahandsmarknaden. Jag började läsa på och samla på allvar för ett par år sedan. I dag har jag ett tusental plagg och accessoarer.

Kort­fattat kan man säga att jag samlar på klassiskt herrmode från 1920-talet till i dag. Men jag har nog inte en enda sak från 70- och 80-talet. Det beror på att jag inte tycker att det finns något att plocka från den tiden. Däremot har jag ganska mycket som är nyare.

Jag har snokat reda på det jag tycker är bäst kvalitets- och stilmässigt från olika epoker och sedan håller jag mig till det. Favoriter när det gäller skor är till exempel brittiska Church och amerikanska Allen Edmonds. Om kvaliteten och hantverket motsvarar priset är det välkommet i min samling, det är principen. Förutom kostymer och skor samlar jag också på detaljer som hattar, slipsar, knytflugor, bröstnäsdukar, bälten, hängslen, klockor och manschettknappar. Om allt skulle vara nytt och samlingen var en butik skulle det troligen vara Stockholms dyraste herrekipering.

Det mesta köper jag i USA och England. Det finns en annan marknad för den här typen av secondhand där, med handlare som specialiserat sig på bara manschettknappar eller kvalitetsskor till exempel. Men jag går mina rundor i Stockholm också. Här kan man hitta en och annan kostym från 40- och 50-talet. Om man köper en kostym som är äldre än 60-tal, när konfektionsindustrin och massproduktionen kom i gång, kan man vara ganska säker på att den är skräddarsydd och håller hög kvalitet. Men de finns inte i mängder och ibland känns det som om man letar efter en nål i en höstack. Går jag runt en hel dag brukar jag komma hem med ett eller två plagg.

Borsalinohatten som jag hittade efter mycket letande på specialbutiken JJ hat center i New York är en av mina absoluta favoriter i samlingen. Jag har provat flera hundra hattar och bara hittat ett par som passar. Det handlar om perfektion, hur brättet är vikt och hur den sitter. Jag är alltid nervös när jag går över Västerbron när det blåser. Skulle jag tappa den skulle jag nog hoppa efter tror jag ...

Det här är ett livsprojekt. Jag lägger ner massor av tid och energi, och i princip alla mina pengar, på samlandet. Planen är att öppna en egen vintagebutik.”