Bengt Nordin kommer aldrig att våga köra något annat än Jaguar. Eftersom han är övertygad om att bilen räddade hans liv. Eller också hade han änglavakt den där morgonen han körde rakt in i en buss. ”När min fru hämtade mobiltelefonen, som gått i två delar, beklagade bärgningspersonalen sorgen. De utgick från att jag inte överlevt.”
Foto: TOMAS ONEBORG
Han väljer författare på känsla. De måste självklart kunna skriva. Men han vill också kunna umgås med dem.
Han hade kört hemifrån Värmdö- villan extra tidigt den där decembermorgonen förra året, var klädd i finkostym eftersom han skulle äta jullunch på Gondolen med några av sina författare. I mörkret svänger han ut på Skärgårdsvägen, ser inte bussen som samtidigt kör ut från en hållplats, bestämmer sekundsnabbt att köra om i stället för att bromsa – och frontalkrockar med en mötande buss.
Han hann tänka ”nu dör jag” medan bilderna virvlade förbi på barnen när de var små och på Inger, hans hustru sedan 39 år. Sedan blev allt mörkt.
Ljuset återvände med smärtan. Och med insikten att han inte kunde andas. Till slut lyckades han dra in syret – och vrålade rakt ut.
Bengt Nordin beskriver kraschen som förändrade hans liv. För det var efter att han kvaddat med sin sprillans nya Jaguar, efter att han blivit förd till sjukhus i helikopter, efter att man opererat hans skadade axel och pumpat upp hans punkterade lunga – ja, efter att han för första gången i sitt liv var sjukskriven – som han bestämde sig. Eller rättare sagt som han skyndade på det beslut som redan börjat gro:
Han skulle sälja sitt livsverk. Inte längre ta ansvar för 45 författares framgångar och nya försäljningsmöjligheter. I stället ta bättre hand om sig själv, ägna mer tid åt familjen. Detta som hans hustru tjatat om i flera år.
–Hon ser fram emot att vi ska dela köksansvaret också. Jag har börjat så lätt med salladen. Snart lär jag närma mig grytorna.
Han var agenten, den förste, som tog sig rätten att göra megastjärnor av habila svenska författare. Nu går han, efter sitt bästa år hittills. Nja, han finns kvar på kontoret i Gamla stan fram till mars nästa år, vill ha en mjuk övergång med tanke på författarnas bästa. Trots att företaget Bengt Nordin Agency är sålt till konkurrenterna Hanserik Tönnheim och Joakim Hansson.
–Kollegerna, rättar han mig.
Den enkla sanningen var att det inte fanns några andra att förhandla med. Han kunde inte sälja till Bonniers eller Piratförlaget eftersom hans författare tillhör olika förlag.
–Då återstod utländska agenter, som inte ens kan läsa svenska.
Företaget Bengt Nordin Agencys nya namn är ett slopat förnamn, kort och gott Nordin Agency.
Det måste ha kostat de nya ägarna en slant att få behålla ditt efternamn?
–Den slutsatsen kan man absolut dra. Hur mycket tänker jag inte berätta, tystnadsplikten är inskriven i vårt avtal.
Nej, Bengt Nordin vill inte tala om sina egna pengar. Som så många andra förmögna ler han mest och säger att han har så han klarar sig. Måhända är det ett tag sedan han behövde arbeta, av ekonomiska skäl. Pliktkänslan hade längre hållbarhet.
–Jag tillhör den generationen män som tror vi måste vara på kontoret alltid. För att visa att vi arbetar. Frågan är vem det är som ska se oss?
Kan arbetsnarkomaner utan vånda växla över och bli livsnjutare? Bengt Nordin vill tro det. Samtidigt som han hoppas ha kvar kontakten med sina författare. Liza Marklund är inte bara bästsäljare utan också personlig vän. Och precis innan han stängde dörren slank den siste klienten in. Det blev Thomas Bodström, vars nya bok – med arbetsnamnet Rymningen – redan sålts till fem länder. Där ingen betalat mindre än sexsiffriga belopp i förskott.
–Det började egentligen med att Liza, som är kompis med Thomas, frågade om jag ville läsa ett manus. Utan att säga namnet på författaren. Visst var jag intresserad. Dagen efter ringde vår förre justitieminister. Polletten föll ner direkt. Det var alltså han!
Är det en bra bok?
–Det tycker jag absolut. När jag kommit halvvägs kändes det som något Liza Marklund kunde ha skrivit.
Bengt Nordins agentliv slutade efter mötet med en buss. Man kan säga att det började, på allvar, genom ett annat möte. Det var 1993 som Marianne Fredriksson ringde och ville träffa honom. Redan då var hon en känd författarinna men tyckte inte att hennes dåvarande förlag, Wahlström & Widstrand, gjorde tillräckligt för att sälja henne utomlands.
Idag, 17 miljoner böcker senare på 44 språk, kan man konstatera att Bengt Nordin lyckades bättre.
–I början gick det förstås lite trögt. Vårt samarbete utlöste världens liv på Wahlström & Widstrand. Men det svetsade oss bara samman.
1994 kom Marianne Fredrikssons bok Anna, Hanna och Johanna, den som skulle bli hennes största internationella framgång. En tysk kvinna som Bengt Nordin haft kontakt med ville översätta den, 40 tyska förlag läste manuset – och tackade nej. Så småningom nappade Krüger förlag, efter lång betänketid.
–Det var inga stora pengar alls, men Marianne och jag blev jätteglada.
I maj 1997 är Bengt Nordin på semester på Mallorca, han bläddrar i nyutkomna Der Spiegel – och ser att Marianne Fredriksson ligger på tionde plats på den tyska bästsäljarlistan. Raskt går hon upp på första plats, där hon parkerar sig under de följande ett och ett halvt åren. Med sin egen Simon och ekarna tätt efter.
–Efter det hade vi kontakt varje dag. Det fanns hela tiden nya framgångar som jag kunde förmedla.
Marianne Fredriksson, en gång chef för SvD:s Idagsidan, gick bort i februari i år. När hennes personlige assistent ringde strax efter lunch var Bengt Nordin fortfarande sjukskriven efter bilolyckan.
–Sam sa att jag fick ta hand om pressen. Senare ringde en av Mariannes döttrar och sa samma sak. Kvart över sju på kvällen bestämde jag mig för att släppa nyheten. Jag ringde till Rapport och berättade vad som hänt.
Bengt Nordin visste att i samma ögonblick som Marianne Fredrikssons död blev offentlig skulle man också få inblick i hennes privata liv. Där fanns hennes tvist med de två vuxna döttrarna. Där fanns också det nya företag som hon startat, med sin personlige assistent som vd. Bodelningen är ännu inte klar, först ska tingsrätten ta ställning till om det testamente författarinnan skrev före sin död är giltigt eller inte.
Bengt Nordin vill inte kommentera tvisten mellan Marianne Fredrikssons döttrar och den man som skötte henne 24 timmar om dygnet de sista åren.
–Alltihop är bara oerhört olyckligt. Det enda jag kan säga är att jag vet vad Sam betydde för Marianne, utan honom – och sitt skrivande – hade hon inte klarat sig.
Med Marianne Fredriksson i bagaget kunde Bengt Nordin sälja in även andra svenska författare i den bransch som bygger på kontakter.
–Hon blev en dörröppnare utan like.
Nu var han förstås en driven försäljare, redan tidigare. Stolt berättar han om sina första år på arbetsmarknaden när han sålde Timexklockan, den första klocka man kunde köpa i mataffärer och på bensinmackar. Den sociala kompetensen kan vara medfödd. Alternativet är att den tränades upp under barndomen, när familjen ständigt flyttade och Bengt tvingades stå framför en ny klass och berätta: Min pappa är officer i Frälsningsarmén.
–Man kunde bli mobbad för mindre. Räddningen var fotbollen, i bästa fall hade vi gympa timmen efter. Jag var bra på att göra mål. Sedan var det ingen som brydde sig om att min bakgrund.
Som barn satt han längst fram i de olika kårerna, lyssnade på sin pappa, sjöng med i jubelsångerna. Men han blev aldrig ”riktigt” frälst eller följde i sina föräldrars spår.
I stället bröt han med Frälsningsarmén efter att ha gift sig med Inger, som hade samma bakgrund.
–När vi fick barn kändes det som tiden inte räckte till. Men det var nog mest en ursäkt.
Har olyckan förändrat din tro på Gud? Du talade nyss om änglavakt?
–Det sambandet har jag aldrig tänkt på. Snarare har jag känt att det inte var dags, att jag får vara med ett tag till. När min äldre bror Hans dog i somras, efter bara ett halvår med cancer, fick jag ytterligare en påminnelse om att livet är ändligt.
Vad är det du vill hinna med? Skriva dina memoarer?
Han drar på svaret, säger att han har alltför stor respekt för det skrivna ordet.
–Dessutom vet jag hur osäkert det är att få betalt för det jobb man lagt ner.
Mer längtar han efter friheten att kunna resa mer, umgås med vänner, planera för längre Spanienvistelser i huset som han just köpt utanför Alicante.
–Och det är något vi gör tillsammans, min fru och jag. Det här kontoret har varit mitt näste, det är hit jag smitit undan mycket familjeansvar. Efter olyckan insåg jag hur mycket min fru betyder, utan henne hade jag inte ens tagit mig ur sängen den första tiden.
Han har vågat ta språng tidigare. Som när han – efter många år inom bokbranschen, slutade som vd för B Wahlströms förlag och startade sin agentur. Trots att höjdare som Per Gedin sänkte hela projektet i en tv-intervju.
–Kristina Lugn, som var med i samma program, tyckte förstås det lät intressant.
Han tog hem idén från USA, laddade den med sin egen övertygelse att författare måste kunna tjäna mer pengar, sluta stå med mössan i hand inför sina förläggare.
Att han fick rätt är en rejäl underdrift. Samtidigt väcker utvecklingen farhågor. Visst, en handfull författare tjänar på systemet. Men vad händer med de andra, de som aldrig når fram till tv-soffor eller översätts till 44 språk?
Jo, Bengt Nordin är medveten om risken. Att den författare som inte blir sitt eget varumärke har svårare att nå ut. Eller ens få sitt manus publicerat.
Det överensstämmer med hela samhällsutvecklingen, säger han som en gång var son till en frälsningsofficer. Framgång föder framgång, den som har ska varda givet.
–Man kan också säga att vi får ett struntsamhälle. Men det är kanske jag inte rätt person att uttala mig om.
Själv väljer han författare på känsla. De måste självklart kunna skriva. Men han vill också kunna umgås med dem.
– Först då fungerar ett samarbete.
I framtiden, detta var Bengt Nordins budskap på bokmässan i Göteborg, kommer författare att behöva inte bara agenter utan också rådgivare, personer som lär dem hushålla med sina framträdanden. Redan idag ser han risken att unga författarinnor ställer upp på för många omslags- foton med sina söta barn.
–Det skulle aldrig en manlig storsäljare göra. Kan du tänka dig en tidning som pryds av Leif GW Persson med hustru och barn. Eller åtminstone barnbarn.
Varför gör kvinnor det?
–De tycker det är kul, säger agenten stillsamt. Och tar Marianne Fredriksson som exempel på den som inte sökte bekräftelse på sin framgång. Snarare gjorde den henne folkskygg.
Efter dagens deckarhausse, som Bengt Nordin tror att vi snart ser slutet på, kan han tänka sig att historiska romaner står på tur.
–Men mest vill världen ha en ny Marianne Fredriksson.
