–1970 talet sticker ut på många sätt. Folkhemmet stod på sin topp, tillväxten och välfärden hade varit obruten från andra världskriget. Det fanns en stor tilltro till att staten hade ansvar för sina medborgare från vaggan till graven, säger biträdande museichef Charina Knutson om historielandet Jamtlis nya utställning.

Jamtli firar i år 100 år och när man igår slog upp sina järnsmidda entrégrindar hade de gamla gårdarna från 1700-talet och framåt fått sällskap av en mexitegelvilla, en pensionärslänga från Myrviken och ett gröna vågen-torp. Det är första gången som 1970-talet i så stort format blir en permanent del av ett svenskt museum.

–I museernas barndom tänkte man ungefär så här, man skildrade det som precis höll på att försvinna – bondekulturen. Sedan dess har många museer fastnat i 1800-talet. Men om man istället visar saker som en eller till och med två generationer kan känna igen kan man skapa ett ökat intresse och förståelse för historien, säger Charina Knutson.

Jag tillhör den uttalade målgruppen, 70-talisterna, men frågan är om inte våra storkusiner födda i början av 60-talet är de som kommer ha svårast att inte dregla över tomburkspyramider och Gärdestad-affischer. Barnrummets säckvävsbonad med John Blund i filttyg är det närmaste jag kommer en riktig Madeleinekaka. De andra interiörerna har jag mest sett som blekta färgfoton i mammas och pappas fotoalbum.

Folkhemmets tydliga vision att staten hela livet skulle hålla sin hand över befolkningen står i bjärt kontrast till dagens Carema-rubriker och tröstlösa förskoleköer. Det känns symptomatiskt att barn- och utbildningsnämnden bara för någon vecka sedan hotade med att lägga ner Östersunds kommuns sju öppna förskolor, inklusive Jamtlis egen populära öppna förskola i Hackåsgården.

–Det är precis den typen av tankar som vi vill sätta igång när man besöker vårt 1975, säger Charina Knutson.

Pensionärslängorna som flyttats från byn Myrviken sydväst om Östersund uppfördes över hela Sverige mellan 1968 och 1978 som en del av miljonprogrammet. Här skulle äldre som ännu inte var i behov av ålderdomshem kunna bo enkelt i små ettor med kök. I en egen empirisk studie över äldrevården kan besökarna sedan gå vidare till Lillhärdalsgården från 1785 och höra om hur gamlingarna på den tiden fick vandra mellan socknens hus i så kallad rotehjonsgång.

Alla miljöer på Jamtli befolkas av statister. I pensionärslängan bor till exempel Albert och Thea som flyttat från sin gård i Oviken, den förstnämnde under protest medan hans maka ser framemot att slippa det dagliga slitet. Sonen Sven-Olof, major på idag nedlagda I5, med familj bor en bit bort i sin mexitegelvilla.

Det är med skräckblandad förtjusning jag kliver in i det nybyggda Myresjöhuset. Golvet i föräldrarnas rum är täckt av en murrigt vinröd heltäckningsmatta, väggarna är tapetserade i samma nyans. Samma kippande efter luft framkallar gillestugans furupanel och mörka grönblommiga tapeter i källaren. Vardagsrummet på övervåningen, där fönstren är lågt byggda för att man ska kunna se ut även när man sitter ner, har emellertid överlevt tidens tand.

Detaljrikedomen är enorm – en avstickare till Gröna vågen-torpet i skogsbrynet innebär en orgie i FNL-flaggor, plastpåsar från Domus och krasseodlingar. Insamlingen av föremål har pågått i ett år och genererat allt ifrån hela kök med spis och kylskåp i mossgrönt till simdynor i vit frigolit.

Charina Knutson talar om att locka två generationer, men risken är stor att även de som är födda på 00-talet känner sig träffade. Det första som möter besökarna är ett Fem myror är fler än fyra elefanter-land. I samarbete med upphovsmännen Lasse Haglund och Bengt Linné kommer man betydligt närmare barnprogrammets pedagogiska kärna än de lampskärmar och kuddar som Public service har varit så duktigt på att prångla ut. Barnen får bland annat para ihop stora och små bokstäver, hälsa på hos den internationella igelkotten Ivar och titta på teaterföreställningar med ”Magnus, Brasse och Eva”.

Granne med den beresta kottens lilla hus ligger en glasskiosk med 1975 års utbud. Jag inbillar mig att det är just här allt mitt utanpåverk faller. När jag åter får beställa smågodis över disk av kiosktanten kommer även jag att gå i spinn över mitt glömda 70-tal.