Trailers och recensioner - de nominerade filmerna

Webb-tv

”Simon och ekarna” lyfter inte

Play är en film som ger åskådaren rejält ont i magen, men också nya tankar om överläge och underläge och om hur de kan användas i ett samhälle som inte längre vet vart det är på väg. Webb-tv

"Play" ger ingen lekfull bild av samtiden

Bill Skarsgård och Natalie Minnevik i SVT:s Kronjuvelerna. Webb-tv

”Kronjuvelerna” bäst i tv

Apflickorna hyllas

Jonna (Ann Petrén) och sonen Peter (Gustaf Skarsgård) i Happy end. Webb-tv

Happy end ger inga glada miner

Maria (Rebecca Ferguson) och George (Sven-Bertil Taube) i En enkel reda till Antibes. Webb-tv

En roll värd en guldbagge

Alla tre filmerna, Play, Apflickorna och Simon och ekarna är nominerade i de två tunga klasserna bästa film och bästa regi. 2008 nominerades Ruben Östlunds andra film De ofrivilliga till fem Guldbaggar men fick inget pris. Jan Troells Maria Larssons eviga ögonblick tog storslam.

Självfallet borde Ruben Östlunds Play och dess fantastiska unga skådespelare vinna i år. Turligt nog är Kevin Vaz i Play nominerad för bästa manliga huvudroll. Men har han en chans mot Mikael Persbrandt och Sven-Bertil Taube?

Apflickornas båda huvudpersoner fick däremot inga nomineringar. Där tävlar istället Ann Petrén, Magdalena Poplawska från Between 2 fires och Helen Sjöholm mot varandra.

Både Play och Apflickorna har väckt uppmärksamhet och debatt hemma och utomlands. Det är filmer som vill berätta något, visa nya sidor av Sverige och av oss själva. De utmanar sina betraktare.

Medan Simon och ekarna är ett traditionellt och ack så ytligt uppväxtdrama om att hitta sin identitet mot bakgrund av andra världskriget, ett krig som vi aldrig deltog i men gärna lånar påklistrat allvar från. Här finns något deterministiskt i människoskildringen, som även finns i boken, att allt hos en människa på ett obehagligt vis ligger nedlagt i generna, och att våra liv rullar på mot sina förutbestämda slut. Någon djupare människosyn finns det inte plats för.

Men visst ser man att filmen är påkostad och visst är de många vyerna från Västkusten vackra. Man förstår att det är den film som den 43 personer starka nomineringskommittéen hade lättast att enas om och man inser redan nu att Simon och ekarna kommer att bli nästa års svenska Oscarsbidrag.

2011 var sammantaget ett svagt år för svensk film. Med undantag för Apflickorna och Play, gjorde inga filmer något större väsen av sig. Allt för många filmer har kommit och gått utan att sätta spår. Minns någon Gränsen, Odjuret, Between 2 fires, Framtidens melodi, Försvunnen, Tysta leken?

Några filmer var ändå helt acceptabla som Kyss mig, En enkel till Antibes, Stockholm Östra, Hur många lingon finns det i världen. Sanningen är ju den att det fortfarande, trots Filminstitutets satsning på färre men bättre, görs för många filmer i Sverige.

22 spelfilmer är på tok för många. Lägg därtill 12 dokumentärer som också gått upp på bio. Pengarna räcker inte till. Och hur ska någon kunna skapa publicitet och publik för så många filmer i ett så litet land som Sverige?

Nytt för i år är sju efterlängtade Guldbaggar som delas ur för bästa klippning, kostym, ljud, mask/smink, musik, scenografi och visuella effekter.

Måndagen den 23 januari, då Guldbaggegalan äger rum, får vi veta vad den nio personer starka vinnarkommittén har kommit fram till under Jannike Åhlunds ledning.

LÄS MER: Hela listan - alla nominerade till Guldbaggen

Mer läsning