Sedan några dygn tillbaka glittrar och gnistrar det nattetid vackert guldgult över Vasaparkens kala träd. Det blev som Sven-Harry Karlsson formulerade det medan hans mässingsplåtklädda hus ritat av Anna Höglund på Wingårdh arkitekter ännu var en byggarbetsplats; ”Det ska glänsa som Joakim von Ankas kassavalv”. Taket är klätt i dubbla plåtlager, ytskiktet är perforerat och belyses underifrån.
Sven-Harrys konsthall invigdes i mars, arbetet med den exklusiva takvåningen har pågått under patriarkens höst med det uttalade syftet att inviga Sven-Harrys museum lagom till dennes 80-årsdag 8 december. I och med det borde det gyllene konstskattskrinet kunna tävla om Sveriges arkitekters utmärkelse Kasper Salinpriset 2012. Att huset inte var färdigställt medförde att det inte kunde vara med i nomineringsprocessen detta år, enligt jurymedlemmen arkitekt Leif Brodersen.
Vad är det då som finns att skåda i Sven-Harrys minnesmärke över sig själv? Det rör sig om en i princip fristående byggnad uppe på konsthallens tak. Runt den en skulpturpark med utsikt över Vasaparken och det av Sven-Harry Karlssons företag Folkhem nyexploaterade Sabbatsbergsområdet.
Bakom entréfasadens timmer döljer sig en replika av huvudbyggnadens bottenvåning på Ekholmsnäs gård vid Kyrkviken på Lidingö, bara det är tillräckligt vansinnigt för att locka till besök.
–Fönsterbröstningen är 60 centimeter så att barn och taxar kan se ut, säger Sven-Harry Karlsson medan han leder en rundvandring i rummen vars proportioner är desamma som 1700-talsgårdens.
–Samtidens arkitekter kan lära mycket av Ekholmsnäs närmast idealiska planlösning, tillägger han och refererar till den italienske renässansarkitekten Palladios principer för rumsgestaltning.
Iförd sin gula – gyllene som huset är tanken – vernissagekostym står han i det gröna biblioteket, tillika Carl-Fredrik Hillrummet. Den gula salongen intill är fylld av verk av Ernst Josephson och August Strindberg. Utmed väggarna antikviteter – Hauptbyrå, konsolbord, spegellampetter samt 1700-talsstolar. På golvet en rejäl persisk matta, den enda mattan i huset som inte är från Märta Måås-Fjetterström i Båstad. Återskapelsen av byggmästarens före detta Lidingöhem rymmer dessutom målningar av Helene Schjerfbeck och Evert Lundqvist, stolar av Åke Axelsson och Gio Ponti. Idel ädla ägodelar alltsammans – smakfulla och högkvalitativa. Hela härligheten beskrivs utförligt i en praktfull bok med förord signerat Sven-Harry.
Storbyggmästaren är Sven-Harry med oss alla. Självbiografin där den stränge fadern, byggmästare även han, och dennes missnöje med den dyslektiske sonen som fick börja som murarlärling anförs som psykologisk förklaring till den väg Sven-Harry Karlsson gått i livet. Hur kommer det sig till exempel att Sven-Harry är så bunden vid Ekholmsnäs? Jo, när han växte upp flyttade familjen runt mellan faderns nybyggda fastigheter så ofta att Sven-Harry Karlsson längtade efter fasta rötter i tillvaron.
Det personliga anslaget i otaliga intervjuer, tv-program och nu även i bokform känns helt genuint. Sven-Harry Karlsson bjuder verkligen på sig själv – och gör samtidigt sitt namn till ett varumärke. Självbiografin ingår i ett koncept – utstuderat eller ej – där den bildar en så kallad storytelling-komponent. Resultatet blir en berättelse inte bara om personen Sven-Harry utan även om Folkhem, vars gyllene emblem utgörs av det von Anka-glänsande museet i Vasaparken.
En pr-firma hade inte kunnat göra jobbet bättre.
