Pianisten Elise Einarsdotter är välkänd i Jazzsverige. Hon har spelat i över 30 år, gjort över tio skivor, men nästan alltid på musikernas traditionella villkor med bara korta frilanskontrakt. Därför känns det nästan som högsta vinsten på lotto att plötsligt få fastanställning.

– Det skapar en väldig trygghet och självkänsla eftersom turnéer och konserter i grund och botten är så osäkra projekt, säger Elise Einarsdotter.

Tillsammans med totalt 100 andra musiker som spelat tillräckligt mycket och länge för att kvalificera sig, hör hon nu till Musikalliansen, där den senaste rekryteringen precis avslutats.

– Man följer en cykel som musiker. Man skriver, planerar, repeterar och laddar upp. Sedan kommer konserterna där allting bygger på publiktillströmningen. Det enda man vet är att den till sist dalar och att det blir dags att dra igång ett nytt projekt, säger Elise Einarsdotter.

I sommar turnerar hon bland annat i Stockholm, Skåne och Värmland med sin make som är basist.

– Jämte folkmusik är nog jazzen den ekonomiskt tuffaste genren. Vi har ju inga institutionella jazzscener, och arvodena pressas när alla är frilansare. Samtidigt anses jazzen okommersiell.

Musikalliansen , som bland annat ägs av Trygghetsrådet, låter musikerna få en grundlön mellan sina speldagar. De som anställts är garanterade cirka 20000 kronor om de inte har några spelningar alls under en månad. För varje speldag får musikern poäng som kan utnyttjas som lön när det inte finns jobb. I praktiken är det ett långtidskontrakt som första gången prövades av Teateralliansen 1999. Det är unikt i sitt slag eftersom det frångår lagen om anställningsskydd genom att ställa villkor för fastanställningen.

– Man måste fortsätta att vara aktiv musiker i ungefär samma omfattning som innan, annars förlorar man till sist sin anställning, konstaterar Bosse Rydberg, verksamhetsledare vid Musikalliansen.

Många kulturarbetare har varit hänvisade till att varva sina uppdrag med a-kassan, ett skydd som nyligen fått strängare regler för deltidsarbetslösa. Allianssystemet ger en långt större trygghet och bättre grundlön samt pension genom att Musikalliansen fungerar som formell arbetsgivare. Uppgiften är att ge utfyllnadslön mellan spelningar men också sådant som coachning och samarbeten.

– Men man ska komma ihåg att även allianssystemet är en nödåtgärd. En nödåtgärd för ett levande kulturliv, menar Bosse Rydberg. Det handlar om att rädda en kultursektor som är beroende av frilansare, som annars skulle byta karriär, jobba svart eller köra taxi.

Strax före midsommar blev det klart att ytterligare 50 musiker får fasta anställningar i Musikalliansen. Konkurrensen, med över 800 ansökningar sedan i fjol, är knivskarp även om uttagningen följer ett strikt system där den som kan dokumentera flest betalda speldagar från de sista åtta åren anses mest meriterad.

Slagverkaren Ola Bothzén, 38, som frilansat sedan 1996, hör till de nyanställda. Han håller just nu på att spela in en platta med svenska folkvisor i brasiliansk tolkning. Vanligen spelar han världsmusik eller jazz, alltså relativt smala genrer.

– Mina sysslor ändras inte för att jag anställs i Musikalliansen och jag kan förbli egenföretagare. Så för mig är tryggheten den största skillnaden. Plötsligt är det så enkelt med till exempel föräldraledighet. Samtidigt får jag som fastanställd råd att utveckla min musik under lågsäsonger, säger han.

Totalt är nu nästan 300 utövande konstnärer anställda i Teater-, Dans- och Musikallianserna som spås växa ytterligare.

– Såväl den nuvarande regeringen som oppositionen talar väl om alliansmodellen. Det här är ett sätt att institutionalisera kulturell frilansverksamhet, säger Bosse Rydberg.

I uppdraget ligger inte bara att ge en grundtrygget för kulturarbetare, utan även att utreda och ge statistik. Nästa år ska Musikalliansen låta SCB kartlägga frilansmusiken i Sverige. Då kan man också få en bild av arvodena, som ibland tycks följa djungelns lag – på till exempel jazzklubben Fasching i Stockholm är ett vanligt arvode för en jazzmusiker 1 800 kronor per spelning, medan kammarmusik på en institutionsscen kan inbringa dubbelt så mycket och spelningar i kända artisters turnéer mer än tre gånger mer.

– När musiker har spelningar får de ingen månadslön. Då räknas de som tjänstlediga från alliansen, understryker Bosse Rydberg.