2009: Hilary Mantel

Hilary Mantel: Wolf Hall

Mantels roman Wolf hall handlar om Thomas Cromwell, maktspelaren och ränksmidaren vid Henrik VIII:s sida. Juryordföranden James Naughtie säger att "Hilary Mantel har, som en jurymedlem uttryckte det, på ett extraordinärt sätt skapat en modern roman som råkar utspela sig på 1500-talet".

(boken är inte recenserad i SvD)

2008: Aravind Adiga

Aravind Adiga: Den vita tigern (The White Tiger)

"Bookerprisvinnaren ”Den vita ­tigern” av Aravind Adiga vinner sitt värde som ­teknisk uppvisning medan samhällskritiken är alltför rätlinjig". Det skrev recensenten Magnus Eriksson.

2007: Anne Enright

Anne Enright: Sammankomsten (The Gathering)

"Den irländska författaren Anne Enrights roman Sammankomsten, fjolårets vinnare av det prestigefulla Bookerpriset, är en av dessa föga originella rapporter om skam och skuld, lögner och hemligheter. Ändå bärs den upp av ett språk och en iakttagelseförmåga som nästan får en att glömma bort att man hört allt förut, att själva berättelsen är en bagatell och stapelvara". Det skrev recensenten Fabian Kastner.

2006: Kiran Desai

Kiran Desai: Bittert arv (The Inheritance of Loss)

"Kiran Desais eleganta ironi övergår i vrede när hon skildrar en trångsynt och nationalchauvinistisk politik. Hennes nya bok är ett försvar för tolerans och personlig frihet i Rohinton Mistrys och Salman Rushdies anda." Det tyckte recensenten Magnus Eriksson efter att ha läst den engelska upplagan.

2005: John Banville

John Banville: Havet (The Sea)

"Någon yttre dramatik finns här just inte. Allt utspelar sig i ett solipsistiskt medvetandes vindlingar där världen en gång för alla fixerats i ögonblicksbilder av färg och rörelse. Märkligt nog gör det inte berättelsen det minsta tråkig, utan skänker tvärtom tyngd åt de få, tillsynes oviktiga händelser som ändå skildras, en tyngd som de annars skulle sakna". Det skrev recensenten Fabian Kastner.

2004: Alan Hollinghurst

Alan Hollinghurst: Skönhetens linje (The Line of Beauty)

"Hollinghurst är en enastående personskildrare och den kanske mest drivne stilisten bland Englands nyare romanförfattare". Det skrev recensenten Carl-Johan Malmberg.

2003: D B C Pierre

D B C Pierre: Vernon God Little (Vernon God Little)

D B C Pierres prosa är vilt skenande och hans satir över det amerikanska samhället omtumlande. Visst är han underhållande, men recensenten Eva Johansson har ändå svårt att förstå hur han kunde få ett av det engelska språkets finaste utmärkelser.

2002: Yann Martel

Yann Martel: Berättelsen om Pi (Life of Pi)

"Berättelsen om Pi är en berättelse om bevis för Guds existens. Pi berättar sin historia många år senare för en man som ger historien till världen. Det är både en yttre strapatsrik och äventyrlig resa, som går genom dödens förmak fram till förlossning och upphöjelse, och en inre, som lär förståelse för människans ansvar för de oskäliga kamraterna, djuren, och manar till handlingskraft och uthållighet. Det är en mycket vacker och tät berättelse om överlevandets villkor". Det skrev recensenten Heidi von Born.

2001: Peter Carey

Peter Carey: True History of the Kelly Gang.

"Även kritikerna och den akademiska världen ser det som en välförtjänt framgång, kanske den bästa boken av en australiensisk författare på tio år, eller mer enligt vissa". Citat ur understreckare om australiensk litteratur där Careys bok omnämns.

2000: Margaret Atwood

Margaret Atwood: Den blinde mördaren (The Blind Assassin)

"Romanen är en livlig panoramamålning av livet under depressionen, av tidens människor och av tidens avtryck i dem. Atwood är en atmosfärisk författare med ett detaljsinne skarpt som skarprättarens. Det samhälle hon ritar är sjuttio år långt och totalt övertygande". Det skrev recensenten Heidi von Born.