Kabinett och vitrinskåp. Det är årets främsta nyheter. I alla fall när det blågula företaget med säte i Älmhult får bestämma. På omslaget till 2011 års katalog tronar skåpet Hemnes av laserad furu, ben med gustaviansk schvung och glasade dörrar. Det sistnämnda är vad som gör möbeln till en skattgömma för udda föremål som sedan fyllt till bristningsgränsen beskriver ägarens personlighet. Visa vem du är – utan att dammtorka alltså.
Kabinettskåpet, ursprungligen en praktpjäs från 1600-talet men då av exotiska material och som med sin rika utsmyckning speglade makt och utstrålade status. Nu, ett försäljningstrick för att få förvaringsknarkande hemfascister att skaffa ytterligare en pryl för att genom ordning i hemmet få frid i sina stressade själar.
Väl dags att fira 60-åringen anordnades igår lite soffmys i Kungens kurva med inbjudna designkritiker, trendanalytiker, bloggare och Ikea-anställda. Det snackades om katalogen som traditionsbärare och trendsättare. Gästerna halvlåg i soffnyheten Kivik (som hade lappen kvar med pris och produktinformation) och de enades snabbt kring budskapet att katalogen verkligen har påverkat hur vi möblerat våra hem.
Men samtidigt har företagets formgivare och inredare i sin tur förstås inspirerats av rådande samhällsklimat. Att Gillis Lundgren skapade möbeln Tajt – en möbel med skön avstressning nära golvet – i jeanstyg 1973 kom knappast som en överraskning i en tid då V-jeansen blivit var mans egendom och när denim plötsligt användes till skor, väskor, bikinier och klänningar.
Vid en närmare granskning av katalogomslagen genom åren, som främst är en kavalkad av soffor och fåtöljer, dyker plötsligt en människa upp 1998, djupt försjunken i tankar vid en korallfärgad Flen-fåtölj. Kanske är det ett uttryck för att det postmoderna samhället till sist flyttat in även i folkhemmet, att kollektivismen skulle städas ut till förmån för mer personliga uttryck och ge plats åt individens svällande ego?
Men Ikea och dess grundare Ingvar Kamprad har sannolikt lagt liten, om ens någon, vikt vid rådande ismer, istället har de skapat egna eftersträvansvärda begrepp som demokratisk design, lanserat på möbelmässan i Milano 1995. Annars är 60 år av möbler på postorder en historisk exposé över både samhällsutveckling och svenskhet på export i platta paket.
Och att Ikea har inrett våra svenska krypin går inte att bortse ifrån. 1945 var det illa ställt i kungadömet Sverige med bara 13 sängar på 137 hushåll och majoriteten av befolkningen sov på madrasser. Fattigdom och elände har påverkat den ljusa, rena enkelhet som senare kommit att förknippas med svensk design och möbelformgivning, trots att Ellen Key redan i början av 1900-talet pläderade för Vackrare vardagsvara och Skönhet för alla. Karin och Carl Larsson gjorde sitt som förebilder för hur man kan inreda en bostad hemtrevligt och personligt.
På 1940-talet när Ikea grundades var det Epa, Enhetsprisvaruhuset, som bistod folket med husgeråd och möbler i funktionalismens och modernismens anda. Förstås lockade det när plötsligt en rejäl postorderkatalog med allt det senaste dunsade ner i brevlådan i stugorna. Sedan dess har många väntat tålmodigt på den där årliga dunsen.
Idag är Ikeakatalogen världens största publikation med sina 198 miljoner exemplar som sprids i 41 länder. Kända ikoner som Ivar och Billy (som nu sålts i 41 miljoner exemplar) har fått fler familjemedlemmar och Ikea med tillhörande katalog har brett ut sig över världen. Imponerande. Punkt.
Men, när påbudet nu är att visa sin personlighet genom att proppa nyputsade glaskabinett i miljonupplagor fulla med personligt tingeltangel går det inte att undvika att tänka tanken: varför inte köpa originella möbler med verklig patina redan från början?
